Idag var det på riktigt. Det var den riktiga bomber och granater dagen. Vi har ju nu lyssnat och tittat på bomber och raketer på tv lite varje dag. Men idag var det även på riktigt. Så dagen började med en runda ut i storskogen och så gick vi en långpromenad med massa nya dofter för hjärnan att processa.
Vi fick besök av momor och mofar som kunde hjälpa till att distrahera mig.
Jag gillar det inte så mycket, men det är så mycket bättre än tidigare år. Jag var lugn mest hela första delen av dagen. Men sen på kvällen när det började bomma och himlen lystes upp av raketer då gick jag och gömde huvudet lite under bordet. Zorro däremot han brydde sig inte det minsta utan låg och sov eller låg på rygg och lekte med sina leksaker.
Väl vid det otäcka 12-snåret när hela himlen lyses upp och världen skakar. Då så gick jag och satte mig och darrade lite i hela kroppen medans Zorro stod i uterummet och tittade på medans husse och de andra stod ute och sköt rakter och sa ooooo och aaaa och så fiiiiinnnntttt.
Sen så kom guldstunden på nyår. Det enda som är något att ha. Det är när det efter raketerna och den stora stressen serveras champagne. Det blir en liten liten snutt som självklart dricks ut champagneglas som sig bör. Jag gillar och tycker verkligen att champagnen är smarrig. Mums mums och en klart okej avslutning på sån där otäck kväll. Zorro han förstod först inte hur man skulle dricka ur ett champagneglas. Man måste liksom göra tungan lång och smal för att få tag i champagnen i botten på glaset och så får man se vilken lutning matte håller glaset i så att man ställer sig på rätt sida. Men när jag visat vägen och kastade sig Zorro också in och sörlpade i sig sin del av dropparna.
Vi skulle avsluta kvällen med att skicka upp en sån där lampa som bara lyser och inte pangar och då fick vi gå ut, jag och Zorro också. Vi var ute sent men där brändes av ett par sena eftersläntar raketer så jag gick och satte mig vid dörren och sa skit också släpp in mig. Zorro han tittade förvånat upp och sen brydde han sig inte mera. Men någon sån där rislampa åkte inte upp i himlen för det var allt för blåsigt för att det skulle funka.
Mycket av snön har försvunnit bort. Så nu är vägarna fina och så. Men när vi kom ut i skogen så var det inte alls kul. Gångstigen där alla har gått var som blankis för där hade det inte smält av så mycket.
Matte avskyr halka! När det är halka ute så gäller helt andra regler. Då ska vi gärna gå fot hela promenaden, inte för att vi någonsin annars behöver göra det mer än ett lite bit. Detta tillsammans med matte som spänner sig, håller kopplet supperkort och fräser om vi rör oss för snabbt åt något håll.
Så två steg in på slingan och matte så no way! Nu vänder vi och går hem och åker ut i skogen istället. Sagt och gjort, vi gick hem och åkte in i bilburen istället. Det bar iväg till en annan skog och där var det inte någon väl upptrampad, hårt packade isgata. Utan halvsmält snöslask. Så vi knatade på en runda där husse tog täten och visade vägen.
Sen blev det hem och vila en stund innan husse tog oss på en kort sväng till innan de tvåbenta stack iväg på kalas utan oss. Vi var ganska trötta så vi hittade inte på så mycket bus medan de var iväg. Vi läste faktiskt bara en tidning denna gången. Så vi fick godkänt för väl uppförande.
Idag så var det julafton. Paket var inslagna och vi var alla fina och fixade för att gå på kalas.
Så vi gick hem till momor och mofar och väl där så åkte vi in i datorrummet. Där hade vi egen “kuppe” och kunde se vad alla gjorde genom kompostgallret.
Casper var också där och han kom fram och hälsade vid gallret utan problem för någon. Zorro han blev dock lite orolig och ledsen över att inte få göra riktigt som han själv ville och så så han skällde lite då och då.
Men så fick vi vår julklapp, kära ärade moster, du får nu den största guldstjärna det finns i världen för den fantastiska julklappen vi fick. Se vi fick ett monsterben. Ett märgben som minst måste vara från en dinosarie. Liksom hur stort som helst. De små märgbenen som husse och matte kommit hem med tidigare är ju liksom ingenting. Så när vi sedan fick benen jag då försvann resten av omvärlden för oss båda. Ja mest för Zorro. Vi brydde oss inte det minsta över var vi var och att det utanför grinden fanns barn, hundar och alla andra. Vi hade fått världens paket som höll oss fullt sysselsatta. Posted on Author ScarlettCategories Blog, Foto
Matte hon har varit lite krasslig och sjuker. Men då vår man ligga i sängen och värma och vakta matte!
Scarlett hjälper till ibland men det stora tunga lasset det drar jag.
Ja, okej jag kan kanske erkänna att jag inte står ut att agera värmeflaska under täcker för länge – för det blir ju så hiskeligt varmt. Där är Scarlett mycket mera uthållig. Men så har Scarlett också varit lite hängig och snörvlig och nysig. Men hur som jag har sedan tagit det stora ansvaret att titta till matte. Ligga vid sidan om henne och vakta och kolla ställningarna. Läsa bok tillsammans, där jag gärna knölar upp huvudet och halva frampartiet på mattes mage för att kunna se och läsa bra i boken. Men jag tappar snabbt intresset för att läsa och då bara ligger jag där och vilar.
Men det har gjort gott för nu börjar matte att purka upp sig och vara mer lite mera aktiv, men så har jag passat på henne i två hela dagar. Hårt arbete men någon måste göra det!
Jomen vet ju liksom att jag inte får vara i soffan och gosa på mattes fårskinnsfäll…
Sen så lägger de ju dumma sånna där spikmattor i soffan så att man inte ska vara där när de är på jobbet.
Men se idag, så tog vi bort spikmattorna, tuggade sönder dem. Kittlar gott i munnen när man gör det.
och sedan drog jag ner fällen. Drog bort fällen till framför kaminen och där så la jag mig tillrätta och hämtade en vedklabb och tuggade sönder i små små flisor på fällen.
