.. ja efter operationen var jag inte alls hungrig. Men se strax innan två tiden i natt så började kroppen att komma till liv. Jag satt på madrassen och svajade fram och tillbaka och försökte få orderning på världen och vad den där tratten gjorde på mitt huvud. Och magen den började sakta men säkert att protester –
så när matte tog fram tonfisken igen för att se om jag var hungrig så tindrade det till i ögonen.
Så ut på gräsmattan, och sedan fick jag äta ris, fisk och filmjölk, en burk tonfisk, det hämtades ytterligare en kokt fisk. Oj vad gott det var! Men sen fick jag inte mer mat utan får vänta till senare idag när det är dags för frukost. Jag drack också lite och då kom jag ju på att jag var kissenödig, oj vad det var svårt att kissa med tratt! Hur jag än försökte närma mig en buske för att lyfta på benen så lyckades jag få någon gren att slå emot tratten. Jag gick runt och försökte på massa olika buskar, men till slut så kom jag på det – MIN rabarberbuske, där gick det bra (jag har en egen rabarberbuske eftersom jag har bestämt mig för att kissa på just den som står så ensam och övergiven, de övriga 3 som står i rabatten är mattes och de vågar jag inte kissa på.)
Sen nannade vi vidare tills det var morgon och dags för frukost, lite handmatning och övertalning och det gled ner. Sen gled jag runt hela långa dagen i trädgården. Scarlett gjorde det samma efter en långrund med husse. I övrigt så gick dagen i trädgårdsarbetens tecken så vi boxrar vi bara chillade och relaxade hela lång dagen, och den mest avancerade övningen bestod i att hitta en perfect plats i takt med att solen flyttade sig.