Idag så bar det iväg till våra gamla gamla badplats. Zorro han fick se den för första gången. Nu var det ju inte tänkt att vi skulle boda idag så de gick snabbt förbi den platsen. Vidare till ett härligt promandstråk där vi traskade på. Men som sagt vi kom ju nära vattnet ändå. Kunde ju bara inte låta bli utan var tvungen att ta ner tassarna och testa hur varmt vattnet var. Det var inte varm men jag var absolut redo för att simma. Om det nu inte hade varit för den lite “obraiga” saken att matte satt fast i andra änden på kopplet. Så fick nöja mig med att bada tassarna för matte var inte det minsta badsugen. Zorro han bara fnös åt vattnet och sa att jag inte var klok.
Därefter så stannade vi till vid en grillplats för lite passivitetsträning, ja det är ett annat ord för att ha tråkigt och vänta på att de tvåbenta vilar upp sig. Ja, ska man ha tråkigt så kan man ha tråkigt med lite stil och fantastiskt utsikt. Så jag hoppade upp och satte mig på bordet och njöt av utsikten.
Väl tillbaka till bilen så fick vi lite vatten och jag åkte in i bilen. Då försvann matte iväg. Husse han släppte iväg Zorro som skulle leta upp matte. Men se han var inte alls förjust i denna uppgiften, alvarligt husse ska jag behöva lämna bilen, dig och Scarlett för att leta upp matte? Hon är väl stor nog att klara sig själv. Jomen det tycker jag faktiskt att hon kan. Men efter lite peppande och lite hojtande från matte så gick han iväg, lite halvmesigt och sakta tog han sig in de få meterna i skogen och hittade henna. Väl tillbaka till bilen så hade ju husse försvunnit men efter lite övertalning så letade han upp honom också. Sen fick han sitta i bilen. Matte drog iväg ett par meter för att gömma sig igen, jag blev utsläppt ur bilen. Nu kan vi lugnt säga att jag inte har minsta tvekan i att leta upp någon bortkommen i skogen. Jag har varit ute flera gånger med matte där man fått ifrågasätta det inre kompasset hos henne och tvivla på om hon hittar tillbaka. Så jag visste att det är på riktigt, matte kan slarva bort sig i skogen. Så ut och var uppe i maxhastighet på ett par steg, drog vägen rakt fram, tvärnitade och bromsade in samtidigt som jag tog kurvan. In bakom trädet och där var hon! Japp mission completed. Matte var hittad.
Väl tillbaka till bilen nickade jag till Zorro – så här grabben, japp så här ska det gå till. Inte något meseri och fundera på livet, vädret, riktning etc i en evighet när man sakta går fram i terrängen.