Blev matte överlycklig när hon kom hem – svar inte särskilt!
men jag ber att få pointera att jag inte varit uppe i soffan!
Från att ha haft en fint och vitt vinterlandskap så håller det nu sakta men säkert på att förvandlas till ett slaskigt något annat.
Snön smälter och det blir slaskigt, blött och faktiskt lite halt också. Den packade snön i botten och så lite smält slask som ligger och glider runt uppe på. Men det luktar fortfarande massor av rådjuren och alla andra spåren när man är ute och går i skogen. Snön håller liksom kvar dofterna
På kvällen så hade vi tur, vi fick oväntat besök på kvällen. Då bjöds det helt plötsligen på märgben för att vi skulle hålla oss lite lugna och fokusera på märgben istället för att kasta oss över esökare. Det gick toppen så om det är märgben som gäller vi oväntat besök så vill vi ha så många flera oväntade besök.
Sen så var matte uppe sent, långt förbi min nattetidpunkt. Så jag väntade och väntade och väntade – på att hon skulle gå och nanna så att jag också kunde gå och nanna. Nu blev hon aldrig färdig till det utan jag valde då att gå och lägga mig. Jag gled fint förbi bordet, tog och hoppade snabbt upp i soffan. På under sekunden så hade jag kastat ihop mig till en boll och lagt mig tillrätta på mattes fårskinnsfäll. Ett par sekunder senare så var jag åter på golvet och tillsagt att jag fick gå och lägga mig, i den stora hundsängen, den lilla hundsängen, buren, fällarna, mattan eller bädden i uterummet. Men se inget av de alternativen är ju lika gosiga som mattes fårskinnsfäll i soffan.
Sen så äntligen åkte matte iväg och vi fick passa huset själva, när hon kom hem med husse så satt Scarlett och vaktade i uterummet. Men syrran hon är en sådan taskmört. För hon sa inte ett ljud. Inte ett ljud gav hon ifrån sig och varnade för att husse och matte kommit hem. Hon bara satt där helt tyst och viftade på svansen. Så husse och matte kom in i huset utan att jag märkte det. Inte förrän de tog ett steg till så märkte jag att de var hemma. Men det är så – att när man har kryppit upp i soffan och lagt sig tillrätta på fårskinnsfällen så sover man så utmärkt fantastiskt gott. Så jag åkte dit och blev ertappad att jag var en busig och olydig pojk.
Så kära tomten – jag önskar mig en egen go soffa och fårskinnsfäll som jag kan få ha hur mycket jag vill utan att det gnälls. Där jag kan ligga och sova och mysa så skönt! (och annars så önskar jag mig att jag sover lättare så att jag inte blir ertappad utan hinner flytta på mig innan de ser mig)
Ja nu är snön här på riktigt. Snön ligger vit och fin överallt. Vi gillar snön!
Det är så mycket mer dofter i snön när man är ute och går promenader och sedan kan man busa och härja lite extra i snön. Vilket vi ju självklart gjort!
Scarlett säger att jag ser ut som en fladdermus eller något med mina fladdrande öron som flyger i vindraget som uppstår när man rushar fram i värsta fomel 1 farten. Själv skulle jag vilja säga att jag är mer som en super cool och tuff kille !
Sen så rushar vi givetvis och jagar varandra och det är superskojigt måste jag säga och även om jag är snabber så har Scarlett också kanske bra fart och teknik hon med.
Fast ibland så busar vi om en leksak, och så säger Scarlett att jag kan vara väldigt envis, påstridig, jobbig etc men jag är ju bara en charmant liten pojk – eller hur?!
Här är en liten snölek vi hade.
Men måste ju avsluta med ett liten finbild i snön – på första charmpojken i stan.
Idag så hade vi ett riktigt riktigt svårt träningspass.
Zorro han skulle använda nosen. Vi snackar nostarget. Det vill säga matte har en pinne och när man tar nosen mot den så får man klick och godis. Det är ju liksom hur enkelt som helst tycker jag. Men icke för Zorro då är det höger framtass som gäller… Men till slut så lyckades han att få in ett par nosdutar utan att jabba med tassen. Så att han fick lite godisutdelning. En hunds nos är en fantastisk sak som ska användas till spår, leta upp saker etc. inte till dumma saker som att knuff och putta på saker och ting. Till att knuffa och buffa har vi tassar. Det är vad Zorro säger iallafall.
Sen så var det min tur och jag kan ju nosdut utan problem så jag fick istället stänga alla lådor diskmaskin och skåpsdörrar i köket. Sen så började i också titta på en “var är svansen” övning men det la vi undan till en annan dag istället.
Så då kan man ju säga att träningen inte var det minsta svår för mig, för tekniken är det samma med skåpsdörrar och diskmaskin så det är ju bara mer av samma. Men sen kom den svåra svåra prövningen för mig. Det var att ligga platsliggande i köket och titta på när Zorro fjantade vid lådorna. När han började jabba med tassen på lådorna för att se om det kunde ge utdelning. Ja då kunde jag bara inte hålla mig längre. Jag kastade mig upp, tryckte mig emellan och stängde till lådan med en smäll! Jag var ju superduktig – tyckte jag. Hade ju bara helt fullständigt glömt bort att jag på plats och inte fick resa mig förrän matte sa varsågod. Attans också… så jag fick gå och lägga mig igen en stund och sedan körde vi lite sitt och ligg som en avrundning på det hela.
En ännu svårare träning är att få Zorro att låta bli sakerna som står på diskbänken…
Mattes matberedare stod där och den såg Zorro till att dra i golvet så det sa pang och slog av ena hörnet. Men han var iallafall duktig och slickade rent skålen som inte hade fått plats i den omgången i diskmaskinen. Husse blev inte glad när han kom hem och fick se vad Zorro hade gjort. Det blev inte matte heller när hon kom hem och såg sin matberedare.
Det är min nya devis här i livet! Att göra sin röst hörd!
Jag är en stor pojk och som de så måste jag få (och bör) göra min röst hörd.
Så ta situationen, vi är ute och går, jag rushar fram, matte stannar och väntar in att jag ska gå tillbaka.
Perfekt att göra sin röst hörd och lägga in ett frustrerat skall.
