Year: 2010

.. Ja hur man chockar de tvåbenta.
Rätt som det är när man går på promenad så gå riktigt konstigt med framtassen,
liksom på klorna så att det ser riktigt märkligt ut. Jag testade det idag, och det resulterade i att husse bar mig hem sista biten, jag kunde liksom inte få ner helta tassen i marken utan bara klorna.

Väl hemma så kom mofar ned för att också titta på min tasselass. Det var konstiga ryckningar i den men jag verkade inte ha ont – det var som om en nerv kommit i kläm eller nått och efter en halvtimme eller så funkade den nästan helt som vanlig. Gick ut och la mig en stund i trädgården för att vila men sedan fick jag komma in och vila inne istället. Om den inte hade blivit bra så hade vi fått åka iväg till en farbror doktor – men inte min favorit farbror doktor så jag får vänta in morgondagen och min redan bokade tid där.

Det känns som att vi har missat något, husse är iväg på resa igen och när vi sen på kvällen var ute med matte i trädgården så räfsade hon löv och så medans vi busade och kissa en senare kisseomgång.
Då helt plötsligen så kom det massor med folk som cyklade och gick förbi, barnvagnar och allt.
Men det brukar inte vara så mycket folk ute vid denna tiden på kvällen.

Tydligen så var det något firande, tända någon brasa eller så – men det hade vi fullständigt missat
men det är säkert ingen roligt fest och tillställning för vovvar så lika bra det.
Så vi gick in så vi slapp jaga upp oss över alla människor som passerade förbi tomten.

Ja eller något liknande är det som händer.

Jagade upp mig idag när det var folk som skulle klappa mig, och eftersom jag redan var lite flåsig efter rundan så blev det tydligen för mycket för benen vek sig lite under mig som om jag svimmade och inte fick tillräckligt med syre, men innan jag damp i baken så var jag på benen igen som om inget hänt.
Undrar om denna föreställning kan ge mig ett besök hos min favorit – Veterinär Tobbe…

Eller så är det husse som har smittat ned mig med supertrötthetssjukan, ja eller vad det nu heter efter att man varit ute och rumlat på stan mitt i natten… jag gör som husse och läger mig och vilar lite till. Grabbar kan!

Det finns få saker i livet som stressar mig mer än detta!

När det möbleras om!
Ingenting är där det ska vara och det är trångt och besvärlig att komma fram,
det riktigt knyter sig i magen på mig och jag blir orolig.

Idag så hände det, husse åkte iväg och matte fick en lysande (?) ide – att möblera om, som tur var så fick vi vara ute i trädgården under större delen av detta hemska skeende. Men sista delen så var inne, men jag bara backade och sen gick jag och la mig i uterummet och ville inte se, när det sen inte tog slut så smög jag upp för trappan och la mig i sängen. När det väl var klart och alla sakerna kringflyttade så fick jag och matte gå igenom allt igen, och jag fick testa på att lägga mig på boxlången igen – men se det är inte samma sak när den inte står mot väggen som tidigare, och vattenskålen var flyttas och soffan, bord och skänk likaså.

Scarlett, hon brydde sig inte så mycket, hon gick tom runt och kollade vad som hände. Men när matte höll på att knuffa soffan mot henne så gick hon undan. Efter att ha kollat att hennes matskål fanns kvar, hittat vattenskålen, hennes bäd och leksakslådan så var hon helt nöjd och tillfreds och brydde sig inte mer om det.

Men jag tycker det är jobbigt när mina cirklar rubbas så, men det tar ett par dagar och sedan är detta säkert okej. (Fast jag gillar inte att jag kan stötta emot ett blomblad när jag ska lägga mig på boxlången eftersom den numera står framför den låga fönsterkarmen). Men så är det – även stora tuffa killar har sina demoner och hemsketer som stressar upp dem…

Som plåster på såret så fick vi en extra runda sent på kvällen där vi fick på vägen istället för i skogen. Det hade gått en löptik där tidigare så den rundan var helt okej för min del.

I natt så var det lyxigt och vi fick nanna i sängen. Men vad bökigt det är att de där tvåbenta måste ligga där och ta upp massa plats.

