Idag så hade vi barnbesök av vår tvåbenta kusin. Oj vad det var svårt. Jag brukar ju lugna ner mig efter ett par minuter och så går det hur bra som helst. Men se Zorro han rusade på och gick lite i spinn så fort hon inte satt stilla. Några barnsliga hoppsasteg och han sa. Jippiii nu ska vi busa och leka ihop. Då fick han ju dessutom igång mig också som kom in som en medlare och försökte få läget att lugna ner sig. Nu är det inte så att läget blir superlugnt av två boxrar som skuttar runt. Så fick ta det lilla lugna och faktiskt vara en stund i trädgården själva.
Även morgonen och dess promenad började med en fantastisk syn, en rådjursbock med sina fina horn gå ihop med ett litet kid. Vi har tidigare sett det ovanliga att se hela familjen rådjur ihop, mamma, pappa och kid.
Så efter en dag fylld med massor av intryck så är det skönt att bara få lägga sig ner och med ens egen tass som huvudstöd slappna av och processa allt.