Scarlett är tråkig och vill inte leka, jabba med tassen samtidigt som det är ett uppfodrande skall.
Scarlett äger leksak – som jag vill ha- i ärlighetens namn så vill jag faktiskt alltid ha den leksaken som hon har i stunden. Ett frustrerat och irriterad gläfs och halv morrning.
När jag ser spöken och andra inbillade eller verkliga personser på tomten, resulterar i ett, skynda-er-kom-hit-skall.
Fåglarna som stör och äter min mat, försvinn-bort-skallet.
Ute själv i trädgården och vill komma in – skynda-er-öppna-skallet.
Ja som sagt det är viktigt att göra sin röst hörd och jag är en ganska ljudligg kille!
Dagens promenad den innebär att matte sen också ville göra sin röst hörd. Vi var först ute i det igen snöade spåret och fick trampa upp hela vägen själva. Det var spännande och de enda som hade varit där innan oss var rådjuren. Inte nog med det jag SÅG dessutom ett rådjur som kom skuttande vid sidan om och sedan korsade vägen. Så jag var superhet på gröten och ville dra iväg på spår hela tiden. Efter ungefär halva rundan så hade mattes tålamod tagit slut och hon gjorde sin röst hörd. Jag tror att om hon hade orkat så hade hon lyft upp mig på axlen och burit hem mig. Men istället så tog vi en paus. (ja vi tog faktiskt flera stycken) En paus när matte bara satte sig ner och vägrade att ta ett enda steg till, inte gå en milimeter förrän jag hade lugnat ner mig och hon också. Men mitt fokus höll inte så lång stund utan sedan kom jag direkt på ett korsand rådjursspår kom av mig och drog iväg. Kan säga att även om matte inte kan bära hem mig på axel så kan jag dra iväg med matte…
Rundan tog så lång tid idag att Scarlett blivit väldigt orolig över om vi gått vilse så hon stod och sjöng ljudligt i uterummet när vi kom. Så även hon gjorde sin röst hörd idag.
..får väl inflika att husse gjorde sin röst hörd sent sent igårkväll. Jag missade fullständigt att han kom ner för att dricka vatten. Och då hade jag ju liksom lite lagom krypit upp i soffan och lagt mig tillrätta på mattes mjuka fina underbara fårskinnsfäll och somnat in lite lagom gott…(men i soffan får man inte vara!)
Ja vad mer ska man säga om de senaste dagarna. Det har snöat och sedan har det töat. Ja inte töat allt utan bara lite lagom så att det blev lite smält. Sedan kom det kyla och snö igen. Så nu när man är ute och promenerar så är det is dolt under ett tunt snötäcke. Så går man på “fel” ställe så far benen ut och kanterna och man halkar runt som en bambi på hal is.
Men inne så har allt gått i vilandets tecken och att ligga framför en brasa och mysa och sedan vänta på att våra hundgodisar ska bli färdiga i ugnen. Ja då är livet helt okej.
Idag så blev det ingen kvällspromenad för vi hittade inte batteripacket till pannlampan först.
Så då blev det istället lite inomhusträning.
Scarlett hon körde sina fina avancerade saker där hon ska styla och visa att hon kan trä ringar och stapla burkar i varandra. (ja du kan se under aktivering hur hon stylar) Själv så är jag på lite mer basic nivå och vi tränar liksom mer sitt, ligg, rulla boll och lite enklare aktivieringsleksaker.
Men vi är inte fullt ut överens om saker och ting. Ja eller hur man nu ska säga. När matte började att använda klickern så var det med att torka tassarna och tasskontroll. Detta innebär att jag nu när helst klickern är framme och jag inte direkt får belöning så drar jag mitt säkra kort – tassen. Så när jag skulle göra mina pushups pilatesbollen så var jag först uppe och jabbade med tassen. När matte sedan försökte lära mig att stänga lådorna som man ska göra med nosen. Ja då var tassen där och jabbade och slog. Fattade inte alls hur jag skulle göra, inte ens efter att Scarlett blev helt förtvivlad över att titta på och kom och hjälpa till med att stänga lådan med nosen.
Så matte försökte sen att få mig att agera på en nostarget, men herregud varför använda nosen när man kan använda tassen. Så man ska aldrig börja klickerträna med en tassövning är mattes lärdom. För jag jabbar på så fint med min tass hela tiden (jag gjorde ju även det när jag sprang i utställningsringen och skulle stå fint, jabbade med tassen)
Träning och klicker är kul, men tydligen är svaret inte alltid en tassjabbning…
…eller så får bara matte ta och lära om sig och förstå att svaret på frågan alltid kan vara en tassjabbning.
Idag så var det min födelsedag. Idag så blev jag stora stora damen och jag fyllde 7 år.
Fick faktiskt en ganska hyfsat bra dag. Moster kom och passade oss ändå tills matte kom hem sent på kvällen. Men då fixades det lite extra samskigheter.
Det fixades tårta, en härlig god leverpastejstårta med isterband emellan och lite fin garnering.
Så fick man sitta aldelse stilla och titta på sin tårta och bara vänta, vänta och vänta på “varsågod”.
Efter att vi ätit tårta så var det paketutdelning och jag fick öppna paket. Zorro han fick en liten toarulle med något lite godis i så att det skulle vara lite lagom rättvist eller vad de nu kallas. Så det öppnades paket!
Jag fick en fin fin lite ny härlig leksak. Det var en fågelleksak som inte pep, utan den sjöng. Sjöng så fint som finaste finaste sångfågeln gjorde den.
Jag lekte och busade med den, sprang runt och viftade med den i luften. Zorro han spanade och trånade längtansfullt efter den. Men jag sa till honom att nej, detta är min födelsedagspresent och då får jag ha den först.
Efter att jag busat och lekt och haft superkul med den så la jag den från mig en liten stund och då tog Zorro den. Man ska dela med sig så det var helt okej. Nu hade han inte alls en lång stund men det räckte för att han skulle ha sönder den. Så nu har den hål på magen och den kan inte sjunga något alls längre. Ledsen blir jag på förstörar Zorro!
