ja det är väl det där soffbordet . Ivartfall så funkar den utmärkt som en utsiktspunkt.
När matte ser mig på bordet kommer hon ångande i högsta hastighet, men då bara kastar jag mig ner från
bordet. Om man sen viftar på svansen och fjäskar lite så kanske det går hem……(eller inte!!)
En lång lång tunga, men en sådan lång tunga kan man nå överallt.
Så om det skulle stå en tallrik med en liten laxbit på så kan det ju hända att man vill ha den,
så då kastar man sig fram och ska ta den. Men det var något fel på den, den var stark
liksom piripiri stark. Hela tungan domnande och tårarna sprutade. Fast det gick över efter ett
par minuter så då försökte jag ta den igen – med samma resultat.
Sen lät jag den vara, men när husse och matte satt där och fikade japp då försökte jag att
ta deras mat istället…hem man ska tydligen inte göra det. Tur då att man är envis och
försöker gång på gång på gång..tyvärr med samma nedslående resultat.
