Idag så såg jag både räv och rådjur som lite lagom retfullt sprang och skuttade fram på stigen. Zorro han fick nöja sig med att skrämma upp en gräsand.
Sen så har matte fått en lyyyssaaande ide, jag ska blir så där extra prinsess fin. Jag har fått ett aldelse eget härligt fint bärnstenshalsband. Det ska vara min lyckoamulett som ska skydda mig mot fästingar – de otäcka rackarna som redan gjort mig sjuk och dåligt två gånger. Nu får vi se hur detta funkar. Zorro han tyckte att ett bärnstenshalsband var allt för “tjejigt” och ville då inte alls spöka ut sig på det viset – utan där kämpades det emot och skulle krafsa och riva av sig det.
På tal om att kämpa emot så kämpar matte med att klippa våra klor ofta ofta så att de ska bli superkorta och fina. Och varje gång så kämpar Zorro emot, han börjar med att låta som ett lejon och så grymtar han som en gris, och sen kväker han som en groda… och matte lägger benet över honom så han ligger stilla och så bara väntar hon på att han ska bli tyst och lugn. Efter att han kväkt ett par gånger och avslutar det hela med att fnysa till. Då kan man klippa klorna utan problem. Ja själv så bryr jag mig inte så mycket (fast nu när det småtrimmas kan det nypa till lite ibland) utan vet att ligger jag stilla så är det klart och över på ett kick.