Så förra födelsedagen då var jag ensam och tyckte att livet var ganska hemskt, nu har jag en lillebror som har sönder sakerna. Suck det spelar ingen roll hur man gör så är det aldrig riktigt riktigt bra.
Så sammanfattningsvis, god tårta, trevlig sällskap, riktigt rolig leksak. Men nu uppäten tårta , förstörd leksak och vete tusan vad jag då ska säga och mitt trevligs sällskap som förstör??.. Kanske väx upp och bli en stor pojk?!
Jag är iallafall en stor tjej som nu ska gå och lägga mig så att jag får min “beauty sleep”.
Det är rent skräp som matte har. Här skulle jag försöka att göra mig och Scarlett lite extra fina. Fick tag i mattes sminknecessär och skred till verket. Nu verkar det som att så enkla saker som blixtlås ska ställa till det för en. Boxertassar och tänder är gjorda till mycket men inte blixtlås eller annan finmotoriska aktiviteter.
Så istället för att vi såg vina och granna ut när matte kom hem så såg hennes smink fint och grannt ut. För i min iver att bli fin hade jag istället haft sönder allt, puderburkar sönderbitna, ögonskuggor i små pulverburkar i olika färger var trasigt. Läppstiftet var numera ovalt och söndertrasat. Parfymflaskan hade jag fått av korken på och hällt ut det mest av det i necessären. Så necessären luktar fantastiskt gott.
Men slutkontentan är att vi blev inte mycket finare än vi var innan … men en helt uppgiven matte blev resultatet. Så jag sa matte lilla du behöver nog få lite färg på de där kinderna, vill du ha hjälp ??? Jag vet ju numera hur man gör…
Ja idag när vi steg upp så var det helt vit på marken och överallt. Det hade kommit snö – massor med snö.
Det där vita fluffet tycker jag är ganska så kul. Zorro han har inte sett riktig snö innan så han blev lite extra till sig över hur kul det var.
Så idag var det faktiskt finjacka på när vi skulle ut och gå för det har ju som sagt gått och blivit kallt ute. På promenaden så gick det i ett hiskeligt tempo så de tvåbenta hade svårt att hänga med. För all den roliga snön och alla de fantastiska dofterna som liksom stannar kvar och förstärs i snön gör att man liksom blir lite lyrisk.
Sen fick vi vara ute en hel del i trädgården och rusha och busa och leka tillsammans i snön. Det var dum snö för det gick inte att göra några snöbollar -men vi får väl vänta och se så blir det säkert snöbollsväder snart.
Men Zorro han är helt förundrad över att man kan hitta saker i snön, ja som leksakerna och sånt som igår låg på gräsmattan och som idag sedan bara var borta. Det enda man såg var ett stort fint vitt fluffigt täcke över hela trädgården.
Vi har varit på lyxpensionat medans de tvåbenta var iväg på släktkalas.
Självklart så var det momor och mofar som hade öppnat lyxpensionat för oss under helgen. Vi blir härligt underbart ompysslade. Till de vanliga torra pyttorna så serveras det á la carte. Det delades ut lördagsgodis och vi fick var sitt märgben att tugga på.
När det är filmtime så får man krypa upp i soffan och mysa och gosa. Så vi ger båda lyxhotellet 5 boxerknuffar av 5 möjliga. Men som alltid även om man har det fantastiskt bra borta så är hemma ändå hemma. Så när vi blev hämtade så sa vi glatt hejdå till momor och mofar och drog hem. Hem och ut och kolla över tomten så att ingen hade varit där olovandes. Sedan kollade vi av huset invändigt. Efter att vi utfört våra vaktsysslor så kastade vi oss båda på bädden och somnade nästan på sekunden. För ni ska veta att vi var helt slut efter att ha haft koll på momor och mofar.
Så det blev ett riktigt – “over and out” för vår del.
Idag så fick jag hänga med på Lorinashundpromenad i Ronneby. Förra omgången så var det Zorros promenadtur så idag så var det min tur. Det började lite tokigt med att matte inte hade koll på tiden, och vi var dessutom lite tidiga. Så vi fick stå och vänta länge och det var faktiskt så att jag blev lite kall om ryggen innan det var dags på riktigt och de andra kom.
Idag så var vi 7 hundar så det var många hundar att hålla koll på. Jag stod och spännde mig ett par gånger precis i början när vi stod vid bilarna. Men bröt och lugnade ner mig och skötte mig riktigt bra. Sen fick jag gå äran att inleda promenaden. Så jag tog täten och gick riktigt lysande fint. Under promenaden så gick jag riktigt nära och bredvid ett par av de andra hundarna – detta utan att reageran det minsta negativt. Så matte hon var superstolt.
När vi sedan kom till torget så var det stilla, tråkig övning. Då så blev jag lite orolig och jag mindes hur hemskt otäckt det var sista jag var i stan och stadstränade. Då drog jag så mycket att jag gick iväg med matte, och idag så tittade jag mig lite orolig åt sidan ett par gånger och sedan tågade jag på i hundledet och skötte mig strålande, fantastiskt och nästintill perfekt.
Jag är inte speciellt mesig när det gäller nya saker, ljud och underlag. Men idag så kom det ett nytt ljud som jag inte alls gillade eller tyckte var bra.
Matte brummade och skramlade med något märkligt i köket. Jag for upp och ylad, skällde och bankade på stora alarm trumman så mycket jag bara kunde. Så Scarlett hon kom också flygande men gav ganska snabbt upp.
Jag däremot höll stånd och skällde och rusade fram för att sedan fly nästan i skräck. Så vad var nu detta för något nytt och hemskt monster som hade tagit sig in i vårt hus och höll på att ta över i vårt kök. Det var en mycket hemsk stavmixer. Efter att jag flugit fram och tillbaka in och ut från köket skallandes och med skräck i blicken. Så blev jag infångad och fick vara kvar i köket medans matte mixade på med sin stavmixer. Sen fick jag leta makaroner på golvet medans stavmixrandet fortsatte. Måste säga att kokta makaroner faktiskt smakar bättre än de .okokta makaroner
Så okej även om jag nästan, kanske, eventuellt får fundera på om jag kan acceptera den där stavmixern så blev jag ivartfall lugnare och matletandet blev lite prioriterat.
