Year: 2010

Ja, dessa tvåbentingar, igår så var husse ute och rumlade och kom hem när det blivit mörkt.

Fast det kan vi inte säga något om – för idag så var matte ute och rumlade och hon kom inte hem förrän det blivit ljust. Dessa tvåbentingar som kör någon hemskt skift för att vi stackars vaktande boxrar inte ska få sova i lugn och ro – vi behöver vårt skönhetssömn!!!

Och som om inte det var nog så har vi dessutom fått vara ute i hundgården när de varit på jobbet, fatta hur mysigt och härligt det är men det är också tröttande för utomhus så är det så mycket mer att hålla ordning och koll på… så skönhetsömnen har blivit lidande även av det.

Dagens temeraptur har det inte varit något fel på, och även idag så fick vi vara i gården.
Vi fick dessutom in en stor madrass så vi kan vila mjuk och skönt även utomhus. För man kan bli lite stel annars.

Men på kvällen när husse äntligen kom hem från jobbet ja då bar det iväg till simmet igen.
Men idag så var lite lite kyligare både i luften och vattnet.
Så måndagens simning var behagligare och längre.
Dagens blev långa kast och vi plaskade runt i dryga 15 minuter sen fick det vara nog.

Så simning fredags, måndag och idag, sommarens träning börjar bra. Nu ska det bara hållas igång på samma nivå så kommer mina muskler att växa till sig rejält!
Då kanske jag blir en ännu större babe-magnet än jag redan är …

Brossan och matte drog iväg på kvällspromenad och en stund senare så var det dags för mig att få gå ut och gå. Vi hade inte kommit speciellt långt förrän jag såg några mysko personer ute i spåret, det var någon som smög tiger på mig. Självklart så var det Royal och matte.
Vi gick mot varandra med stort fokus på varandra, då rätt som kom det en stor grävling springande framför nosen på mig – tvärs över stigen. Verkar som att det var ett övergångsställe, men grävlingen stannade inte och tittade höger/vänster för att se så att det inte kom någon trafik. Hela min kropp vred sig och jag följde med i rörelsen – ända tills det tog stopp! (dessa attans koppel – såna dumma uppfinningar)
Royals som var på längre avstånd ifrån han tittade bara förvånat och undrade var det var för svart strimma han såg försvinna över stigen.

Royal vände om och följde med oss ett par meter till men sen så fick han gå hem. Vitsen är ju att han ska få sina runder lite söligare och lite kortare – då kan han ju inte hänga på mina runder som är lite mer elit, fart och fläkt rundor.

Så det var trötta boxrar som gick för att nanna, dagen hade vi dessutom tillbringat utomhus i gården medans husse och matte var iväg och jobbade. Vädret är underbart och det är skönt att få vara ut och suffsa runt som man själv vill.

Midsommar kom och med så kom också årets första utomhus bad. Vi bara älskar att bad och äntligen är det säson igen!!!!

Det var riktigt varmt i vattnet och allt för frid och fröjd. Vi plaskade och simmade efter våra leksaker, husse och matte vadade i den dyiga bottnen och kossorna låg och solbada strax bredvid.

Men se så fort de är tvåbenta inblandade så störst stämningen, så även idag. När vi hade simmat klart och var på väg upp så blev det bråk, de tvåbenta som hade badad inne vid strandkanten med sin minitvåbenting fick ett nervöst sammanbrott och hävdade att vi hade bajsat i vattnet.

Mycket riktigt i vattnet låg det och flöt lite utfördelat bajs stort som två tummar, men inte var det hundskit (för vi hundar skiter inte i vattnet) utan det råkade vara från någon av alla de fåglarna (gäss, änder och svanar) som går runt och skiter på badplatsen. Men ett herrans liv och levende blev det från de där tvåbentingarna så en bra start på dagen???

Väl hemma sen så kom nästa våta dröm, vi fick besök däribland en Diezel … och inte nog med det för hon hade precis börjat att löpa.. olala.
Så jag och Scarlett fick vara på tomten och Diezel fick vara i hundgården, men jag kan säga att när det väl blev kvällen och alla hade gått och vi fick ut och snusa av markerna – oj oj oj vad det luktade härligt.
och i min trädgård dessutom, en killes våta dröm!

