Jaha -sånt där dravel med gränsdragning är ju bara bla ha bla ha.
Men idag så åkte jag på pumpen – när det var frukostdags för de tvåbenta men då började jag att leka Allan och stökade och stojade och kastade mig även över Scarlett och drog igång. Husse tog mig till bädden och så skulle jag vara där!
Kan berätta att jag då mycket snabbt bestämde mig för att INTE vara där och få ett fullskalligt boxer tantrum! Jag tror att jag hade kommit en bit på vägen att knäcka husse men då åkte jag super mycket på pumpen för då var det mattes tur. Jag gick upp i ringen mot matte! Jag kastade mig ur biabädden, slängde mig åt höger, skuttade åt vänter, hoppade på henne, hoppade runt henne, kastade mig på golvet och la mig på rygg och sparkade med tassarna. Men allt jag gjorde resulterade i samma sak – jag åkte tillbaka in i biabädden! Jag tog ut en tass och jag åkte tillbaka. Jag väntade ut matte så att hon satt sig ner innan jag rusade iväg igen, jag skuttade ut direkt, jag väntade lite till. Hur jag än gjorde så blev det återigen samma resultat – in i biabädden. Jag la mig på golvet och trykte mig mot golvet och vägrade att röra mig och vägde som en mindre ko och inte en boxervalp men likväl så åkte jag tillbaka i biabädden.
Så efter en tuff match på över en halvtimme så gav jag upp och la mig ner och vilade – reglen sa alla tassarna i bädden så att ligga med huvudet utanför kom jag faktiskt undan med och så sov jag som en stock.
Under hela detta spektaklet så låg Scarlett lugnt o fint på mattan under bordet och bara vilade och på sin höjd så lyfte hon på huvudet en gång eller två för att konstatera att jag fortfarande höll på att fjanta runt- lönlöst sa hon. Du vinner inte ett smack på ditt löjliga tantrum