Vilken tur att vi och moster hade haft en härligt avslappnad eftermiddag och vilat upp oss ordentligt så man orkade med sånna här svåra pärsers som matlagning med inblandning av en stavmixer kan innebära.
På tal om skräck så hade det kunnat bli för-skräckligt igår när de tvåbenta kom hem. För jag hade varit kreativ och tuggat sönder en skinnjacka. Var ju liksom bara tvungen att kolla om där låg något godis i fickan… populär – inte särskilt! Så idag var det kompostgaller för så jag inte kom ut i hallen…
Jag gillar inte detta här med elträning och tänker faktiskt förklara att det inte är snällt att hålla på med elträning. Men tydligen så har man inga rättigheter alls i världen.
För detta är nu andra gången som jag varit ute med husse och så rätt vad det är fått mig en rejäl pärla. En liten strömchock i kroppen. Jag kastar mig runt för att se varifrån detta otäcka och mycket oväntade hot kom ifrån. Men det går inte att se eller hitta.
Husse han hävdar å det bestämda att han var helt oskyldig och inte skulle använda el till varken träningen eller bestraffning. Han hävdade att jag genom att vifta svansen mot ett elstängel (som han trodde var avstängt) så fick jag mig en som sagt oväntad och omedelbar tillsägelse från Mr Ström.
Vet inte om jag ska tro på honom! Så jag var faktiskt lite misstänksam mot husse och vad han sysslade med när han gick där bakom mig. Scarlett hon bara suckar och säger att jag ska växa upp och att man ska lyssna efter ett klickande ljud när man är nära elstängsel. Är man inte så nyfiken och ska över stenmurar, in i kohagar etc så klarar man sig undan sånna dumma överraskningar…
Idag så gick Zorro på en nit.
Senariet som utspelades var följande:
Vi är i köket, får lägga oss ner på mattan, det läggs en bit bulle en bit framför nosen.
Sen är det easy peasy superenkelt – man ligger där stilla och har tråkigt. Givetvis så har man koll på sin egen bullbit hela tiden. När det gått en stund så får man ett “varsågod”. Då är leken över och man får ta sin goa bulle eller vad det nu är som legat framför sig. Men nu så gick Zorro på en sådan nit. Han hade inte ork att vänta tills det härliga slutkommandot “varsågod” utan han reste sig upp innan. Matte märkte inget, inte förrän jag började att snurra på huvudet fram och tillbaka för att se vad Zorro sysslade med. Det såg hon att han rest sig upp tagit bullen och skulle precis tugga i sig den. Tji fick han för bullen åkte ut ur munnen på honom och jag som legat fint och stilla och inte fuskat. Ja jag fick min bulle. Det var inget smör på bullenmen den gick ner iallafall. Zorro han gick runt och sniffade och undrade var hans bulle tagit vägen – och blev lite sur och grining. Men så smart är han inte för senare på kvällen så gjorde han om samma miss igen – skulle sno den i förtid och blev utan.. Fniss
Man kan ju alltid ta ut lite frustration genom att busa och leka lite och visa hela världen att man äger leksaken.
Givetvis så är det inget kul att äga något om inte någon annan vill ha saken också…så givetvis så får man som storasyster spela med och vilja ha leksaken.
Givetvis så är det bara ett spel, för inte vill väl jag ha leksaken också – eller?
Han kan tom lägga sig på rygg med leksaken och tetas, retas med mig. Men det är en kul lek som jag är med på!
Däremot så finns det en lek som jag inte alls är med på eller samtycker till. Det är den leken som Zorro har ibland – hoppa över Scarlett. Det är faktiskt en riktigt usel lek. Han gjorde det och missbedömde det hela – och kom inte helt över. Han landade lite på min rygg. Då sa jag några väl valda grymt och morr kring vad jag tyckte om den mycket dumma leken.
Idag på morgonen så gick värsta alarmet igång. Det ringde på dörren och detta var så tidigt på morgonen att ingen av oss hade stigit upp. Jag hade inte ens sträckt på mig än mindre ens funderat på att gå upp. Men det är ens plikt som god vakthund att snabbt finna sig i situationen och ta sitt ansvar. Så jag flög upp och skällde medans jag rusade till dörren. Efter mig kom Zorro – ännu mindre vaken än mig. Han stod där och gläffste och visste inte riktigt var han skulle ta vägen, varför eller hur.
Men inte ens den minsta lilla tåviftning fick vi till svars från de där tvåbentingarna. Det enda som sedan hojtades till mig som första vaktpatrull chef var ” Gå och lägg dig – det var bara på radion!”
Så jag bojkottar nu radion, för att de sänder reklam innehållande en dörrklockssingal som är identiskt med våran. Men alla kom upp direkt och tidigt på morgonen… även om jag fick någon lite halvsur blick. Zorro han fattade varken bu eller bä utan han hängde bara på med risken för att gå miste om något kul eller viktigt.
Sen så har matte börjat träna Zorro på min aktivitetsleksak, man ska ta och flytta på små plastsaker för att komma åt godiset. Jag kör hela brickan med en 18 platssaker eller så, där jag får ta undan alla. Zorro han är nybörjare så han precis lärt sig att knuffa på dem så han får bara ha en plastsak. Sedan så måste han också förstå att han ska använda nosen och inte tassarna.
Men försiktighet är ju kanske inte Zorros ledord, ivartfall inte ännu. Lite jobbig är han faktiskt när han kommer med sitt stora stora märgben. Han släpper den åt höger och vänster, tappar den nära mina tår, nära sina tår och på mattes tår.
jag vill hävda att man ska se på det positiva och glömma bort allt det negativa. Så isåfall vill jag ha sagt att jag gick perfekt på hundpromenaden, Lorinas hundpromenad. För perfekt gick, jag ibland flera sekunder efter varandra. Där emellan så gick jag kanske inte så perfekt. Men det var liksom en helt ny doftvärld som öppnade sig, tror det luktade annorlunda än vad det brukat göra i stan -eller så var jag bara mer medveten. Eller så var jag helt enkelt inte så fokuserad, kanske kan skylla det på matte ?! Ja det gör jag – det var absolut mattes fel! För det var absolut mattes fel att jag inte fick i mig en fin nikotin kick av gamla fimpar som låg och skräpade.