..Idag har det varit riktig sommar.
Solen har strålat hela dagen och det har varit helt underbart.
Efter förmiddagspromenaden så fick vi vara ute i gården medans de där tvåbenta åkte en massa ärende.

Sen så har vi busat, det var ett tag sedan det fanns så mycket spring i mina ben att jag sprang runt som en unghund och skuttade och bussade med Scarlett. Men vi hade rysligt skoj och det var massor med bus och stoj.
Fast sen så gick det till överdrift, förbipasserande vovvar och Scarlett gick igång på alla cylindrar och gafflade,
och det är okej till en viss bit. men sen sa jag till henne att hon skulle vara tyst, men icke så nicke.
Som äldste så blev jag ju då lite purken så jag dängde henne i marken och sa “skärp” dig. Men nehe då skulle den lilla madamen mopsa sig och inte alls lyssna på mig. Jag må ha varit lite kass ett tag, men inte att jag har förlorar min position i hushållet och jag tänker då inte tåla att Scarlett inte lyssnar på mig.
Så jag sa till henne med alla största tydlighet att hon gjorde bäst i att inte åma sig utan ligga stilla och koppla av (när hon gör det så släpper jag upp henne igen och allt är bra) men så still kan jag inte säga att hon var hon faktades med tassarna, nöp mig i läppen och lätt som ett litet monster.
Men se vid det laget så hade vi dragit husses ögon till oss och då lugnade det ner sig och sedan fick jag jackpott i allafall. Scarlett fick gå in och vila lite och leka inne medans jag kunde gå och lägga mig och relaxa under träden.
Men vi hade faktiskt riktigt rolig när vi sprang runt och busade, känns bra att börja bli i form igen!

Brossan han stoltserade med att han mötte en hästapolle på sin runda,
men jag – jag mötte faktiskt en liten grävlingunge.

Den gruffade lite och försvann sen snabbt in i terrängen, men man kunde ser hur gräset rörde sig där den drog fram. Jag såg det extra tydligt eftersom jag stod på bakbenen och stirrade efter den.

Sedan blev jag jätterädd, så rädd att jag tog ner svansen lite.
En liten bit efter att vi mött grävlingen så gick jag ut i kanten på vägen, och då rätt som det var gallskrek matte och fick ett extra hjärtslag eller två. Jag hade skrämt upp en fasan som skrek den också medan den förtvivlat försökte flyga iväg, precis rakt framför nosen på matte och mig. Men när matte väl tagit ett djupt andetag och jag förstod att det inte var något farlig att vara rädd för – ja då åkte svansen upp i topp igen och vi gick vidare.

På tal om djurungar så mötte vi för ett par dagar sedan ett rådjur med sina två kid.
De två kiden skuttade runt och lekte på stigen (inte många dagar gamla) och sen skuttade de vidare in bland björkerisen, och när mamma rådjur såg och så försvann hon snabbt som blixten hon med.

Idag så var rutinerna helt off,
Tidig morgon och upp och sedan en kortare tur ut i skogen hem husse.
När vi kom hem så hade matte packat väska och så – men inte för oss.
Vi fick inte följa med. Efter en stund så kom lill moster och höll koll på oss,
och låt och vara ute och mysa i trädgården.

Först senare på eftermiddagen så kom de där tvåbenta hem, men okej de var lite förlåtna för de hade
en påse med 3 hundleksaker, (som jag ju givetvis mycket försiktigt smög mig fram till och plockade upp,
fast sen kom yrvädret Scarlett och stal den *suck* )
Men sen så fick man sniffa av dem för de luktade massor av andra hundar, blev lite avundsjuk att vi inte fått vara med men sen när jag förstod att det varit på hunduställning jag då var jag inte så avundsjuk utan en heldag i trädgårdens lugna vrå och strosa fritt – ja det slår utställning vilken dag som helst.
(fast matte sa att de var ena kalvar till Boxrar, och inte kompakta snyggingar som det borde vara)

De kom också hem med en stor stor vovvebädd. Jag suckade och sa att den kanske var gjort för en irländsk varghund men för den behöver den inte vara tillräckligt stor för en stor boxerpojk – men efter lite övertalning så var det ganska okej och jag fick plats.

Ja fy på dig lillmoster som bara glömde bort oss!

