Efter dagens promenad som blev en lång och härlig promenad i höstsolen för mig. För lillebror så blev det en kortare promenad med fokus på att gå fint i kopplet. Han är inte alls duktig på det utan faktiskt lite monsterstökig. (själv minns jag aldrig att jag har varit sådan även om matte grymtade något om det.) Monsterstökigt var det också när vi kom hem. Zorro han hade börjat att laga lunchen men var inte riktigt färdig. Han hade tagit ett paket med makaroner och strött ut i sin bur. Men sen inset att där var ingen bra utsikt så då tog han med sig ned ut i uterummet och hälsade oss välkommna hem med makaroner överallt. Han hade tänkt sig lite sallad till de okokta makaronerna.
Det är nu utställt stora gula plåtcontainers där de ska städa upp och lägga alla de averkade och gallrade träden. Bankar man på de plåtskrällerna så låter det lite som åska. Men se jag går inte på den lätta och blir inte det minsta påverkad av det. Väl hemma i trädgården så fick vi vara ute och njuta av solen. Zorro han plockade till sig en grön tomat och la sig i hörnan där det var la och solen sken. Där låg han och njöt och tuggade tomat.
Sedan så blev det eftermiddag och med den så kom ovädret. Himlen öppnade sig och det kom som vita små bollar från himlen. Det var inte ulliga tussiga snöflingor utan mer hårda kompakta hagelbollar. Det blev vit runtikring oss på bara ett par minuter. Zorro han såg mycket konfundersam ut över vad det var för konstiga saker som slog emot hand rygg och huvud. Han tittade förgrymmat på matte och undrade vad hon sysslade men om hon tetades och peta på honom. Men i detta fallet så var hon faktiskt helt oskyldig. Så Zorro han var ute och utforskade den vita världen och sakerna från himlen.
Själv så gick jag in och kröp ihop i min bädd inne i värmen och myste. Så nu är den där årstiden här, mörkt, kallt, snö och halka…