Men nu ska vi som sagt inte fokusera på det utan fokusera på de bra stunderna. Så jag gick perfekt! I min perfekta gång så hade jag kanske ett litet litet missöde. Det är så konstigt med alla de där så kallade skyltfönsterna. Jag försökte för det första att gå in i butikerna via trappa och dörr men se det skulle man inte. Så då gick jag rakt in i skyltfönstret istället. Inte en gång utan två gånger, sa det bang i huvudet när där var ett dumt fönster ivägen.
Matte sa att jag efter denna promenaden vann ett fint pris – så jag måste ju ha gjort riktigt bra ifrån mig. För jag ska nu få en liten dressyrkedja, och inte bara gå i mitt fina brede läderhalsband.
Innan promenaden så hälsade jag på en snygg svart tjej, men se hon tyckte att jag för för PÅ. Så hon visade tänderna och sa grymt. Så konstaterande är att ingen tycker om boxervalpar som är lite energiska och buffliga. Men jag stod fint vid sidan om och brydde mig inte så mycket. Jag ska också ha lite kred för att jag faktiskt backade och la bak öronen när jag blev tillsagd. Men men får träna på det där att hälsa fint på hundar. Sedan tycker jag det är lite märkligt, människor har två ben. Så när man hälsar på människor så borde det ju vara perfekt att man själv också står på två ben. Då blir det mer tvåbent möter tvåbent. Men nehe så ska det tydligen inte vara – säger vem?
Ja rådjuren är lite griniga på oss. Vi är ute sent med vår fina solljuslampa och stör rådjuren när de har gått och lagt sig för att nanna för natten. Sedan var vi ute tidigt tidigt på morgonen och då låg de och mornade till sig men hade inte fullt ut stigit upp ännu. Jo det var faktiskt en som varit upp och kissat och de andra två låg fortfarande kvar och bara tittade.
Idag så gjorde han det igen, Zorro, han kissade som en stor pojk på tre ben. Det är bara andra gången han gör det så det kanske är på gång ?? Själv så gjorde jag en ryslig felbedömning och när jag tog ett skutt åt sidan för att undkomma de värsta lervällingen på rundan. Då gick det åt skogen och jag lyckades skutta rakt in i värsta lervällingen. Det sa smack och så stod jag med framtassarna nästan fast i leran och sedan skuttade jag och kämpade för att ta mig ur. Resultatet blev 4 stycken svarta strumpor som gick halvvägs upp till knä/armbåge. Väl hemma innebar det ett rejält torkande och gnidande för att få dem ljusgrå iallafall. Får nog snart ta mig en liten dusch.
Eftermiddagen bar det iväg till storskogen i bil. Det var så så nära att jag fick åka själv utan Zorro. Han hade nämligen återigen tagit sig över staketet in på andra tomten. Men tillbaka kommer han inte, så där stod han och kunde inte ta sig till bilen när matte kallade. Hihihi. Men matte hämtade honom och hjälpte honom ut och in i bilen. Självklart fick vi ett fint lite ösregn just då men redan inpackade i bilen så var det bara att dra iväg. Buskille han ville inte alls gå fint bakom de där stavarna som matte hade. Utan han kom på att han kunde hoppa över dem istället för att gå bakom dem. Jag smög fint åt sidan och gick faktiskt riktigt fint och behärskat hela promenaden.
Men jag kan också drabbas av lite aktiverings frustration, matte fixade i köket och en av lådorna var av misstag öppen. Så jag gjorde som jag alltid gör- jag försökte att stänga den (så att jag skulle få lite godis). Men den attans lådan ville inte stänga sig, hur mycket jag än försökte så stängde den sig inte. Det var mycket irriterande – och det blev inte mindre frustrerande när matte istället för att hjälpa mig -hämtade kameran. Så hon fick filmat mitt frustrerade försök att stänga lådan. Zorro han har också lärt sig, inte att stänga lådor men att rusa ut i köket och sätta sig när han hör mina lådstängningar. För då kan han också ha tur att få en godisbit…
De stora maskinerna har kört sönder delar av vårt promenadslinga och nu när det regnat och regnat och regnat så blir det inte bättre.
Så vi är numera ute och glider runt i leran och hjulspåren. Så väl hemma så är det inte längre tasstorkning som gäller utan det är större torkning med badlakan. Det torkas mage, ben, bröst och så benen och avslutas med lite tasstorkning för själva leran och gyttjan. Sedan är det ryggen och huvudet som bara blivit regnblöt.
Sen så hade jag en liten episod, vid ett ställe på rundan. Jag ställde mig med huvudet ner och sniffade och sedan upp och drog in luften. Jag raggade en liten raggarsträng från nacke till rygg. Där var något som varit där tidigare som jag inte alls gillade. Zorro som gått där en stund tidigare hade reagerat ännu mera, det var en bred raggarsträng. Ja så bred som man nu kan ragga på en sådan small liten rygg. Men han lyckades så fram ett bra skall när han stod stel som en pinne i hela kroppen. Så Zorro han tog faktiskt och gick iväg med matte ett par steg innan hon fick stop på honom. Något som inte var poppis eller uppskattat av någon av oss hade varit där…
Senare på rundan så passade jag på att se två fina rådjur. De brydde sig först inte alls om mig utan stod bara i skogskanten och kollade läget. Sen så skällde jag faktiskt på det ena rådjuret men då sa matte att man inte gör så. Men rådjuret blev inte rädd av mitt skall utan gick bara ett par steg bort.
När det är så tråkigt väder så får man arbeta lite extra inomhus med lite cirkustrix och lite annan mental stimulans. Så det blev lite balansboll och så en ny leksak med en bag in box
Ja det heter så mycket , BIR, BIM, CK, HP, och massa saker hit och dit.
Jag struntar i vilket- bara jag får en liten fin rosett att tugga sönder så är jag så nöjd och glad. (Matte säger att man inte ska tugga sönder sina rosetter men jag har mycket nöjt lyckats med det två gånger… så tycker nog nästan att det är att bedöma som en tradition.