I solvädret fick vi ligga inne när du egentligen skulle släppt ut oss i gården vid lunchtid!
Skäms på dig!….

hmpf – glömma bort två boxrar bara så där.

Mitt i natten så kom matte hem, hon gick in, gick runt lite där nere.
Drack lite vatten, borstade tänder och så – men nej vaktpatrullen var ut tjänst för det var ingen som hörde eller märkte det.

Men när foten sattes på första trappsteget ja då kom det två yrvakna boxrar galloperande ner för trappan för att möta inkräktaren, för att halvvägs i trappan inse att det var matte och då vifta på svansen och dansa runt istället. Så okej, vaktstyrkan var inte helt på alterntern, det har varit två ansträngande dagar och vi var kanske lite exta trötta, och sen fick vi nanna i sängen….

Men hallå, två boxrar som skjutna ur en kanon som kommer flygande i trappen, här snackar vi kort responstid och sen en flygande boxer på cirka 30 kg komma flygande en i famnen – nje då hade en inbrottstjuv garanterat sprungit sin väg….

Bara kolla hur jag ser ut när jag busar och leker med en leksak och är så glad man bara kan vara.

I värsta fall så kan jag alltid slunga iväg bollen mot en inkräktare….

Ja, mitt i natten så fick vi besök av kusinerna.
En två bent och en fyrbenting.
Men det gick riktigt riktigt bra iallafall.

Jag o brossan var i uterummet och Dexter och Alex fick vara där inne.
Dexter han skällde lite på oss, men Royal i sin tratt han bara tittade på honom genom grinden,
och sedan bara ställde han sig och stirrade på honom utan att varken morra eller blåsa upp sig –
men det räckte, Dexter sänkte svansen och blev tyst!

Sen så var det toppenväder så vi fick vara på nya tomten, Dexter i hundgården och sen
var Alexandra över hela stället 🙂
Det vattnades och planterades och sen så fick jag springa lite på tomten och Alex kallade på mig och gav mig lite banan – fast vet du, det var lite jobbigt att ha koll på allt som hände.

http://www.boxerboxer.se/Alex/ScarlettBanan.jpg

På eftermiddagen så blev Alexandra hämtad, medans Dexter fick vara kvar, och när mofar sen på eftermiddagen hämtade Dexter ja – då gick vi bara in och slocknade – helt fullständigt slut efter en sån händelserik dag!

jag har hört att medans de var här så utökades familjen med en liten Maximilian

Våra framsteg mäts så helt olika och det är så ORÄTTVIST!

Jag är duktigt och sköter mig alltid men det är aldrig någon uppståndelse över det.
Men idag så skedde något fantastiskt … Brossan åt upp frukosten utan trugning eller smaskigheter i.
Ja men heeeerrrreeee guuuuuuudddd så fantastiskt! Han börjar bli bättre och ingen löptik i höglöp och han äter igen.. jamen kryss i taket och halle lullja.

Varenda dag i hela mitt liv så har jag ätit upp varenda måltid (nja kanske var 1 dag när jag mådde illa) och inte går det något jubel i publiken. När jag har satt i min två frukostar, som häromdagen, nå då blir det sura miner och lite bannor.

Så fasten jag är fenomenal på att äta och sätter mig så lydigt framför min “matplats” när de är matdags och väntar på att matskålen ska sättas och det ska sägas varsågod – så inte får jag fantastiska tillrop för det. ( I värsta fall så får jag faktiskt höra att min midja börjar försvinna, men om den håller på att försvinna så är det väl ett tecken på att jag behöver mer mat ? )

Sen är det också orättvist att Brossan får fler promenader än mig, sen kan de tvåbenta säga va de vill om att han får flera kortare promeander och jag får en lång – men det är orättvist i allafall. För det är antalet som räknas.

Sen har Royal hittat en fördel med tratten, han använder det för att knuffa mig i sidan eller i rumpan för att jag ska flytta på mig. Så nu när jag snor alla leksakerna som han vill ha (för de är ju bara de som han har i munnen som är rolig – oavsett vilken leksak han har i munnen) men det är lite bökigare att få tag när han har tratten och sen kan han helt enkelt slå till med huvudet och jag får en tratt i sidan. Dumstrut!

