Påkommen – men bryr mig inte

Den luringen kom idag inte med bil utan hon gkom gående.
Då skulle hon smyga på oss och se att vi skötte oss.

Nästan frame vid fönstret så fick hon sig en överraskning, för istället för att smyga sig på och titta in genom fönstret så var där ett litet boxerhuvud som glatt stirrade ut och skällde.
För att få så bra utsikt som möjligt och ha koll på läget så stod jag självklart i soffan!
Matte grällade på mig genom fönstret och sa att jag skulle gå ner från soffan , men du vet med 3-glass fönster så hör jag inte alls vad hon säger… (det låter bättre så än att säga att jag fullständigt skiter i vad hon säger och att jag gillar att vara i soffan och har där en fantastisk utsikt över granskapet)
Men när hon väl gick bort mot dörren så kastade jag mig ner för att köra välkomst dansen i hallen.

Matte suckade och sedan fick vi ut och springa i trädgården och leta godis, livet är underbart!