De ligger inte stilla, snurrar hit och dit, knuffar och buffar på en och som om inte det var nog så är matte som en kärnreaktor i värmealstring så man knappt kan stå ut. Scarlett hon gillar att ligga under täcket men efter en timme eller så under mattes täcke så kommer hon frustande ut och lägger sig flämtande i hallen för att kyla av sig.
Själv så fick jag knappt plats för i morse så låg jag med halva rumpan utanför sängkanten, lite till och jag hade trillat ur sängen. Men i samma rörelse som matte steg upp ur sängen så flyttade jag på mig och låg på kudden och sträckte ut mig över hela sängen – äntligen fick man lite plats!.
… och kom aldrig mer och säg att det är boxerbök, eller att boxrar är bökiga i sängen – för hallihallå ni tvåbenta kan då inte ligga stilla. och husse gnäll inte på min snarkning, så ska jag inte gnälla över dina timmerstockar…

Vet inte vad man ska säga om vädret, men jag trodde det var över med superkallt och is i vattenskålen ute och sånt där hemskt som hör vintern till, med det var vad morgonen bjöd på men på eftermiddagen så var solen frame och det var lite mer vårkänslor – ända tills regnet kom och vi gick in.

När vi kom till det otäcka vägskälet på rundan, går man in till höger där så blir det en kortare runda, går man rak fram så blir det en lång runda.

Ett par meter innan vägskälet så började jag att öka takten, stirrar stint rakt framåt och drar på lite i kopplet,
men det hjälpte inte idag för matte sa obönhörligen att vi skulle vika av och bara gå lilla runda.
Blärk på dig, så what om jag fortfarane är lite stel i högerbenen och kanske har en muskelsträckning,
bryr mig liksom bara inte! För JAG ville gå den långa rundan. Kan säga att det inte blev bättre när bäbban sen kom hem och berättade att hon fått gå hela långa rundan…. då sa jag bara skit bäbba, och gick och la mig på boxlången och surade och var purken.

För att inte stirra upp varandra för mycket (med andra ord att jag inte ska skälla som en dåre så fort något går förbi och med det dra igång Royal också och sedan jagar vi upp varandra så där lite lagom…) så hade vi varsin tomt att vara på idag. Vilket resulterade i en mycket lugnare och harmoniskare dag för alla parter
Någon promenad blev det inte idag heller, som kompensation så fick vi ett riktigt tufft uppdrag.

Igår så fixade matte helt underbart godis till oss, leverlimpa (se mer under recept)
Jag satt som klistrad i köket och stirrade in i ugnen och sniffade… vi fick bara smaka lite igår med idag blev det bättre utdelning.

Idag så fylldes ett antal toarullar med leverlimpa och gömdes på strategiska ställen på respektive tomt.
Och jag kan säga att de var klurigt gömda, tex i noshöjd inklämd i en grenklyka. Så den första hittade jag efter en stunds letande. Royal hade också sin först ganska snabbt, sen fick matte starta om brossan så han förstod att det fanns mer att leta upp. Jag däremot blev helt förtvivlad för att jag inte kom in på brossan sida och kunde leta upp fler (det tog ganska så mycket övertygande från matte om att jag också hade fler att hitta) Det var ett sånt tufft uppdrag att det faktiskt behövde lite hjälp och hintar från mattes sida, lite handpekningar och så – men tillslut så var det klartecken från båda att allt var hittat.

Ja släpp kråkorna fria det är vår!
Men husse och matte de vill inte släppa dem utan har en kråka i näsan igen (fortfarande)
Men lite tur är ju det i sig för matte var hemma idag så även om vi inte fick någon promenad så fick vi vara ute en hel del i trädgården.

Det är inte bara kråkorna som ska släppas fria utan det gäller även oss boxrar – fria att vara ute och göra vad vi vill.
Jag var sen ganska bestämd över att jag inte alls ville in, så jag kastade mig ner på gräsmattan och kliade ryggen och försökte övertyga matte om att hon skulle klia mig på magen, men hon gick inte på den finten.
Jag försökte sen att mycket diskret avvika lite och gå och krypa ner under rhododendron istället för att gå upp på däcket och in, men matte tog mig i nackaskinnet så jag hade inget annat väl än att gå in –
men sur var jag!!

Eller ska kanske heta previcox eller rimadyl eller vad ?

Hade ett litet moment idag – igen.

Previcoxen gör att jag är mycket bättre i knäna och har en rörlighet som en unghund igen,
men det verkar påverka hjärtat så när jag blir adrenalin uppjagad så rusar det iväg lite väl snabbt och jag fryser till ett kort ögonblick. Fysisk aktivitet verkar inte vara något problem alls för varken promenader eller simning påverkar har lett till några “moments”.