Så nu ska jag gå och lägga mig och vara lite sur över livet och orättvisorna en liten stund.

Morgonpromenaden så gick vi allihop och det var så fint solväder, löptiken hon verkar nu ha passerat höglöpet så det är inte riktigt så intressant längre.

Men sen blir man purken. Här har det varit toppenväder och man har fått vara ute hela dagarna och strosa runt, klia sig på ryggen i gräset och mysa…
Vad händer sen jo det blir stört regn, mindre regn, mulet och trist. Så istället så blir det bara promenader och sen kortare lek/kisse stund i trädgården.

Större delen av helgen har gått i härlig lunk. Scarlett har fått promenader medans jag har fått “nöja” mig med att traska runt i trädgården med min tratt från tidig morgon till sena kvällen. De tvåbenta har hållt på med trädgårdsarbeten och klippt gräsmattan och planterat växter hit och dit.
Jag låg och vilade på mitt täcke mitt på gräsmattan när husse klippte gräsmattan, han klippte runt mig men inte brydde jag mig om det utan jag låg lungt kvar och slappade.

Nu slappade jag inte hela tiden utan jag börjar faktiskt att bli riktigt bra igen och vara på hugget.
Det gick förbi en ung rottispojk som var oförskämd nog att skälla ut mig, inte för att jag såg honom så bra men jag hörde och då försökte jag sonika att traska rakt igenom 1 meter bred och 2 meter hög ligusterhäck med hönsanät längst ner – iklädd en tratt. Nu kom jag ju inte så långt men uppjagad var jag… *Suck* förnedrad av en pojkspoling.

Scarlett säger att jag drar nytta av min tratt, jag trälar lite med maten och det funkar ju så lite extra blir det allt (och det ska Scarlett inte gnälla över för det innebär att även hon får lite extra även om hon inte behöver det …) Det handlar bara om uthållighet, hoppa över lite måltider så blir det smaskens. Nu är ju Scarletts paroll inte direkt att hoppa över något ätbart … ja det går väl emot hennes natur. Så hon åt två frukostar, först sin egen och eftersom jag ratade min frukost och den var serverad i en vanlig djuptallrik och stod ute i trädgården så bestämde hon sig för att den var lovligt byte…. min riktiga matskål rör hon aldrig men den är liksom för hög för att funka riktigt bra med tratt.

.. ja efter operationen var jag inte alls hungrig. Men se strax innan två tiden i natt så började kroppen att komma till liv. Jag satt på madrassen och svajade fram och tillbaka och försökte få orderning på världen och vad den där tratten gjorde på mitt huvud. Och magen den började sakta men säkert att protester –
så när matte tog fram tonfisken igen för att se om jag var hungrig så tindrade det till i ögonen.

Så ut på gräsmattan, och sedan fick jag äta ris, fisk och filmjölk, en burk tonfisk, det hämtades ytterligare en kokt fisk. Oj vad gott det var! Men sen fick jag inte mer mat utan får vänta till senare idag när det är dags för frukost. Jag drack också lite och då kom jag ju på att jag var kissenödig, oj vad det var svårt att kissa med tratt! Hur jag än försökte närma mig en buske för att lyfta på benen så lyckades jag få någon gren att slå emot tratten. Jag gick runt och försökte på massa olika buskar, men till slut så kom jag på det – MIN rabarberbuske, där gick det bra (jag har en egen rabarberbuske eftersom jag har bestämt mig för att kissa på just den som står så ensam och övergiven, de övriga 3 som står i rabatten är mattes och de vågar jag inte kissa på.)

Sen nannade vi vidare tills det var morgon och dags för frukost, lite handmatning och övertalning och det gled ner. Sen gled jag runt hela långa dagen i trädgården. Scarlett gjorde det samma efter en långrund med husse. I övrigt så gick dagen i trädgårdsarbetens tecken så vi boxrar vi bara chillade och relaxade hela lång dagen, och den mest avancerade övningen bestod i att hitta en perfect plats i takt med att solen flyttade sig.

.. ja husse han är också bra men nje matte hon trumfar.
Har ingen direkt aptit på morgnarna – tänker inte gå in på om det har att göra med allt gott jag fick i maten innan när jag tog alla tabletter hit och dit eller om det är så enkelt som att jag inte har tid utan ska ut och jaga löptikar …?? Kvällsmaten går ner men frukosten är besvärlig.

