Year: 2012

Ja, så är det- Du dumma smarta kråka stick iväg och bo någon annanstans.
På eftermiddagen så har vi ganska ofta – en leta godis i trädgården övning. Men se det har den smarta kråkan lärt sig.
Så den sätter sig i trädet och väntar. Väntar på att matte ska kasta ut pyttorna, korven, kyckling, pasta eller vad det nu är vi ska leta efter. Sen så kollar den in var jag och syrran är, hur vi rör oss. Eftersom jag ofta tar rygg på Scarlett så är vi på samma ställe.

Då flyger han ner, denna fräcka lilla fågel. Går runt på gräsmattan och plockar upp vårt godis. GRRRrrrrr du dumma smarta fågel. När jag ser honom så har jag försökt att jaga bort honom men han är en envis rackare som inte ger sig i första taget. Den nästan ännu värre delen kommer sen när vi går in. Då kan man sitta i uterummet och titta ut på när han går där och spatserar för att äta upp de som vi eventuellt har missat. Då blir jag super frustrerad och skäller, men tror ni han bryr sig ? Icke det minsta!

På tal om smarthet så har vi börjat träna lite även med leksakerna, ska be matte filma hur duktig jag är så ni får se. Den är som en låda med ett hål där ska man knuffa ner en liten träsak i. Gör man det så blir det godis! Är faktiskt ganska duktig på det, Scarlett leker också med den men hon har lite svårare övningar. Men jag tyckte att jag ville ha den för mig själv så när ingen såg på så tog jag den. Den lilla träsaken som ger godis tog jag och bar iväg på – men den gav inget godis då. Så måste tydligen ha lådan med hål också…

På tal om mindre smarhet så kan jag berätta att man måste ha koll på kroppen.Jag körde ett boxerburn inomhus, ut i hallen, runt köket, genom vardagsrummet och in i buren, ut igen och samma vända. Men när jag rushad det ett par gånger så missbedömde jag det hela. Jag sprang inte in genom öppningen i buren , utan jag sprang in i buren. Dumma dumma bur som helt plötsligt fått en mindre öppning.

Idag var det rena uppståndelsen hemma och mattes lugn fick verkligen testas. Våra 2 benta små kusiner kom över och så kom Casper på besök.

Så det innebar att matte hade fem stycken att hålla ordning på och det var svårt. De där små härliga tvåbentingarna satte sig i soffan och såg på film. Jag försökte att pussa Alex men hon är lite svårflörtade och ville inte alls ha min överväldigande kärlek.

Men alla kunde inte vara ihop samtidigt. Jag och Zorro och de tvåbenta funkade. Fast Zorro var ett litet busfrö för han hoppade upp i soffan och pussade Alex. Jag däremot stod i min bädd och sträckte ut halsen till girafflängd istället.
(ja okej då jag tog ett steg upp i soffan en eller två gånger, men bara lite med framtassarna)

Sen fick Zorro sitta lite i buren och jag och Casper fick gå ihop. Det funkade bra. Fast vet ni vad han gjorde! Han hoppade upp i soffan och la sig tillrätta hos Alex – mitt framför ögonen på mig och min giraffhals. Som tur var så åkte han också ner. Sen så gick han och la sig lite i uterummet och jag nannade där inne och allt var lugnt.

Så hur funkande den sista kombinationen då ? Casper och Zorro – ja herre gud! De skuttade och Zorro han var överallt. Uppe, under, på och över. Det gillade inte mr muskelknutte Casper. Han grymtade och undrade vad det var för någon tornado som flög in. Så pojkarna fick bara hälsa lite gran på varandra när matte höll i dem och lugnade dem.

Missöden, nej skulle inte vilja kalla det ett missöde men lite extra livat blev det allt vid ett tillfälle. Max och Alex såg inte på film länge och jag och Zorro var ute och Casper inne. Då öppnade Max dörren så att alla hundar och barn var i en enda hög. Alex skuttade och viftade på armarna, Zorro stuttsade upp och ner och skulle hälsa på Casper och barnen samtidigt. Max sprang fram och tillbaka på däcket. Casper försökte bli av med Zorro och samtidigt boxade och grymtade runt. Själv tog jag sikte på en skuttande och viftande Alex och sedan en slängkyss till Max. Men efter det så hämtade matte halsband och satte på oss….

