Japp, idag så var det momordagis. Jag fattade att det inte var som vanligt på morgonen under morgonrutinerna, men jag hade itne kolla på vad det var och när de sa momordagis så vet jag inte riktigt vad det betyder.
Men efter husses morgonpromenad, lite små stök hemma och en omgång på vibben så packades jag in i bilen och inte ens den var som den brukde för där var ingen hundbur i. Väl framme så fick jag gå in och så gick de andra. Det tog mig en liten stund att faktiakst inse att jag inte blev övergiven utan att momor var hemma och nannade – ska jag vara ärlig så fattade jag det först när hon var uppe och tittade till vad jag gjorde. Oooohh jag var inte ensam och så blev jag så överlycklig och ville busa och leka och kasta runt med benet – kanske inte helt uppskattat.
Sen på kvällen så kom husse o mtte och hämtade mig och vi åkte hem och då lag jag mig på boxlången för att vila lite med husse… och jag tänker inte erkänna att jag kanske snarkade (och skulle jag nu ha gjort det så var det enbart lätta små snarkningar och inte tung timmerlass som matte hävdar…)