Hur som – mat måste man tydligen äta om man är en sticka som jag, särskilt som jag redan hoppas över ett mål mat.
Så filmjölk på och sedan ohej vad det går. Neeehh, men om matte sätter sig ned brediv och tar upp pyttorna med sked då kan jag offra mig och äta, men mitt i allt så lämnade matte över till husse för att hon tänkte gå till jobbet.. Icke så nicke, med STORA STORA ögon tittade jag på henne fnös och bara vägrade förstå hur jag skulle äta maten från skeden när husse höll i den.

Men se så väldresserad matte är, för hon satte sig bredvid mig igen och så matades det färdig.

Väl ute på promenaden med husse så njöt jag i fulla drag och gick där och snusade hit och dit och tvärnitade när jag hittade de underbara kissefläckarna ….som en liten Ferdinand som trivs bra där – där han kan lukta på blommorna…

Det är tur att man inte luktar med ögonen, för mitt ena öga är kasst. Ploppen i ögat (ärrvävnaden) sen förra omgången har nu skavt ett otäckt sår i hornhinnan – så jag antar att jag snart får träffa min favorit doktor igen.. ????

Husse har varit och shoppat, nya springskor så att Scarlett och han ska kunna springa och skutta tillsammans i skogen. Scarlett gottade sig åt att med mer motion måste ju helt enkelt innebära mer mat och energi..

Jag fick också allt som en modemedveten kille behöver, Nike svettband.
Men var väl inte riktigt helförtjust i min present. Svettbanden åker på bakbenen och sedan ska det stegas över ihoprullade badhanddukar. Genom att ha svettbanden på så måste jag liksom lyfta benen högre upp och då använder jag muskulaturen mycket bättre. Suck man ser ju ut som kom och hjälp mig men vad ska man göra mer än jobba på – bygga muskler det är viktiga grejor det.

Som om inte detta var nog så när det var nattedags och vi hade gått sista kvällspromenaden, som för övrigt tog en mindre evighet eftersom det finns så många härliga kissefläckar från en villig singalerande tik någonstans här i trakten. Hur som väl hemma så var det jodepax bad för tasselassarna sedan pevaryl men idag så fick jag strumpor på tassarna – såg ut som fotbollsstrumpor för vovvar. Men igen det var bara att gilla läget och traska runt så lite som möjligt i sina löjliga sockar för att sedan bara hoppa upp på boxlången och nanna.

Igår så var brossan iväg hos veterinären och fick sig en järnspruta till, nu börjar värdena tydligen se hyfsade ut. Men trots det så trillar han ihop på tomten då och då och han haltar idag igen, hans som gått så fint tidigare i veckan. Fast jag fick vara hemma och passa huset, och det var okej för det var gömt massa toarullar med kyckling så jag hade lite go sysselsättning

Så jag är liksom omgiven av sjuklingar, så idag tog jag saken i egna tassar för att ha fullständig koll på läget.

Jag var ute i köket, på pallen stod en plastkasse med endast ett mögligt bröd som de där tvåbenta missat att ta ut i soptunnan på morgonen, självklart så såg jag min chans att både hålla mig frisk och hjälpa till och hålla undan i köket. Så jag tog kassen och bar bort den till mattan, slet upp ena sidan på den, öppna upp brödpåsen och sedan så tuggade jag i min pencillinbrödet, ned till sista tuggan. Det enda som engentligen kunde avslöja händelsen var de där dumma plastsakerna, tänk om det hade varit miljövänliga och ätbara förpackningar – då pratar vi grejor!

Det är så synd om mig så det går knappt att beskriva hur synd det är om mig!
Jag får mentala ärr för livet!

Matte kom hem tidigt från jobbet för hon har en kråka i näsan igen, verkar vara som en attans fågelkoloni har slagit ner där, och idag så fick det mycket drastiska konsekvenser.