Sen så kom mofar och vi dansade hula hula – men han skulle mer hjälpas åt med de tvåbenta och inte oss fyrbenta.
Men det var så mycket runt ikring att det inte blev minsta lilla foto på hela den långa stunden.. *suck* matte skärpning på sig!

Märklig promenad idag, tidsmässigt så tog det l å n g tid, längre tid än vad vår långa runda brukar ta.
Men vi inte ens så längt som lilla runda. Så hur är nu detta då möjligt. Jo det var så att jag inte fick dra det minsta lilla i kopplet. Jag är mest sån att jag går fint ett par steg vid sidan om matte och sedan kastar jag mig ut i värsta boxerskuttet och kopplet blir sträckt.

Så idag var det tvärnit, varje gång som kopplet var sträckt så stannade hela maskineriet. Det blev tvärstopp och inte förrän jag gick tillbaka var bredvid matte och lugn. Först då startade matte upp igen, i ett par steg tills jag återigen flög ut i kopplets längd. Det kallas tydligen koppelträning.

Kan faktiskt erkänna att jag blev lite frustrade över denna koppelträning. Så frustrerad att jag började skälla. Men inte ens det hjälpt utan det enda som funkade var att gå vid sidan om matte i slakt koppel. Tradigt men polletten trillade ner lite mer i slutet så vi faktiskt kom en 10-15 steg innan jag for iväg i kopplets längd… Ja som sagt träning kan vara kul och skogspromenader älskar jag men detta var ingen höjdare måste jag nog erkänna.

Sen blev det ju inte bättra när Scarlett kom insvansande efter sin promenad och berättade att hon gått hela långa promenaden på ungefär samma tid som min superkorta promenad. Typisk tjejer att de ska var så förbaskat duktiga och skryta om det också.

Dagen började med lite kalabalik, tvättmaskinen och avloppet spottade ut vatten över hela golvet i tvättstugan. Så sakerna som stod där fick tas bort och sedan torka vatten, torka vatten och torka vatten. Jag försökte vissa hur duktig och hjälpsam en boxerkille kan vara. Men det gick inte alls hem med min hjälp. Istället så fick jag och syrran gå ut och leka och busa i trädgården. Eftersom jag inte är någon busig pojke så bestämde jag mig för att hjälpa till. Jag välte båda soptunnorna och drog ut lite av innehållet. I dessa tider är det viktigt att tänka på miljön. Så jag ville bara säkerställa att matte och husse hade varit duktig och sopsorterat allt rätt.

När matte kom ut och såg min sopsortering på gräsmattan så kan jag väl säga att hon inte blev helt nöjd med min efterkontroll av sopsorteringen. Men kontroll att vi följer gällande regelverk är viktigt! Tar gärna på mig det ansvaret – även om ingen bett mig.

Det bar iväg en sväng till skogen, två hundar, två koppel, två stavar. Japp det kan inte bli annat än bra. Tänker kanske inte förneka att jag kanske snodde in mig i kopplet, stavarna och Scarlett någon gång. Men sen så löste jag det perfekt – fråga mig inte hur men på något sätt så lyckades jag koppla loss mig själv. Så rätt som det var så var jag lös utan koppel -perfekt! Men jag höll mig till flocken som om inget hänt och när matte väl kände och såg det så åkte kopplet på igen. Efter en stund i skogen så bar det av in mot stan.

Först fick vi sitta i bilen och vänta ett par minuter. Därefter så fick jag ut och ta en stadstur. Jag glömde bort mig emellanåt och gick på utan att tänka på matte i andra änden av kopplet. Men sen så gick jag superfint så det vägde upp det. Jag lät bli att hälsa på folk, och det kom en sur fluffentuff hund som skällde ut mig. Jag hoppade mot ett par som jag verkligen ville hälsa på men fick tassarna i marken igen. Men det kom en och hälsade på mig och kelade lite med mig. Efter att gått massa fram och tillbaka och fokusera blev det bilen för min del. Nu var det Scarletts tur, men det gillade jag inte alls utan skällde i bilen och sa släpp ut mig. Matte skulle ha lyssnat på mig och vi åkt hem var var Scarlett sa sen.

