Brossan han stoltserade med att han mötte en hästapolle på sin runda,
men jag – jag mötte faktiskt en liten grävlingunge.
Den gruffade lite och försvann sen snabbt in i terrängen, men man kunde ser hur gräset rörde sig där den drog fram. Jag såg det extra tydligt eftersom jag stod på bakbenen och stirrade efter den.
Sedan blev jag jätterädd, så rädd att jag tog ner svansen lite.
En liten bit efter att vi mött grävlingen så gick jag ut i kanten på vägen, och då rätt som det var gallskrek matte och fick ett extra hjärtslag eller två. Jag hade skrämt upp en fasan som skrek den också medan den förtvivlat försökte flyga iväg, precis rakt framför nosen på matte och mig. Men när matte väl tagit ett djupt andetag och jag förstod att det inte var något farlig att vara rädd för – ja då åkte svansen upp i topp igen och vi gick vidare.
På tal om djurungar så mötte vi för ett par dagar sedan ett rådjur med sina två kid.
De två kiden skuttade runt och lekte på stigen (inte många dagar gamla) och sen skuttade de vidare in bland björkerisen, och när mamma rådjur såg och så försvann hon snabbt som blixten hon med.