När husse kom hem så tog han fram simkassen – och sedan hände det hemska och omtumlande,
han tog med sig Royal och sa att jag fick vara hemma. Vi pratar om det som jag älskar mest i hela stora världen,
att få simma och plaska – och då fick jag inte följa med utan fick det fantastiska erbjudandet att gå och vila på boxlången bredvid hostande snörvlande fågelholken. I ren chock och mycket svårt traumatiskerad gick jag ut i uterummet och satte mig för att titta efter dem, om husse faktiskt skulle komma på att jag blivit glömd hemma och komma tillbaka. Jag rörde inte en fena utan satt där som en staty och stirrade ut genom fönstret ända tills de äntligen kom tillbaka hem.

Brossan han luktade ny badad och han bara gick runt där och skröt om hur kul det varit och hur duktigt han varit och att han kämpat på hårt träningspass i jetstreamen och haft leksaken på en pinne för att få upp farten – fnys på dig !

De senaste dagarna så har det varit fokus på trädgården, men trots både mina och Scarletts talanger så har vi inte fått hjälpa till så mycket som vi önskat…
Att gräva fram syrénen hade inte samma inbebörd för alla, de tvåbenta menar ta bort gräs och sånt runt rötterna för att låta de små rotskotten andas och växa sig starka för att (om många år 🙁 ) blir en tät och fin häck. På boxerspråk så betydde det krafta lite, lägg dig på syréne och rulla runt lite… Samma sak vid plantering av lite fler syréner inte heller då var en excellent boxerhjälp efterfrågad… särskilt inte när jag tog en av plantorna och tänkte gå iväg och leka med den…

Sen så hade matte någon av sina brillianta ideer som gick ut på att jag tydligen ska vara i rörelse, så när jag la mig gött tillrätta i jorden och bara slappade så nog kom matte då och ville leka med bollen eller ropade på mig att jag skulle komma. My beauty sleep – blev störd hela tiden!
Men sedan så skulle de tvåbenta iväg på kalas – utan oss. Men som plåster på såret så fick vi vara ute, Scarlett fick vara i gården och jag fick faktiskt hela tomten att härja på. Undrar om det ingick i mattes ide att jag inte ska ligga till mig och att jag därför fick hela tomten att patrullera på.
Man kan ju tro att det inte är så mycket att vakta, men idag må ni tro då hände det mest märkliga,
den trillade ner en boll från himlen. Självklart tyckte jag att det var helt fantastiskt och busade glatt med bollen. Grannpojken han försökte att övertala mig att ta bollen och gå till staketet och ge den till honom – hallåå som om jag skulle ge bort min boll.
När väl husse och matte kom hem så gjorde de just det – gav bort min boll. Men efter en liten stund så kom pojken tillbaka och gav tillbaka min boll till mig! (den var tydligen lite säckig eller nått)
Men efter att jag busat runt med den ett par minuter så var bollen mer platt än rund så härligt platt och greppbar.- så är det med riktiga plastbollar ( inte som min boll i hårdplats som är rund hela tiden hur mycket man än kämpar och försöker)

På kvällspromenaden så såg vi två rådjur, ärlig jag hade inte riktigt tid att bry mig och rådjur- Det är ju en tik som löper så kissefläckarna trumfar rådjuren.

Det kan man ju undra hur de hör ihop, strumbyxor och spruta.
Men se det gör de!

Idag så kom husse hemsvischandes från jobbet och vi fick kissa och åkte sen in i bilen,
det bar iväg och på vägen så hittade vi matte – direkt från jobbet. Resan bar vidare till
mitt favo ställe för att träffa min favvo veterinär Tobbe.

Vi gick in, och så sa de att vi fick gå en liten sväng för vi var lite tidiga och de var lite sena, så vi kollade lite på hästarna och de andra hundarna som var där och sen gick vi in igen. Jag hann inte mer än innanför dörren förrän jag hörde honom i ett av rummen- Tobbe och svansen började gå. Jag satt ner och väntade på min tur och tittade på kisse misse katterna som var där och de andra hundarna och allt var frid och fröjd. Ända tills det kom ut en liten stursk pojk som bjäbbade hela hela tiden. För se när han tittade på mig och bjäbbade så blev det för mycket och jag kastade mig upp och sa morrrr tillbaka (sen kanske jag råkade dra ena tassens sporre längs hela sidan på mattes strumbyxor, om det nu var så så kan jag bara säga att strumbyxor håller inte för speciellt mycket….och har man på sig sånt skräp med hundar så får man skylla sig själv.)
Sen var det min tur och jag fick äntligen slemma ner Tobbe, fick en spruta i nacken och han tittade på mitt tandkött och sedan försökte han titta på min aj aj tass, men det såg fint ut så vi ska fortsätta med jodepaxbad och pevaryl puder *suck* sen ville han också se min vägvinnande gång som jag tror det stod på någon domarkritik – men dagen utlåtande var lite mer åt hållet halt och lytt. Men vi inväntar nästa veckas spruta och se om tassen också blivit bra tills dess och hur blodvärderna är.