Hon hade också fått gå i stan, men när hon bara gått ett par steg så kom där en stor grävmaskin och en maskin som plattade till marken så att hela marken skakade. De bankade och la sten och förde en massa oväsen. Hon blev jätte rätt och orolig och sa nu skiter ja i detta och går hem. Men det fick hon inte utan hon skulle gå på och se glad ut. Det var ett evigt traskande och även om de gick en bra bit från de dumma maskinerna så kändes det nog lite i marken. Så speciellt lugn blev Scarlett aldrig. När svansen väl kom upp igen och kroppen inte darrade som ett asplöv så var de äntligen på väg tillbaka mot bilen fast ett helt annat håll. Då gick de förbi en stor otäck förbaskad kompressor som brumma och lät som åska. Skitstad sa Scarlett – nu vill jag hem! Det var en mycket lättad Scarlett som fick sätta sig i bilen (så lättad att hon faktiskt hoppade in själv utan att vänta på att bli hjälpt upp)

Så när vi åkte hem sa Scarlett, aldrig mera stan, jag så helt okej och massor av upplevelser.

Idag så var det min tur att få hänga med på hundpromenad. Det började faktiskt redan hemma. Grannens lilla hund gick ut precis före mig och så fick jag träna på att vara lugn och gå fint efter den. Det gick faktiskt riktigt bra. Vi klarade oss också undan regnet -så dubbel bonus

Sen på kvällen så packades det ihop godis, koppel fram och jag fattade att det var träningsdags. Men för mig! Det var ett tag sedan jag åkte iväg på någon träning. Så Zorro fick vara hemma och slappa med husse. Det höll på att gå lite illa på vägen in, där var en katt som sprang över vägen och var rysligt nära däcken. Det blev en riktig tvärnit och jag tumlade runt lite i buren. Tur att vi har en bra och rejäl hundbur i bilen och katten den klarade sig också. Efter det blev det ett par djupa andetag både från min sida och mattes innan vi fortsatte in mot stan.

Väl inne i stan så träffade jag Lorina . Där var ett par andra med hund också. Först så blev jag stressad och pratade rejält men det tog inte många steg innan jag lugnade ner mig. Jag fokuserade på matte. (eller kanske mer exakt godispåsen fick mitt största fokus!) Jag var lite stressad men skötte mig riktigt bra. Jag tankade av matte massor med godis mest hela tiden – lite taktiskt får man väl vara också!? Där körde förbi tåg, bommar som blinkade och gick ner, trafik, barnvag och lite människor. Samt hundar och massor av dofter.Så inget direkt dragande i kopplet, hyfsat fokus och bara lite lätt stressad. Det gav gott med godis och en supernöjd matte.

Så när jag kom hem till Zorro och berättade att jag hade varit på hundpromenad så blev han lite avis. Men han tyckte det var skönt att tjejerna var hemma så att han då kunde gå och lägga sig och verkligen slappna av ordentligt.

Idag har vi nästan haft perfekt timing. Det har ösregnat ja iprincip hela dagen lång. Men det kom ett litet uppehåll vid lunchtid och då passade vi på att få en skogstur. Större delen av promenaden var bra men precis i slutet av promenaden som kom otäcka bom bom Tor med sin hammare. Jag bestämde mig för att då skulle vi gå hem i en rasande fart men det fick jag inte. Väl hemma så bröt dessutom regnet igenom igen och bara ett par minuter efter att vi kom in så var det värsta ösregnet och massor av åska och dunder. Jag gick o la mig under bordet och Zorro han fick leka kamplekar och så för att inte bry sig. Så han brydde sig inte det minsta och jag låg och var lite orolig under bordet.

Kvällspromenade hade vi nästan samma tur , det var uppehåll och i slutet av promenaden kom de första små stänken. Men denna gången kom det ingen dum Tor med sin hammare. Han hade kört vidare till något annat ställe. Här är han alltid en oinbjuden gäst som dyker upp när man minst önskar det. Ja i ärlighetens namn så behöver han aldrig ha vägarna förbi.

