Idag på morgonen så gick värsta alarmet igång. Det ringde på dörren och detta var så tidigt på morgonen att ingen av oss hade stigit upp. Jag hade inte ens sträckt på mig än mindre ens funderat på att gå upp. Men det är ens plikt som god vakthund att snabbt finna sig i situationen och ta sitt ansvar. Så jag flög upp och skällde medans jag rusade till dörren. Efter mig kom Zorro – ännu mindre vaken än mig. Han stod där och gläffste och visste inte riktigt var han skulle ta vägen, varför eller hur.
Men inte ens den minsta lilla tåviftning fick vi till svars från de där tvåbentingarna. Det enda som sedan hojtades till mig som första vaktpatrull chef var ” Gå och lägg dig – det var bara på radion!”
Så jag bojkottar nu radion, för att de sänder reklam innehållande en dörrklockssingal som är identiskt med våran. Men alla kom upp direkt och tidigt på morgonen… även om jag fick någon lite halvsur blick. Zorro han fattade varken bu eller bä utan han hängde bara på med risken för att gå miste om något kul eller viktigt.
Sen så har matte börjat träna Zorro på min aktivitetsleksak, man ska ta och flytta på små plastsaker för att komma åt godiset. Jag kör hela brickan med en 18 platssaker eller så, där jag får ta undan alla. Zorro han är nybörjare så han precis lärt sig att knuffa på dem så han får bara ha en plastsak. Sedan så måste han också förstå att han ska använda nosen och inte tassarna.
Men försiktighet är ju kanske inte Zorros ledord, ivartfall inte ännu. Lite jobbig är han faktiskt när han kommer med sitt stora stora märgben. Han släpper den åt höger och vänster, tappar den nära mina tår, nära sina tår och på mattes tår.