Morgonen började med ett anfall, jag Zorro han skulle attackera mig och gå till värsta anfallet. Inte för att han var sur eller arg på mig utan för att hela världen var konstig. Jag hade ett anfall.
Jag skakade och darrade som ett asplöv helt okontrollerat och var inte alls mig själv. Men det hela gick över efter en liten stund och även Zorro lugnade ner sig – så båda anfallen klingade av av sig själva.
Men efter det så var jag faktiskt trött, så där rysligt extra trött. Ja jag var först ute i trädgården och kissade och matte klämde, kände och knuffade på mig för att se hur jag rörde mig och hur min balans var men efter det så gick jag och la mig och sov som en stock! God förmiddagsvila en stund där – men sen var det som vanligt igen och vi var ute i trädgården större delen av dagen och bara var och njöt av solen.
Senare på kvällen då var det Zorros tur att bli anfallen, ja av vattnet i vattenlöpbandet. Matte hade en ide om en krok i taket med linor som fäster i flytväst. Zorro med flytväst i löpbandet och mycket vatten och så kan man simma. Jomen simma – hihi jag tror jag skrattar på mig! Skrämd Zorro som trots att han kan simma och dessutom hade flytväst på sig och både husse och matte som stöd – jomen vattnet gick till anfall och Zorro han attackerade tillbaka. Så även husse och matte blev rejält blöta i försöket.