Efter en dag med mycket regn så gick vi bort på middag hos momor/mofar. Nu gällde det att vara duktig. Vi får inte längre skutta och köra värsta boxerdansen i värsta kärleksexplosionen. Utan vi måste vara lugna, avslappnade och först då får vi mys och kel. Med lite tur så kan det också vara det magiska beteendet för att öppna kylskåpsdörren!
Som förberedelse inför besöket så gick vi tjejer på en lugn liten promenad. Vi tränade och tog det lugnt och avslappnat och det gick super. När jag väl kom till momors gata så började jag dra, men då var det fokus som gällde (och godis i fickan hos matte hjälte till att gå fint). Jag gick fint helt vägen tills vi kom till uppfarten – då kastade jag mig fram och sa framme. Men då fick jag backa sitta ner, relaxa och koppla av innan vi gick in. Väl inne så var det samma sak, sitta ner lugnt och fint och koppla av innan man lugnt o fint fick gå in. Så matte och jag jobbar på avslappning och lugn och vi det går lysande.

Så måste faktiskt säga att vi båda fyrbenta faktiskt skötte oss riktigt bra. Det var som sagt lite nya regler i uppförandet. Det var också nytt att man nu inte får vara i soffan längre. Jag har ju gått igenom detta en gång tidigare. I vår gamla soffa fick jag och Royal nanna och vara men sen så köptes det en ny soffa och då blev vi bannlysta från den. Nu har momor/mofar gått och gjort det samma – köpt ny soffa och vi får nu inte vara där längre. Suck dessa tvåbenta som bara ska köpa nya saker – och så går det ut över och påverkar oss negativt. Jag är helt med på att det kan köpas nya saker som påverkar oss positivt -men men.

Matte hittade bara en sko på morgonen. Det var “ute och gå i skogen skorna”. Hon letade och letade men kunde inte hitta den andra utan fick ta på sig ett par andra skor när vi skulle ut och promenera. Jag råkar veta var skon är men tänker inte berätta…

Efter promenad och träning så skulle matte ha lite avslappning. Hon gick in i kontoret, la sig på bänken, hade på lite musik och bara låg där och slappnade av. Det verkade så mysigt så jag ville också vara med. Bänken var ganska hög så jag klarade inte av att hoppa upp på den. Så jag hoppade upp på vibben och sedan upp på bänken och la mig uppe på matte. La mig väl tillrätta och så slappnade jag också av. Men se de klarade matte inte av. Hon kunde tydligen inte alls vara avlappnad med en boxer liggande uppe på sig- pititesser! Jag kan slappna av oavsett var och hur jag ligger.

På kvällen sen så avslöjade husse mig. Typiskt vi killar ska ju hålla ihop! Men han tittade in i min lilla grotta. Där i hörnet halvt under min fäll. Där låg mattes sko. Jag hade burit in den och gömt den i min grotta igårkväll eller så – men hade inte bitit på den utan bara gosat lite med den.

Idag så har det fixats och städats. Det vill säga förstört allt mitt hårda arbete. Mina fällar med finfördelat flis från veden. Nu är det borta. Rena sängkläder i hundbädden. Bäddarna åkte i tvättmaskine och kom ut och var rena och luktade gott. Den lilla bädden, ny fäll samt skurade kanten och dammsög bort allt grus jag burit in.

Så det är grus och flisfritt och luktar rent – usch hiane mig så illa.
Men sen kom jag också in i det rätta takterna och tänkte man ska inte vara motsträvig utan arbeta med. Såg att matte nu slet och putsade glasdörrar, speglar och spegeldörrar. Samt nedersta delen av uterummets glasdörrar. Hon sa något om att den översta delen där inga boxernosar når upp är mycket renare och enklare att städa. Så jag arbetade med och gick in hårt och energiskt för arbetet. Jag eftertvättade och torskade all jag nådde upp till. Tog en stund innan matte såg vilket stjärna och duktig pojk jag faktiskt var. Glasdörrar, speglar etc de gick jag och drog över med tungan för att få till den där sista glansen som pricken över i:et.