Hur som idag fick jag en rosett – det var en BIM rosett. Det betyder att jag var den snyggaste pojken som sedan fick gå upp mot den snyggaste tjejen och där kom jag tvåa. Men hallååå inte konstigt jag tyckte också hon var en snygging att titta på. Nu fick man inte titta på henne så mycket i ringen utan man skulle springa och se framåt och så – med en snygg tjej bakom sig. Tror inte det jag!
Så morgonen började hyfsat tidigt idag med promenad med husse, då kom det en dunderbang. Värst åsksmällen från ingenstans. Det var så att vi alla hoppade till. Sedan sa Scarlett trevlig att råkas men nu ska jag hem NU. Men hon fick inte gå hem NU i sin takt utan gå hem med oss andra. Självklart kom det en gigantisk hagelskur som sedan övergick i regn. Så vi såg lite ynkliga och blötta ut när vi kom hem. Så packades bilen och vi drog iväg. Inte alla för Scarlett fick vara kvar hemma. Ledsen blev hon för det – men hon gillar ju inte sånt där som utställningar.
Så vi kom till ett ställe med massor av folk och hundar. Det var stora hundar, små hundar, fluffiga hundar och hårlösa hundar. Vid min ring så fanns där ett par snygga bastanta bulldogstjejer som snörvlad åt mig. Jag fick sniffa på dem lite och sedan så bestämde jag mig för att lägga mig ner och vila. Vissa av de andra som var där såg ut som om de hade flyttat in där, de hade burar, vagnar, stolar, bord, saxar, borstar och en massa andra saker. Vi hade filt väska med mat och dricka och så kamera. Funkar toppen. Så jag la mig ner och vilade och kopplade av mentalt inför min presation i ringen.
Så precis innan det var min tur så fick jag resa på mig, torka bort johnblunds gruset ur ögonen. Finhalsband o koppel på och så in i ringen. Jag hade nästan 4 tassar i marken hela tiden, jag hälsade fint på domaren, jag fick visat mina tänder och stod nästan stilla så han fick titta på mig.
Efter att jag fått min rosett stod jag utanför ringen en stund och tittade på de större pojkarna. Han som vann i klassen efter mig – han var ingen rolig vovve. Han gruffade, morrade och kastade sig i kopplet när de andra pojkarna kom för nära. Sån pojk ska inte jag bli när jag blir stor – jag ska bli en snäll och go pojk hela livet!
Sen åkte vi hem och då åkte hem till mobror. Hos mobror var både mofar, momor och så Scarlett. Vi stannade en liten stund och sen så åkte vi hem. Hem så att både jag och Scarlett fick nanna och pusta ut efter var sin händelserik dag.
Jag fattade ingenting det var massa ljus och ljud på tv. Jag kände igen det hela och sa shit pomfritt är det nu den tiden på året. Men det stämde ändå inte alls. För innan stora raketdagen ska jultomten komma och alla är hemma och det är god mat och firande. Inte så här… Så det är nog vår tv som fått värmeslag eller något och tagit fel på tiden.
Så jag blev först lite orolig men sen struntade jag i det hela och det gjorde Zorro också. Du vet har man lyssnat och tittat på raketer i en timme eller så så är det faktiskt supertråkigt och då finns ingen annat än att gå och lägga sig.
Idag så blev det promenad i lera, gyttja och klafs. Den stora maskinen som flisar sönder de gallrade träden har kört sönder hela början på rundan. Så det klafsigt och lerigt och man går och halkar runt i däcksspåren. Vi var lite senare ute än våra vanliga morgonrundor så jag fick hela tre hundmöten som alla gick riktigt bra med lite godisletande som distraktion vid möten.
Efter att Zorro varit ute på sin promenad så kom han in och bara skröt! Först så hade han fått vara lös större delen av promenaden och fått massor av inkallningar och gå fint träning. Sen hade han träffat hund där han fått sitta stilla och lugn. Det var en snäll hund som varken morrade, skällde eller var dum mot honom så det var bra. Nu var ju detta kanske inte så mycket att skryta om. Så vad var det han var så mallig över då? Jo han stod på tre ben idag.
Inte sånt dåligt tre ben som man har när man har skadat sig eller har ont. Utan lyfta benet och stå på tre en när man kissar som stora pojkar gör. Ja eller stora Scarlett tjejer för den delen också.
Jag förstår inte hur det kunde bli så fel?
Matte kom hem och hon var lite trött idag och jag vet ju självhur det är när man är lite trött då är det bäst att hålla igång och ge gärnet fullt ös. Så vi stutsade skuttade och levde lite extra liv. Sen blev det ut och leta lite godis i trädgården för egenaktivering. Det blev absolut egenaktivering – för vi hittade någon mumsig skit på tomten (katt kanske?) Där stod både jag och Scarlett och mumsade glatt när matte kallade. Scarlett som ska vara så förbastat uppfostrad hon sprang in. Jag stod kvar och mumsade. Så matte kom ut för att hämta mig och se vad jag sysslade med. Hon blev inte glad. Jag blev och andra sidan inte glad när hon tog mig i halsbandet för att tvinga in mig. Så jag skuttade och torkade av mulen på tröja + byxor. Hur som så fick jag en omgång med vattenslangen, renspolad mule och mun.
Sen fick jag komma in och så var det samma procedur för Scarlett. Väl inne så var det tandborstning också.
Vilostund – nej se det tyckte jag inte vi skulle ha. Så jag och Scarlett vi busade och bråkade och förde världens oväsen. Jag la mig en liten stund men då la jag mig PÅ matte och inte bredvid. Scarlett hon ville gå ut igen så hon sjön en serenad och när det inte hjälpte så krafsade hon bort täcket från matte för att visa att det var slut på vilostunden. Men när vi sen väl fick komma ut så var det ingen kul för vi kom inte åt skiten längre… suck.
Inne igen och matte insåg att nu var det promenaddags på gång så hon började ta på sig skogskläderna. Då såg matte min present! Hennes fina höga stövlar som är helt nyomklackade och tillfixade (inte ens en vecka gamla) – ja just dem. De hade jag mellan vil och lekstunden tagit hand om, ena klacken är nu rejält sönder tuggad…
Matte blev superarg på mig och någon skogspromenad blev det inte alls nu. Utan nu blir det avsvalningsstund.