Så vad att göra?
Rimadyl som jag hade innan gav inte i närheten så bra effekt på knäna och ställde till magen med mycket kräkningar. Medans nu märks knappt knäproblemen och magen är funkis men istället får jag lite hjärtklappning… *suck*

Idag så bar det iväg ut i skogen och vi gick en lång promenad, delar av skogen hade blivit averkad men annars så var det bara härlig natur överallt.

När det var färdigt bar det iväg till ett hus och vi blev insläppta i en hundgård. Inte vår hundgård utan någon annans, det var mycket märklig. Sedan lastade husse o matte av våra gamla trädgårdsmöbler och då kom mobor hans tjej och Diezel ut. De satt och fikade och Diezel hon var knappt intresserade av oss och att vi satt i hennes hungård… inte ens när jag försöke charma henne kom hon fram till mig. Scarlett skällde på Diezel en gång för mycket – så där skällde jag på henne!

Väl hemma igen så fick vi sitta i vår hundgård och det var så härligt sommarväder att man bar mös.
Sen gick vi in och la oss och vila i uterummet – med temperatur som en sval bastu…

Man hade ju knappt inte stigit upp utan var mer så där lite halvseg och började morna till sig.
Då såg jag dem, inkräktare.
De tog sig in på vår tomt, de gick längs huset bort mot ytterdörren.

Jag skällde för fulla muggar, fick med mig en andra vaktstyrka i Royal, och försökte få igång husse och matte där uppe.

Inkräktarna var nu vid dörren, de hängde en påse på dörren och sedan gick de, längs huset och bort mot grinden och sedan gick de ut igen.

PUST, jag lyckades avvärja en attack!!
Men frågan är vad som fanns i påsen ?

Lördagsfrallor, som levereras hem till dörren!
(Nästa vecka så ska jag nog charma dem till att släppa ut mig och ge mig frallorna direkt så kan jag ta hand om de frallorna så de inte hänger på dörren och blir gamla…

För omväxlings skull så bestämda Royal sig för att halta lite idag, men det var vänster fram som spökade,
men han traskade på lika gott för det och det verkade inte bekymra honom det minsta.
På kvällen var vi hos momor och mofar och grillade, vi lyckades tigga till oss lite godsaker och Royal la sig tillrätta i soffan i mofars knä.

Natten började bra med att matte inte kunde sova, och då var hon ju tvungen att upp och ranta och hålla oss vakna också. Strax innan solen skulle gå upp så kunde hon då äntligen lägga sig ner igen.
(kom inte sen och klaga på om vi är uppe och rantar någongång)

Husse åkte till jobbet och matte hon tog en dag ledig och nannade hela förmiddagen.
När hon väl kommit till liv så fick vi gå ut i trädgården – och där var vi resten av dagen till långt efter att husse kommit hem. Scarlett hon gick in en kort runda och vilade, men när matte frågade mig så sa jag nope, vill inte !
Låt mig vara ute, snälla. Så det fick jag!

Scarlett blev lite purkis på att hon inte fick hjälpa till att plantera blommor, för hon är en uppmärkt trägårdsarbetare med markberedning som favoritgren, men boxerhjälp var inte alls välkomen.

Det sista snön har fortfarande inte smällt bort utan där det låg stora uppskottade vallar så finns det lite kvar,
trots detta så har jag kommit hem med den första fästingen.

De små otäcka krypen har redan hittat ut och är fästingsäsongen för 2010 har tydligen börjat – urgggg

I övrigt så har det varit ganska så varmt och skönt idag och på promenaden så såg vi två hästar som var ute och red.

Den luringen kom idag inte med bil utan hon gkom gående.
Då skulle hon smyga på oss och se att vi skötte oss.

Nästan frame vid fönstret så fick hon sig en överraskning, för istället för att smyga sig på och titta in genom fönstret så var där ett litet boxerhuvud som glatt stirrade ut och skällde.
För att få så bra utsikt som möjligt och ha koll på läget så stod jag självklart i soffan!
Matte grällade på mig genom fönstret och sa att jag skulle gå ner från soffan , men du vet med 3-glass fönster så hör jag inte alls vad hon säger… (det låter bättre så än att säga att jag fullständigt skiter i vad hon säger och att jag gillar att vara i soffan och har där en fantastisk utsikt över granskapet)
Men när hon väl gick bort mot dörren så kastade jag mig ner för att köra välkomst dansen i hallen.