Efter hårt arbetet och städning så fick jag vara ute i trädgården och leta godis och arbeta på egen hand en liten stund medans matte avslutade städningen själv.

Idag så möte jag hundar, först de små fluffiga lurventuffsar. Trodde det skulle gå bra men se de var superduperdumma. De sniffade på mig och sedan skällde de och den enfa fluffen visade tänderna mot mig. Senare så fick möte en större vovve pojk. Men se det gick inte alls så bra för den hunden visade tänderna och gläfste på mig. Så jag blev riktigt ledsen – ingen av de hundarna ville vara kompis med mig. Jag får hitta andra hundar som vill hälsa och vara snälla.

Sen så har vi varit ute och gått flera promenader. Vi kan nu gå både morgon och sena kvällen för husse har köpt en superduper pannlampa. Scarlett säger – äntligen har vi bra lyse igen för tydligen har det funnits en sådan lampa tidigare.

För även om vi hundar ser i mörkret så får man inte med sig de tvåbenta på långa skogspromenader utan lampa. För de är gnälliga när de inte kan se något i mörkret. Så det är en sån där fantastisk daglampa. Daglampa innebär att man tänder den och så är det nästan som dag. Good stuff!

Vi har även passat på att träna stavgång igen, det innebär att man ska hålla sig bakom stavarna. Är faktiskt hyfsat duktig på det. Sen fick vi nästan matte på fall. Jag behövde göra lite saker, så satte mig i det superhöga gräset. Så att bara huvudet syntes. Jag spanade in Scarlett och var bara superredo. Så fort jag var färdig så kastade jag mig fram för att busa och då skuttade både jag och Scarlett runt. Enda bekymmret var att vi båda liksom satt fast i matte – så med nöd och näppe stod hon kvar på fötterna.

På tal om fötter eller mer i mitt fall – tassar. Jag tror jag har för många tassar. Eller så är det bara så att mina tassar inte är kompartibla med koppel. Jag lyckas nämligen hela tiden snurrar in, fastna, dra ihop en tass, dra ihop två tassar,kopplet runt magen, kopplet runt träd. Ja enkelt uttryckt jag och det där snöret har ett mycket nära förhållande mest hela tiden. Jag har inte heller listat ut hur jag trasslar ut mig ur det hela och låta kopplet bara vara. Häromdagen så såg jag ju nästan ut som en kalv som fångats in av värsta rodeokillen och fått tassarna ihopbundna. Fast det klarade jag själv utan minsta hjälp. Nu ska man inte vara så händig – idag så fick jag kopplet att nästan sno sig helt runt mina heliga bollar. Så ett skutt åt sidan och jag hade utfört en hemma kastrering.

Dagen börade med att jag kastade mig fram och runt och dansade happy boxer dansen. Tyvärr så råkade matte ha sitt huvud i vägen. Kaboom sa det och sedan gnölade matte om att jag har ett ruskig hård skalle och att hon hade en skallbang. Så hon fick ta fram kylpacken från frysen. Det är något som är rysligt kallt som man har på när man slår sig fick jag lära mig.

Dagens promenad var en sån där jobbig där det skulle tränas hela tiden att gå superfint hela familjen, nästan på led. Men vi fick godkännt allihopa och även de tvåbenta klarade av att gå i rätt takt och fint vid sidan *fniss*

Sen så kom momor, mofar och moster på besök. Ush så besvärligt att man inte får göra som man vill, hoppa och stutsa upp och ner som en stuttsboll är inte okej. Man ska vara lugn och avslappnad. Det tog tid men till slut var vi lugna allihopa. Hade bara ett litet svansmissöde, svans, kaffebord hör inte ihop. Så i ett vift så fick jag kaffeskedarna att flyga. Då är det spännande att se för även de tvåbenta börjar flyga och vifta med armarna – det kallas kedjereflex tror jag…

Senare på kvällen så hade jag ytterligare ett litet missöde. Matte tog ut en form ur ugnen när jag gjorde något mycket dumdristigt. Jag la dit nosen, ja eller för att vara mer exakt. Jag la emot hakan mot glasrutan. Jag svedde till lilla hakan. Så jag fick också testa på kylpack på lilla hakan. Jag brände mig inte ordentlig utan blev bara lite rosa på hakan så allt är finemang. Vem vet – jag kanske har lärt mig att inte ha nosen I spisen?! Så kylpack hjälpte mattes skallebang och min lilla uppvärmda haka. Det är alltså bra saker att ha hemma som fixar det mesta..