Medans jag fick spruta och så så väntade Scarlett och husse på mig där ute, och vet ni vad!
Det var en tjej som gick fram till Scarlett och gullade och gossade med henne och tyckte hon var jättefin och söt – skönt för Scarlett att få lite positiv mys idag!

För exakt ett halvår sedan den 17 november
träffade vi på ett psykfall som SPARKADE Scarlett i HUVUDET.

Idag var det dags att träffa på Gubba Djävlen igen. Idag så var jag jättelugn och gjorde ingenting jag bara stod på stigen, i koppel. När gubben på avstånd började skrika och gorma. Han sa att vi skulle försvinna och att vi inte hade där att göra, att jag var farlig. Han gormade och skrek och sa att jag hade bitit hans golvmopp och att jag hade bitit sönder hans byxben. Jag trodde inte att jag hade sådana krafter att jag kunde åstadkomma skador på avstånd utan att röra hans hund men uppenbarligen så har jag enorma krafter.
Om det blivit en reva i byxbenet av en tand när han sparkade mig i huvudet vågar jag inte svara på, men något bett utdelades aldrig

Efter ett tag så ville matte inte vara sämre utan hon vrålade tillbaka till honom också att så inte var fallet och att vi inte tänkte försvinna ur skogen för hans skull. Då försökte han koppla sin hund som givetvis var lös, den gled ur halsbandet 2 gånger… När de började närma sig oss så la jag mig ner för jag tyckte det var så otäckt. Då skrek gubb satan en mer om att jag var farlig och att jag skulle anfalla. Han gick sedan och hötte med näven och gick så nära så nära matte och mig som han bara kunde och sa att anfaller hon så sparkar jag henna och du ska få se på annat. Jag reste mig upp för det var för läbbigt att ligga ner när han skrek och hyttade med näven men jag stod tätt intill matte och sökte skydd. När han väl passerat så fortsatte han att gorma och matte gormade tillbaka att vuxna människor ska uppföra sig bättre och sedan eventuellt några ord som inte var för mina öron. Jag viftade försiktigt på svansen som jag nästan dragit upp helt under magen när vi sedan började gå igen. Matte tog fram en vante och så lekte vi lite med den och sen när vi gått en liten bit så var det nästan frid och fröjd igen.

Mattes kommentar:
Det värsta djuret av dem alla, Homo Sapien,
Med visa klart defekta avkommor som är både dum, oberäknelig och troende sig vara allsmäktig
(jag överväger också starkt att personen i detta fall inte är vid sinna sinnes fulla bruk och borde sitta på en anstallt eller vara medicinerad!!!)
I djurvärden hade de defekta avkommerna enligt det naturliga urvalet gått under – men tyvärr råder inte samma lagar inom Homo Sapiens värld….

Idag är det fira med pampa och ståt – vill säga om man är norman.
Nu är jag inte norman eller så men idag för 7 år sedan så blev jag hämtad från Geornette och Bengan av
husse och matte och fick jag åka bilen hit till mitt nya hem. Redan som liten viste jag att ta för mig och låg utsträckt i baksätet BREDVID matte för inte skulle det gullas eller liggas i knäet inte. Direkt utstigen från bilen så tågade jag iväg på upptäcktsfärd utan att så mycket som se mig om. Egensinning redan som liten…

Så tror det eller ej men här har jag nu bott i 7 år.

Idag var det två lag,

Det halta lytta pillerknapprande gänget som bestod av Royal och matte, första rundan för matte på nästan två veckor. De gick den lilla rundan i sakta gång.

Sen hade vi det andra laget, det pigga energiska som leddes av Scarlett tätt följt av husse.
De gick en lång härlig promenad i rask takt.

