Idag var det dags för årets första viltspår.
Vi viste direkt vad det handlade om när linor, och en påse som lukta mumma lades in i bilen.
De tvåbenta försvann iväg medans vi fick vänta i bilen, sedan kom de tillbaka och vi gick en promenad.
Det var rejält uppbökat av vildsvin på ett par ställen men det var tydligen inte de vi skulle spåra.
Solen sken på och det var faktiskt varmt i luften, så pass att jag nästan blev lite flåsig. Efter rundan blev vi inkastade i bilen igen – och där vi fick uttråkat vänta och bara koppla av. Efter en stund så blev det då änligen fart på de tvåbenta och selar och linor kom fram.
Jag gick riktigt sakta i spåret för jag orkade inte riktigt rusa på som en dåre. brukar rusa fram som en vind men idag var det lagom promenad takt och mer metodiskt , det var inga problem att hänga med spåret över en bäck (bred som ett lagom boxerskutt) och under den nedfallna trädet gick också utan problem, uppe på bergsknallen var det lite svårare, för där var det inte mycket som kunde hålla doften samt att det var mycker kallare där så slog två slag på ett par meter av spåret men sedan hittade jag tillbaka och traskade vidare. I slutet hängde min trofe – en rådjursklöv som jag sedan bar tillbaka till bilen. Då fick jag se Scarlett komma traskade mot mig, med stolta steg – även hon med en rådjusklöv i munnen. Hon sa att hennes spår också gått riktigt bra, men att hon hade kört mer turbofart än lungt metodiskt