Mattes stämband är ur funktion och hon låter som en kraxsande kråka eller nått, så hon ger oss kommando genom handtecken.
När jag var liten så tränade vi ganska mycket med handtecken så det var lite en “blast-from-the-past” upplevelse, medans Scarlett har sett (än) mer förvirrad ut. Scarlett är inte då duktig på det där med människo- hundkommunikation – såvidare det inte involverar mat för de kan hon förstå på världens alla språk.
Så hon gjorde som hon vanligtvis gör, tittade på mig och hängde med i svängen.
Svårt att tänka sig så gammal som hon är att hon fortfarande inte har greppat det där med språket,
men men jag har väl tolkat för mycket och de där tvåbenta har väl tränat för lite….