Bestämde mig att det var bäst att jag tog och occuperade datorn – för annars kanske hon läger ut en annons på blocket – skithundar skänkes..
Jag gillar det där med att utforska världen. Idag så utforskade jag massor på promenaden. Försökte förtvivlat att nästan liksom inhalera och suga upp hästskiten från marken när vi gick förbi. Men icke så nicke det fick man inte alls göra. Då gick jag äver till den ädla konsten att jaga höstlöven.
Kan inte alls förstå varför matte gnäller något om koppelets andra ända. Hur svårt kan det vara ? Var uppmärksam ha blicken fäst en bit framför sig. Spänn kroppen, se hur det börjar virvla runt och röra sig bland löven, ta sats, spana in och bestäm dig för ett specifikt löv. ATTACKERA! Skulle det lövet försvinna dig förbi så bara ta tag i situationen och börja om igen. Välj ut ett nytt löv och attackera, följ med lövet. Bli ett med lövet och du har vunnit. Snabb och alert är ledorden för denna jakt.
Nu har de också börjar att flisa upp alla träden som de huggt ner i vår fina promandskog. Scarlett gillade inte allt ljud de gör och låter. Själv så brydde jag mig inte särskilt måste jag säga.
På kvällen sen så kom det regn, rusk och blåst så då bestämde vi oss för att relaxa och vila upp oss efter gårdagens finbesök. Fast har man vila och relaxat ett tag så är det dags igen för lite utforskande verksamhet.
Nu tog jag tag i reaktionstid, hämtade en vedklabb. Släppte den på mattes ena fot. Det gav direkt utledning att hon grymtade och flyttade sig ett steg och sidan och undrade vad jag gjorde. Tog den snabbt igen och denna gången fokuserade jag lite mera och gick på precision. Precision så tillvida att jag träffade med kanten på ena tån precis vid nagelbandet- självklart andra foten. Fullträff! Så då blev det spektakel och livat. Matte hon skuttade runt på ett ben och sa, nej kan inte återge vad hon sa. Husse han satt och asflabbade i soffan. Själv så tittade jag lungt på spektaklet sedan tog jag min vedklabb och gick in och la mig tillrätta i buren och tuggade. Det är liksom perfekt för jag vet att om jag går in i buren så får man vara ifred och blir inte störd.
Idag så hade vi finaste finbesöket hos oss. Jag har svårt att räkna på tassarna hur länge sedan det är vi sågs- men det var inte igår.
Det var min (och Royals ) gammelhusse och gammelmatte där vi bodde och växte upp som små valpar. Så de kom på besök för att hälsa på MIG. De var väl förberedda för vad mer kan smälta ett boxerhjärta än lite ätbara presenter. Men jag måste erkänna att jag överlät det mesta bentuggandet till Zorro. Tog en liten tuggstund som pause men annars fick det vara. Hade liksom inte tid att fokusera på ben när jag (eller vi) hade finbesök.
Jag hade ju fullt upp med att hälsa och gosa och bara vara med och nära. Var ju tvungen att berätta om allt jag gjort och hur jag växt upp. Fick en hel del både kel och mys tillbaka också – och så sa det att jag var fin. Jag är en riktigt fin lady om jag får säga det själv!
Här får Bengan lite kram och puss och öronpussar.
Sen så är det som vanligt, tjejerna får stå för ansvar och de var duktiga att fotografera – så det bidde ingen bild på när jag pussade “Geornettan”. Men jag delade min gracer väl och blev gosad av båda och gosade tillbaka. Ja Zorro han blev också kelad och gosad men sen så tyckte han att benen var lite extra goda och fokuserade på dem.
Sen så kom det in tre stora boxrar på vår tomt. Vi var inte ute då utan stod och tittade ut genom fönstret på när dem. De gick runt och kollade och sniffade över vår tomt. Tror att tomten fick godkänt. Kan säga att både jag och Zorro sen fick gå över hela tomten och sniffa och snussa var det var för några som varit på besök.
Nu har de tvåbenta lovat att det inte ska gå så långt tid till nästa finbesök.
Efter dagens promenad som blev en lång och härlig promenad i höstsolen för mig. För lillebror så blev det en kortare promenad med fokus på att gå fint i kopplet. Han är inte alls duktig på det utan faktiskt lite monsterstökig. (själv minns jag aldrig att jag har varit sådan även om matte grymtade något om det.) Monsterstökigt var det också när vi kom hem. Zorro han hade börjat att laga lunchen men var inte riktigt färdig. Han hade tagit ett paket med makaroner och strött ut i sin bur. Men sen inset att där var ingen bra utsikt så då tog han med sig ned ut i uterummet och hälsade oss välkommna hem med makaroner överallt. Han hade tänkt sig lite sallad till de okokta makaronerna.
Det är nu utställt stora gula plåtcontainers där de ska städa upp och lägga alla de averkade och gallrade träden. Bankar man på de plåtskrällerna så låter det lite som åska. Men se jag går inte på den lätta och blir inte det minsta påverkad av det. Väl hemma i trädgården så fick vi vara ute och njuta av solen. Zorro han plockade till sig en grön tomat och la sig i hörnan där det var la och solen sken. Där låg han och njöt och tuggade tomat.
Sedan så blev det eftermiddag och med den så kom ovädret. Himlen öppnade sig och det kom som vita små bollar från himlen. Det var inte ulliga tussiga snöflingor utan mer hårda kompakta hagelbollar. Det blev vit runtikring oss på bara ett par minuter. Zorro han såg mycket konfundersam ut över vad det var för konstiga saker som slog emot hand rygg och huvud. Han tittade förgrymmat på matte och undrade vad hon sysslade men om hon tetades och peta på honom. Men i detta fallet så var hon faktiskt helt oskyldig. Så Zorro han var ute och utforskade den vita världen och sakerna från himlen.
Själv så gick jag in och kröp ihop i min bädd inne i värmen och myste. Så nu är den där årstiden här, mörkt, kallt, snö och halka…
