Jag gillar det där med att utforska världen. Idag så utforskade jag massor på promenaden. Försökte förtvivlat att nästan liksom inhalera och suga upp hästskiten från marken när vi gick förbi. Men icke så nicke det fick man inte alls göra. Då gick jag äver till den ädla konsten att jaga höstlöven.
Kan inte alls förstå varför matte gnäller något om koppelets andra ända. Hur svårt kan det vara ? Var uppmärksam ha blicken fäst en bit framför sig. Spänn kroppen, se hur det börjar virvla runt och röra sig bland löven, ta sats, spana in och bestäm dig för ett specifikt löv. ATTACKERA! Skulle det lövet försvinna dig förbi så bara ta tag i situationen och börja om igen. Välj ut ett nytt löv och attackera, följ med lövet. Bli ett med lövet och du har vunnit. Snabb och alert är ledorden för denna jakt.
Nu har de också börjar att flisa upp alla träden som de huggt ner i vår fina promandskog. Scarlett gillade inte allt ljud de gör och låter. Själv så brydde jag mig inte särskilt måste jag säga.
På kvällen sen så kom det regn, rusk och blåst så då bestämde vi oss för att relaxa och vila upp oss efter gårdagens finbesök. Fast har man vila och relaxat ett tag så är det dags igen för lite utforskande verksamhet.
Nu tog jag tag i reaktionstid, hämtade en vedklabb. Släppte den på mattes ena fot. Det gav direkt utledning att hon grymtade och flyttade sig ett steg och sidan och undrade vad jag gjorde. Tog den snabbt igen och denna gången fokuserade jag lite mera och gick på precision. Precision så tillvida att jag träffade med kanten på ena tån precis vid nagelbandet- självklart andra foten. Fullträff! Så då blev det spektakel och livat. Matte hon skuttade runt på ett ben och sa, nej kan inte återge vad hon sa. Husse han satt och asflabbade i soffan. Själv så tittade jag lungt på spektaklet sedan tog jag min vedklabb och gick in och la mig tillrätta i buren och tuggade. Det är liksom perfekt för jag vet att om jag går in i buren så får man vara ifred och blir inte störd.