Matte suckade och sedan fick vi ut och springa i trädgården och leta godis, livet är underbart!

Sedan matte kom hem så har hon stått i köket och fixat, lagat paj, och chokladkakor och lite annat smått och gott. Hela den tiden så har jag suttit i köket och väntat på att bli tillfrågad om provsmakning –
inte en enda gång, jag säger inte EN enda gång har jag fått smaka!!

Som tur är så lyckade dock en del av den rivna osten hamna på golvet så då gjorde jag min plikt och städade så fint så fint.

Men tydligen så är det något med mat och så, för vet ni vad de tvåbenta har haft mage och säga, att jag börjar bli lite rultig!! Rultig är bra och ni är inga speter själva – så det så!
Så tro det eller ej men jag får faktiskt lite mindre portioner så det är ju än viktigare att jag får jobba lite extra som provsmakare…

Dagens tema har varit hundfokus, eller så är det bara vi som uppfattat det så.
Morgonen började blixter tidigt (verkar som om de tvåbentas klockor blivit fel, men de hävdar något som
tidsomställning och sommar/vinter tider) Royal bara tittade på dem och sa ni är inte kloka i huvudet!

Sen fick vi ut i trädgården en kortis, husse försvann iväg och vi fick gå och lägga oss igen medans matte jobbade vid datorn. Men det tog inte lång stund förrän vi stod i centrum igen för strömavbrottet gjorde att datorn inte funkade. Fast när strömmen kom igång igen så var datorn i centrum igen. Efter ett tag så blev det tydligen långlunch dags, med härlig lång promenad i solskenet. Jag mötte ett par hundar och schäfern och jag skällde rejält på varandra men när vi sen tittat på varandra ett tag så lugnade vi ner oss, träffade också två mallar – den ena hade en leksak i munnen och den andra fick godis så jag blev lite uppjagad men gick inte i spinn. Men när vi mötte tollaren då blev jag helvild och skällde massor, den visade nämligen tänderna mot mig och hade läpparna uppdragna hela tiden – fast den var inte arg utan gick bara och bar på en leksak i kottestorlek, men hur skulle jag kunna vet att den faktiskt var snäll och inte arg på mig ????

Sen fick vi vara ute i trädgården och busa och leka runt medans matte hängde vid sin dator igen,
Grannen hälsade på oss genom staketet och Royal blev helt lyrisk över den lilla bäbben som han fick snusa på. När husse väl kom hem och vi gick in så var vi ganska så trötta och det var skönt att sträcka ut sig och vila en stund och drömma om dagens alla möten och lekstunder

Dagen började med en långpromenad i strålande solsken en härlig vårdag.
Sedan åkte vi in i hundgården och filtar, vattenskålar och leksaker kom fram.

De tvåbenta åka iväg, men efter att vi varit ute och busat och lekt och myst i solen i ett par timmar
Då hände det!
Det började ÖSREGNA, inte lite fint vårregn utan mer som ett monsunreg. Vi har var sin koja vi kan gå in i men brossan han bara vägrar att gå in i sin, och jag kan ju liksom inte gå in i min och bara se att han är ute och spanar och vaktar utan mig. Så där stod vi i regnet två riktigt blöta boxrar och bara tittade och undrade vad som skulle hända.

Efter en halvtimme så kom en vit blixt, mofars bil men det var matte i och vi blev då äntligen insläppta och snuggade torra med en handduk. SÅ skönt att vara inne och kunna titta ut på regnet. Efter ytterligare någon timme så kom mobror och snodde bilen, och senare så kom han tillbaka och han hade Diezel med sig. Jag åkte ut i uterummet och sedan fick Royal och Diezel vara inne. Royal är lite kär i Diezel och han gick runt där och svansade och det gick jättebra. Han visade sin charmiga sida en gång och försökte trycka ner henne men då fick han bannor och sen gick det jättebra.

Tydligen så kan vi inte vara tillsammans alla 3 och gå runt för de hävdar att min superstressiga sätt piskar upp en otrevlig stämning och att det bara blir bråk och fel då. Brossan får tillrättavisa mig men gillar inte att någon annan morrar i HANS hus eller säger till mig att lugna ner mig, så det funkar inte.
Sedan när momor och mofar också kommit och vi åt middag så fick vi lägga oss på var sin plats och vila/nanan medan de åt middag. Det gick jättebra – okej jag försökte att gå fram och kolla in Diezel ett par gånger med när matte grumtade och satte hela handen framför ansiktet på mgi så kunde inte ens jag missförstå kommunikationen.

