Morgonpromenaden var lite spooky – kom till en punkt på rundan där jag sen kände att jag inte alls ville gå längre utan tyckte något var otäckt. Så jag slet och drog för att springa åt andra hållet men det fick jag inte alls. Hade jag varit lös så hade jag garanterat vänt helt om och sprungit hem. Efter att vi tagit oss förbi en bra bit så släppte det och jag traskade på resten av rundan som vanligt.
Väl hemma så körde vi ett litet vibbpass och så lite lek och skutt i trädgården innan matte försvann iväg till jobbet. När husse väl kom hem så var jag som vanligt överlycklig och tyckte det var skönt att han kom hem så att jag kunde lägga mig ner och slappa och koppla av.
Senare på kvällen så kom Mofar kom förbi med lite kartonger och saker och när han sen gick så la jag mig och relaxade igen. Jag kopplade av så mycket att jag inte ens hörde matte komma hem – så jag fick nog sparken som vaktvovve.
Först när matte gömde sig bakom kartongerna och började att prata högt och ljudligt så insåg jag att hon var hemma. Så jag gjorde den berömda hula hula dansen och efter maten så kröp jag upp hos matte och myste och vilade.
Livet är ganska okej ändå.