Matte hade en vovvedag idag.
Det betyder att hon var hemma för att ta hand om oss.
Började toppen med lite extra smaskigt i frukosten (tonfisk i olja är mums för boxermagen)
Sedan var det promenaddags, först ut var Royal.
Han träffade folk och hundar på vägen och det skulle stannas och pratas så det tog ju liksom en hel evighet innan de var hemma igen. Han hade också träffat på stora ÄLG spår ute i skogen och de var färska sa han, men något spårande hade han inte fått göra.
När det sen var min tur att gå så hittade jag också de färska älgspåren, men det fanns ytterligar som var ännu färskare (vi träffade en annan hund som precis hade sett älgarna springa förbi) jag var helt uppskruvade och försökte förtvivlat förklara för matte att hon skulle släppa mig så att jag skulle kunna jaga älg, men verkade inte som att den budskapet gick riktigt fram.
På vägen tillbaka så såg vi dem, mamma och pappa älg tillsammans med två barnälgar. De bara stegade fram över ängen – det är ståtliga djur men jag tycker synd om dem för de är tydligen hungriga och letar efter mat och därför har de kommit hit. Men här finns ingen mat till dem heller (för hade det funnits mat så hade jag vetat!!)
Senare på dagen så var vi ute i våra täcken och busade i snön medans matte skottade lite och tog ner snön från taken – väl inne sen fick vi varsin macka och sen vilade vi framför brasan – livet är gott.
Fast livet är kanske inte så gott för senare på eftermiddagen så blev Royal dålig han fick inte med sig kroppen och var helt borta. Såg först ut som om han mådde illa så matte tog ut honom och då nästan kollapsade han, så matte satt på däcket och höll i honom så att han kunde stå upp. Efter ett litet tag (som kändes som evigheter) så verkade han okej igen och de kom in och jag var så glad att se honom, puss, puss på dig brossan.
Matte sa något om att det kunde varit ett ep-anfall (epileptiskt anfall) eller något annat. hur som efter att han vilat så var han som vanligt igen!