Idag så var det kallt på morgonpromenaden så jag sa faktiskt till att jag inte var så sugen på att gå en jätelång runda på morgonen. På eftermiddagen sen så var det fortfarande lite kallt men solen var uppe och visade sitt fina ansikte. Efter allt regn, blåst och rusk var det härligt att se solen titta fram – även om det var kallt.
Jag tog ut min rosa gris och busade järnet i trädgården – fast man fick se upp på däcket för där var det snorhalt.
Sen tog jag och matte och vilade lite eftermiddagsvila, tills alarmet gick och så var det dags för att jobba lite till.
På kvällsrundan så var det någon som hade varit och gått där före oss, något djur eller så för nosen var i backen nästan hela tiden och uppmärksamheten på övriga omvärlden var minimal. Då trillade dessutom små små vita bomullstussar från himlen – gillad solskenet bättre…
Sen så kom mofar o Bea förbi och jag dansade hula hula så mycket jag någonsin kunde och kan säga att det är en dans som jag kan väl.