Matte kom hem tidigt och vi åkte iväg med bilen ut i stora skogen.
Först fick brossan gå en runda medans jag fick vänta i bilen och sedan var det det omvända.
Men det är liksom hur orättvisst som helst!
För efter att jag gått min runda så fick jag vänta i bilen igen medans brossan fick en andra omgång.
(det är något om att han inte orkar gå så långa runder utan ska ha flera mindre…)
Hur som andra omgången som jag fick vänta i bilen, ja då var det baskemig ingen kort liten runda de gick!
Den var hur lång som helst och jag satt där och väntade och väntade och väntade, det började skymma och jag väntade så tålmodigt i bilen.
Så till slut så kom de då äntligen tillbaka. Brossan han bara småskrattade samtidigt som han berättade att matte (återigen) gått vilse. Brossan han hade väl kunnat visa vägen tillbaka , men då fnös han och sa – och få en kortare runda.
Nehe, att matte är vilse i pannan och inte hittar tillbaka till bilen det är hennes problem, jag fick möjlighet att sniffa och snussa runt i nya marker och det var massa goa “grisaspår”. Ja, ända tills hon kom ut på vägen och visste var hon var och i rask takt tågade tillbaka mot bilen.