Perfekt hundpromenad

jag vill hävda att man ska se på det positiva och glömma bort allt det negativa. Så isåfall vill jag ha sagt att jag gick perfekt på hundpromenaden, Lorinas hundpromenad. För perfekt gick, jag ibland flera sekunder efter varandra. Där emellan så gick jag kanske inte så perfekt. Men det var liksom en helt ny doftvärld som öppnade sig, tror det luktade annorlunda än vad det brukat göra i stan -eller så var jag bara mer medveten. Eller så var jag helt enkelt inte så fokuserad, kanske kan skylla det på matte ?! Ja det gör jag – det var absolut mattes fel! För det var absolut mattes fel att jag inte fick i mig en fin nikotin kick av gamla fimpar som låg och skräpade.

Men nu ska vi som sagt inte fokusera på det utan fokusera på de bra stunderna. Så jag gick perfekt! I min perfekta gång så hade jag kanske ett litet litet missöde. Det är så konstigt med alla de där så kallade skyltfönsterna. Jag försökte för det första att gå in i butikerna via trappa och dörr men se det skulle man inte. Så då gick jag rakt in i skyltfönstret istället. Inte en gång utan två gånger, sa det bang i huvudet när där var ett dumt fönster ivägen.

Matte sa att jag efter denna promenaden vann ett fint pris – så jag måste ju ha gjort riktigt bra ifrån mig. För jag ska nu få en liten dressyrkedja, och inte bara gå i mitt fina brede läderhalsband.

Innan promenaden så hälsade jag på en snygg svart tjej, men se hon tyckte att jag för för PÅ. Så hon visade tänderna och sa grymt. Så konstaterande är att ingen tycker om boxervalpar som är lite energiska och buffliga. Men jag stod fint vid sidan om och brydde mig inte så mycket. Jag ska också ha lite kred för att jag faktiskt backade och la bak öronen när jag blev tillsagd. Men men får träna på det där att hälsa fint på hundar. Sedan tycker jag det är lite märkligt, människor har två ben. Så när man hälsar på människor så borde det ju vara perfekt att man själv också står på två ben. Då blir det mer tvåbent möter tvåbent. Men nehe så ska det tydligen inte vara – säger vem?