Ögonoperation

Morgonrutinen var först som vanligt, men jag fick ingen frukost och efter rundan så fick jag ut igen.
Scarlett lämnade vi hemma och jag fick åka i bilen när matte hade jobbekläder på.
Jag lämnades av, till tjoho stället och fick träffa min doktor. Där var även en tjej som jag gillade skarpt – hon har mycket god smak och hade en boxer hemma, hon kelade mig bakom öronen superbra!.
Efter att ha dansat hula hula, denna gången på två ben så försvann matte. Inte för att jag hade tid att bry mig.
Jag hade fått egen kuppe – herrarna omklädningsrum för att jag inte skulle jaga upp mig så pumpen blev ledsen. Jag kunde inte få någon sedering utan istället pumpade de mig full med massa saker så jag var hög som ett hus. Torbjörn han fick ta bort en liten tårtbit av ögonlocket och sedan sy ihop det, dumstrut på och allt var klart.
När matte väl kom för att hämta mig så var jag hög som ett hus och visste knappt var jag hade min svans.
Bakbenen bar mig inte och runt huvudet hade jag fått någon konstig dumstrut i plast – så världen såg dessutom annorlunda ut. Att backa in en boxer med tratt i hundburen i bilen som visade sig vara ungefär samma bredd som trattens diameter – var tydligen ett svettigt jobb.

När vi körde hem så körde vi om ‘mofar’ och hämtade upp Scarlett, hon hade varit ensam halva dagen och sen hade mofar kommit och hämtat henna, gått promeand i skogen och fått leka med pipleksaker och busat och härjat och berättade precis allt som hänt- jag bara sa TYST med ditt pladder jag är hög som ett hus och trött och nyopererad jag orkar inte lyssna på vad du har gjort – in i bilen och var stilla…

Äntligen så var vi hemma i trädgården, jag kunde inte få för benen var som babi på hal is, men matte satte sig på filten och sedan skulle jag vila. Inte ens när husse kom hem hade effekten avtagit, men jag lyckades vifta på svansen. Det där med mat är ju ett eget kapitel och jag kan säga att det sista som jag ville ha var mat, så välkokt ris med kokt fisk och filmjölk fick nobben, ostmacka – nej tack, leverpastej – örk, tonfisk – icke. Scarlett hon bara drägglade och sa men jag då – men jag då…. och så fick hon pyttor med lite ris…
Madrass bäddades upp där nere och sedan la jag mig tillrätta för att försöka nanna, nära nära till matte så hon hade koll på mig. Låt morgondagen bli en bättre dag.