Jag har mycket bestämd uppfattning om hur mina leksaker ska se ut..

De ska inte ha ögon
De ska inte ha armar
De ska inte ha ben
De ska inte ha öron
De ska inte ha svans
De ska inte ha någon pip
De ska inte ha någon form av stoppning
De ska inte ha etiketter/tvättråd
De ska inte ha utstickande saker som tunga, morrhår etc…

Leksaker som har något av ovanstående försöker jag att modifera så att de passar min uppfattning om leksaker…

Efter en mjukstart på dagen så begav vi oss ut i skogen. Det var inget spårande idag utan bara en härlig promenad.

Vi gick som ljus nästan hela tiden. Detta för att vi inte var helt ensamma,inte helt som vanligt. Matte hade med sig en pinne. Det var ingen pinne som de jag brukar leka med eller de som husse eldar i spisen. Det var en lång pinne och mer som en stav. Tror det kallas gåpinne eller gå stav. Så dagens promenad och träning innebär att man fick gå fint vid sidan och inte längre fram än vad den där jobbiga pinnen var. Det tog inte många minuter innan vi båda två förstod konceptet och traskade på så fint vid sidan. Detta utan att gå sån där fot eller vad det kallas som jag sett Scarlett göra, då går man liksom superfint och nosar inget utan tittar uppåt. Men nu gick vi fint men snusade runt och gick lite fram, bakåt och åt sidan. Så vi underkastade oss den stora pinnens makt och håll oss bakom den. Fast promenaden fick avslutas lite hastight för rätt som det var så var vi helt fulla med älgflugor som kröp över oss. Det är ena räliga saker som vägrar att ge sig. Så det borstade och plockades av innan vi satte oss i bilen, men likväl så var det ett par som åkte snålskjuts med hem

Så det var en härlig promenad utan att vi drog eller rushade i kopplet. Däremot så fick jag en guldmedalj för naturbegåvning att sno in mig i kopplet. Det började faktiskt redan medan matte tog ut Scarlett ur bilen som tar ett par sekunder. Då hade jag snott in kopplet om ena frambenet samt ena bakbenen och satt fast den i bilen också. Så jag trillade nästan omkull för att jag satt fast mig så bra. Resten av promenade var bitvis lite koppelsnurrig, men jag bjuder på det.

Resten av dagen så ösregnade det så det blev en bra innekväll!

Nu får de skärpa sig!
De tvåbenta hade konstigt schema idag, liksom ingen som var riktigt tidigt iväg och ingen som var sent iväg utan lite mitt emellan. Så vad resulterade det i ?

Jo igen gav oss mat! Matte hon tränade ett par korta pass med oss och hon borde fattat min extrema arbetsglädje och kopplat ihop det med missat frukost. Men nope hon missade det, glömde bort,struntade i, gick förbi..
När moster kom för att passa oss, som tur var det vid lunchtid – så försökte jag att förtvivlat pocka på uppmärksamheten och förklara för henne att ett missförstod resulterat i att vi inte fått någon frukost.
Däremot så hade jag supersnabba läggande, fot som en elitstjärna, pang och plocka ringar i värsta farten. Men i slutändan så resulterade det i att jag förbrukade mer energi än jag fick i mig.

Men moster tog till aktion – och vi fick mat! Så hon avvärjde en plågsam hungerdöd för två boxrar. Moster du är min hjälte, du borde få en hjältemedalj.

Vad är det för fel på soffan?

När jag var mindre så kunde jag komma in under soffan. Nu har jag växt och växt och är en stor pojk.
Men soffan har inte växt med…så nu kommer jag inte in under soffan. Men mina leksaker är fortfarande små nog för att kunna glida in under soffan.