Mattes stämband är ur funktion och hon låter som en kraxsande kråka eller nått, så hon ger oss kommando genom handtecken.

När jag var liten så tränade vi ganska mycket med handtecken så det var lite en “blast-from-the-past” upplevelse, medans Scarlett har sett (än) mer förvirrad ut. Scarlett är inte då duktig på det där med människo- hundkommunikation – såvidare det inte involverar mat för de kan hon förstå på världens alla språk.
Så hon gjorde som hon vanligtvis gör, tittade på mig och hängde med i svängen.

Svårt att tänka sig så gammal som hon är att hon fortfarande inte har greppat det där med språket,
men men jag har väl tolkat för mycket och de där tvåbenta har väl tränat för lite….

Grattis Royal på födelsedagen

Så idag så var det mina stora dag.
Idag blir jag 7 ÅR, kan inte förstå var tiden tar vägen. Det går så snabbt.

Det började bra med en supergod frukost som bara en hund kan älska.
Pyttor, Lasagne och detta toppat med blodpulver.

Någon direkt tårta fick jag faktiskt inte men jag fick en härlig långpromenad.
Jag trodde faktiskt att promenaden var en skattjakt, för där var det !
Det enda som jag önskat mig – doften av en löptik!
Men det visade sig att det inte alls var en skattjakt vi var på och väl hemma
så fick jag läga mig och vila i solen. Senare på kvällen så delades det ut paket
(det var nästan lite orättvist att även Scarlett fick ett paket för det var ju faktiskt
inte hennes födelsedag – men okej då jag är en givmild pojk och delar gärna med mig)
Jag fick en supersöt gorilla mjukisdjur och Scarlett fick en tiger – det matchar våra
fadderdjur. Jag gillar min gorilla och gick runt med den, men super-pain-in-the-ass Scarlett försökte
ta den hela tiden, men matte sa att hon inte fick utan hon fick ha sin tiger.. Pilluta dig !

Idag var det mängdkalas, med 4 födelsedagsgrisar som firades och stök och skojigheter.
Ja, för alla utom mig, jag firades inte och jag fick inte göra något skojsigt alls.

Scarlett fick iallafall ut och busa runt lite med Dexter, mosters valping. En rottis/schäfer mix (Självklart ingen mix utan bara en rottispojk) som även om han bara är en valping så växer han massor han har nu hunnit bli större än Scarlett.
Men den tjejen hon har full kroppskontroll och är snabb som en vessla, så hur mycket Dexter än skuttade och busade och försökte få tag i henne (han ville testa om han kunde buffa till henne lite och visa att han var stor o stark) så vek hon bara undan och gäckade honom hela tiden. Så medans de sprang runt och hade kul så fick jag ligga i uterummet och titta på mitt märgben. Jag fick inte ens gulla med Diezel, som också var med.

Fast när alla de andra hade gått hem och bara Diezel var kvar så fick jag hälsa lite lite på henne, men honv ar lite snarstucken för hon trodde att jag skulle ta hennes märgben, men se det bryr jag mig inte det minsta om. För att visa henne det så skickade jag henne ett par halvätna märgben hem – som en liten kärleksgåva från mig.

Hade jag kunnat ringa farbror doktorna så hade jag gjort det, för matte är sjuk.

Hon gör inte mycket annat än att titta ner i toalettstolen och låta konstigt nästan hela dagen,
så båda brossan och jag insåg att det var inte ens lönt att vara i närheten av henne
eller få henne att gå med oss på promenad. Vi blev utsläppta i trädgården och fick klara oss själva mellan
gångerna som hon såg djupt ner i porslinet…

Det är det mest grundläggande som finns, den vägen är enkelriktad. Hur svårt ska det vara att förstå ?
Sent på kvällen så kvicknade hon till igen och allt verkade bli som vanligt.

På morgonen så gick det att gå på skaren och den höll,
men på eftermiddagen så hade solen legat på lite så skaren höll inte.
och den egentliga stigen är så vältrampad att det mer är som en isbana än en stig så den kan man ju knappt gå på, inte utan att se ut som Bambi på hal is.

Så jag fick en försiktig halkande och pulsande runda och sedan när Scarlett skulle ut så fick hon gå en runda på gatorna istället, med en kort sväng ner i kohagen när det fortfarande fanns lite skare i de skuggiga partierna.