Idag så var det en tur ut i skogen med matte. Scarlett satt i bilen medans matte och jag skulle ut en första sväng. Det blev till att början en sån där tråkig runda där det var stop vart annat steg för att plocka några svampar. (det blir såååå tråkigt runder med stopp hela tiden *suck* ) Men sedan så blev det något lite mer aktion på rundan. Vi var vilse i pannan. Matte hade ingen aning om var vi var – och jag tänkte inte hjälpa till. Vi örlade runt en stund och till slut så satte sig matte ner och ringde en vän, och efter lite efterforskningar så lyckades hon få tag på husse.
Nu var det ingen fara på isen att vi var lite vilse utan det som var mest oroande var att stackars Scarlett satt själv i bilen. Men strax efter att vi hade ringt en vän så körde tåget förbi – och då fick vi lite riktning att kunna gå åt och sedan så hittade vi en serviceväg och efter lite klurande fram och tillbaka och vankade om vilken riktning vi skulle gå så visade sig att vi valde rätt. Så vi kom ut på den större vägen där bilen var parkerad. Återigen så fick vi en stunds velande om vi skulle gå höger eller vänster – återigen så valde vi rätt och innan vi viste ordet av så var vi faktiskt åter vid bilen (efter en 40 minuters irrande runt i skogen utan att ha den minsta vetskap om vi var)
När vi väl kom fram till bilen så var där en ledsen Scarlett som satt och tålmodigt väntande på oss med en liten tår i ögat. Men efter lite vatten så åkte jag in i bilen och Scarlett fick ut och gå en promenad.
Så slutkontentan blev en riktigt låååånnnnngggg runda med utforskande av nya marker, samt två bärkassar med trattisar…