Förstå nu att detta är ett stort problem, man kan inte ha att jag växer men en statisk soffa som inte växer med mig.

Kan också berätta att även matte har en viss del statisk del i sig. För jag fick leksaken tog ett varv runt vardagsrummet, knölade mig bort till soffbordet, knuffade under leksaken under soffan. Efter att gjort det si så där en 20 gånger på raken så blev det tvärnit. Leksaken dog , ja eller ställdes på bordet med förmaning från matte att om jag tog den så skulle jag nog få en ovän. Så jag lät bli och la mig helt enkelt ner och vilade istället…

Vi hade besök av någon som var uppe på vinden och bankade och fixade och efter det så var husse ute och hämtade mina fina pinnar. Han bar in hela famnen full med pinnar -och så gnäller han om jag bär in en eller två och avbarkar på golvet. Men jag fick ingen pinne utan de lades in i ugnen och sedan så började det att brinna. Detta var mycket mycket märkligt och varm blev där också. Så jag satte mig framför brasan och lyssnade på fläkten, såg mina pinnar försvinna och värmen komma. Så jag gav kaminen som åt upp mina pinnar en rejäl utskällning!!! Men den vägrade att ge efter och ge mig mina pinnar tillbaka.

Japp – idag så har det varit underlags träning. Detta innebär att jag fick gå kopplad hela långa promenaden. Det var jag inte riktigt van vid. Brukar ju nästan alltid gå lös nästan hela promenaden – även om jag nu börjat utforska världen i lite större ringar runt matte. Men som sagt idag bidde det inget sånt utan koppel hela rundan. Vi var kanske inte helt supersammstämmiga i vilken takt vi skulle gå. Men det löste sig – mattes takt gällde ibland blev den dessutom två steg fram och ett tillbaka…

Först så var det lite bullerträning, de var en stor stor maskin i skogen. Först hörde jag bara en massa ljud och såg ingen.Det var en stor maskin som brummade och bullrad och hade två stora lampor längst fram som visade och lyste upp träden. Men det var en elak maskin för den tog sedan tag i träden och kapade av dem vid roten. Det var inte rolig att se, jag blev inte rädd för maskinen men ledsen över att träden kapades ner.

Efter det så gick vi vidare, och idag så körde vi lite underlagsträning. Det innebär en promenad genom, singel, grus, gräs, sly, asfalt. Ja allt de hade jag ju testat på tidigare men idag så kom det nya.

Promenad på plåt, först var det en plåt som hade en massa massa hål i sig. Den sluttade neråt och man såg igenom alla hålen. Den var lite kall och ovant för tassarna. Sedan kom jag över på ett nytt underlag. Nu var det en fuktig gungande träbrygga. Där fick jag gå en bit och titta på de små båtarna som låg där på båda sidorna. Det gungade lite under fötterna och kändes lite märkligt. Den andra övergången mellan bryggorna var av hel plåt, där fanns inga hål i denna men små upphöjda märken som kändes under tassarna. De ska liksom göra att man inte kan halka.

Vi gick runt där ett litet tag, och i början så hade jag svansen neråt för det var faktiskt lite läbbigt måste jag erkänna. Men efter att ha gått fram och tillbaka där två gånger så åkte svansen uppåt igen och jag insåg att det faktiskt inte var något farlig. De gungande bryggorna var okej men får jag välja så väljer jag faktiskt fast mark under tassarna.

På hemvägen så blev jag utskälld utan dess like, det var superjobbigt för det var en hund som skällde, skällde och skällde. Men jag såg den inte, var jag än tittade så såg jag den inte. Den satt nämligen inne i huset och tittade ut på mig när jag gick förbi.

