Så var äntligen hela familjen samlad igen och en promenad senare så la viss oss väl tillrätta och drog snarkningar stora som gigantiska timmerstockar – äntligen alla på plats igen. Då kan vi släppa att hela tiden vara på helspänn för att inte missa om någon kommer hem.
Ja vi behöver ju inte alls berätta att när matte väl kom hem så låg vi alla där uppe och vilade och det tog oss faktiskt en liten stund att inse att det var någon i huset – men när vi väl insåg det så for vaktstyrkan upp i topphastighet ner för trappan och med fullt alarm på, okej att vi sen fick stänga av det högljuda skällande alarmet när vi väl insåg att det inte var ett hemskt inkräktare som tagit sig in i huset utan att det bara var matte..