Djur i kubik

Idag var det rena vildmarksrundan. När vi kom bort åt kohagen så hoppade matte till.
Precis när vi skulle passera stenmuren så kom det en stor fälthare som hade tänkt att hoppa över stenmuren, han kom dock bara halvväg när han lika förvånat och skräckslaget tittade på oss. Därefter så vände han nästan i luften och skuttade ut på fältet. På fältet skuttade det ytterligare en hare runt. Jag måste säga att trots att den var på koppellängs avstånd så blev jag också så förvånad att jag inte fann mig riktigt i att jaga hare.
Efter att vi gått ytterligare ett par meter så så vi ytterligare en hare som skuttade på fältet, men vi såg också något annat. Det var farbror rödsvans som var ute på frukostjakt, nu bidde det ingen frukost för hans del. Jag såg inte så mycket av den men spårade räv en bit på stigen och sniffade både här och där.

Sen på vägen tillbaka så mötte vi en hundägare – fast utan hund. Hennes hund hade bestämt sig för att jaga rådjur och sprungit bort på egna äventyr, fast vi hade inte sett henne.

Väl hemma i trädgården så fick jag spatsera runt i en liten stund och då såg jag lilla ekorren som skuttade ner från trädet med fågelmaten och nu stod på gräsmattan. Jag tog fart och började rusa iväg för att jaga ekorre. Matte grälade på mig och sa att ekorren bor där och att man absolut inte får jaga hennes ekorre. Men som tur är för ekorren så är 0-100 inte längre som värsta rallybilen utan mer som en seg gammal trabant – så jag hade ingen chans.

Stackars Scarlett fick inte uppleva mer än än en liten en liten hund under sin promenad.