Idag så har det regnat, regnat, regnat och åter regnat. Från tidiga morgon till sena kvällen så har det regnat hela dagen. Det har inte ens varit uppehåll nog för promenader. Utan idag blev det regn promenader. Men det var lite snålt för det blev faktiskt bara en promenad och ett par korta pass i trädgården. Men inget som tillfredsställer en boxers behov…

Det kördes lite inomhusträning också och idag så körde vi åter lite pilatesboll och idag så fortsatte vi vidare med det vi tränat att jag ska sitta och balansera på bollen och sedan vacker tass, höger och vänster och fortfarade hålla balansen. Det går bra och jag kan dessutom nästan flytta runt mig på bollen.Har kommit på när vi kör att jag ska sitta och vrida huvudet och kroppen åt sidan. Då vrider jag först och sedan flyttar jag hela mig själv. Så ett par sådana vridningar och jag har flyttat runt mig ivartfall en 180grader och lite till.

När jag väl var färdig så kom Zorro fram och fjäskade. Han ville också vara med och leka på bollen som ger godisutdelning. Så han fick tillåtelse att köra lite enkla doggy pushups på min pilatesboll. Det klarade han utan problem och godis utdelning blev det för hans del också.

Idag så fick de tvåbenta för sig en mycket dum ide. De åkte till en affär med jättelång kö – och vi var med i bilen. Det skulle vara vår dag med lite härlig promenad. Istället så fick vi sitta i bilen hur länge som helst. Fick ut en kort vända och kissa och oj vad mycket folk och bilar där var. Men sen så var det tillbaka in i bilen en stund till. Men vet ni vad- det var så tråkigt att varken jag eller Scarlet orkade bry oss utan vi la oss faktisk båda ner och sov. Sov på riktigt på sidan utsträkta i buren och brydde oss inte om något annat. Så med detta så anser jag att jag nu har klarat masterkursen i att bli lämnad i bilen och acceptera det utan gråt och gnäll!

Till slut så var de tvåbenta färdiga och vi drog vidare, vidare ut i ett naturområde. Där var det äntligen dag för en härlig boxerpromenad. Jag tyckte att det var helt okej, fina promandslingor, massor med nya dofter. Men Scarlett hon blev superupprörd över detta. Promenadslingan gick runt en liten liten sjö. Man går inte runt sjöar man badar och simmar I dem. Nu skulle vi inte simma utan bara promenera. Jag som gillar vatten och bada men inte älskar det nästan över allt annat hade inga problem med detta. Scarlett däremot hon drog, skuttade, snussade och luktade mot vattnet och försökte faktiskt att dra med sig matte ner mot strandkanten vid ett par tillfällen. Något simmande blev det inte utan bara promenad.

Sen åkte vi hem och vilada allihopa och Scarlett passade på att göra lite pilatesträning när jag var ute och kissade. Konstig jag får inte alls vara med och titta på hennes pilatesträning länge…

På tal om träning. Jag fick också träning, kloklippningsträning. Idag så var jag inte alls på humör för att klippa några klor men uppenbarligen spelade det ingen roll vad jag tyckte. Jag tänker inte berätta hur lång tid det tog idag men några 1-2 minuter som det vanligtvis tar tog det inte. Det tog lång tid för att jag skulle ligga stilla och inte fjanta, sparka, tugga, orma mig, bita på filten, gruffa och jag pratade högljutt hela tiden om att jag skulle ringa BRIS – Boxers rätt i samhället! Men mina rättigheter kränktes fullständigt och jag hade tydligen ingen tala, jag låg till slut still och lugnt och alla klorna blev klippta. Undrar om inte Scarlett faktikst också velta ringa till BRIS tidigare idag när hon fick gå runt vattnet utan att bada i det. Samt att vi blev lovade promenad men först fick en lång ensamstund i bilen. Så sammanfattningsvis är att våra rättigheter inte uppfylls i detta hemmet – vi har blivit boxerkränkta!

När det var nattedags så hade husse gått o blivit snörvlig och han frös lite så det blev ett guldläge för oss att få komma upp och nannan sängen hela långa natten. Under förutsättning att vi agerade väremedynor. Det gjorde vi! Vi kastade oss både ner hos matte och kröp ihop där, med endast en lite tass bort mot husse. Husse han grymtade lite men vi låg så perfekt både jag och Scarlett att vi inte alls ville flytta på oss. Fast sen blev det så varmt hos matte att vi sakta rullade över till husse.