Tidigar i veckan så har rundorna varit helt åtskiljda en åt gången med husse i sitt egen takt och tempo, men nu följdes lagen åt den första biten på rundan. Då kom de till punkten, punkten när lagen skulle gå åt vart sitt håll, Royal i det halta lytta gänget ville inte alls vika av utan försökte med kraft övertyga om att ett gruppbyte skulle ske, Scarlett i det energiska laget saktade ner och försökte värva in Royal i laget. Men det var ett tvåmannalag så några övergångar var inte tillåtna..

Royal som med en kortare runda kom hem tidigare firade med, kloklippning, jodepaxbad, pevaryl pulvring och en snabbare massage…

Livet leker !
Ja, jag är fortfarande lite halt i och tassarna lite si så där och även om vädret inte var något direkt strålande solksken så var det endå bara så härlig att få vara ute på tomten och spatsera och jag tom busade runt med Scarlett en hel del och det var toppenskoj.

Sedan så kom det en lastbil och tappade av massor med jord hos oss, husse hade sedan varit och lagt ut jord på tomten för att kunna jämna ut den på vissa ställen. Kall härlig lite fuktig jord – japp och jorden bara skriker kom och lägga dig på mig och rulla gärna lite på rygg och känn så skönt det är. Kan intyga att det var riktigt skönt, mattes suck var djup, men jag slapp inte undan jodepaxbadet för tassarna ändå. Scarlett däremot förstod inte alls vad jag höll på med och fnös mest åt att det såg annorlunda ut på tomten.

Ja rent mentalt är han tillbaka, efter att brossan har dullat runt i lull-lull land nu när han har fått sina morfintabletter – men se nu börjar han komma tillbaka.

Inga mer morfin tabletter utan tillbaka till sin vanliga 1 tablett om dagens medicin.
Och nu är han tillbaka the man the myth the legend – min hjälte och buskamarat !

Idag så sken solen så vi flyttade ut utomhus.

Jag fick ut ett stort täcke och låg där och päste i solen. Scarlett hon låg på soldäcket och stekte sig.
Och tom host-matte pälsade på sig och la sig i lä på soffan på däcket med täcke och kudde och vilade.

Mer spännande än så blev faktiskt inte vår dag, ja min tass retar mig till fördärv så jag låg mest hela dagen. Fast jag var uppe och sprang en runda när vattenvovven gick förbi men se det skulle jag inte ha gjort för jag jagade upp mig så jag segnade ihop. Det var värt att se matte , mycket grasiöst ta sig över staketet, jag betonar igen – mycket mycket grasiöst!!!! Men men sen var jag på benen igen och linkade runt.

Sen så är det fantastisk vad piller man kan äta, och godsaker man får i maten för att få igång aptiten, men det kan få sina effekter. Ivartfall om man ska tro husse som fäktandes och frustandes vrålade att det luktade fis på hela övervåningen. Matte hon har absolut inget luktsinne kvar så hon gnällde inte det minsta – så jag hävdar och det bestämdaste att husse överreagerade!.

Brossan äter ju en massa piller, så när maten sätts ner så sätter han sig och väntar, han börjar inte äta maten förrän han har fått sin lilla smaskebit det gör mig avundsjuk! Men nu har pillerna lagts i härliga nötgrytbitar och sedan lagts i matskålen – och se det betyder att jag också har fått en liten bit. Har arbetat länge med det här med jämnställdhet och lika rätt för alla – och kan stolt deklararer att mina tvåbentingar är ganska duktiga på det, en bit till mig och en till Royal (och hade jag fått bestämma så gärna en till till mig…..)

Det är toppenbra att matte är hemma och så, men det händer ju ingenting skoj för oss – så det är bra men åndå inte.
Husse gick en promenad med oss på morgonen och sedan har vi under dagen fått hålla till godo med att underhålla oss själva på tomten. Det har i och för sig varit en riktigt stor succe för idag så har jag fått igång Royal riktigt rejält – han busade loss. Fast vid ett tillfälle så var jag för retfull så då åkte jag i backen med däng och sen fick jag lugna ner mig innan han steg åt sidan. Men ett tag så låg Royal på ryggen och sprattlade med benen i vädret och busade med mig och lät mig nafsa lite i mungiporna och stoja runt. Gamelgubben kan faktiskt ta fram leksinnet och vara en riktigt kulig kille.