IDag på rundan så fick vi turas om att springa lösa.
Det är helt otroligt skönt att få fara fram som vinden, över stock och sten,
med öronen fladdrande och full av sprudlande energi. Royal har inte samma hastighet
men han älskar det minst lika mycket.
Men de där tvåbenta får man hålla koll på för de försvinner stup i kvarten,
inte nog med att man ska hålla koll på dem utan även deras saker.
Vi fick sitta ned medans matte gick en sväng, man tror inte det är sant men
hon “tappade” två vantar. Royal han fick leta rejält innan han hittade dem,
kul att se att han tar efter mig lite vad det gäller uthålligheten och inte bara ger upp direkt.
Det var hemskt frustrerande att behöva sitta och titta på medans han letade,
den ena vanten fanns i midjehöjd och den andra var nedstoppad i ett hål. Den som låg i hålet hade
han bekymmer med att hitta – det som är så busenkelt sa jag och försökte få vara med och leta istället för att sitta still och titta på.
Efter en liten stund så visade det sig att det kanske inte var så enketl, för när det var min tur att använda nosen för att hitta vanten som matte på nytt lyckats slarva bort, ja då var det inte så enkelt. Matte sa något om att leta i 100 knyck och bara springa runt var inte lösninge, men efter lite hintar och hjälp så hittade jag den till slut (okej då – väldigt mycket hintar! )
Efter det så åkte vi vidare och lämnade ett paket med grissvans till Diezel (det där var faktiskt MINA grissvansar som matte bara delar ut så där)
Men sen stannade vi ytterligare en gång, och då hade de med sig saker tillbaka till bilen, de han knappt in i bilen förrän nosvingarna vibrerade -det luktade helt underbart. Det var klövar !!!
Hoppas att jag också får gå såna där spår och leta klövar nästa gång det är dags för det…