De tycker jag ser ut som en känguru. Men hur ska man annars ta sig fram i högt
gräs med sly och gamla grener förutom om man hoppar som en känguru.
Det blir lite tittut över det också, nu ser jag er, nu ser jag er inte, nu
ser jag er igen…
Var var ute och traskade en lång lång promenad och oj vad trött jag blev när jag
känguruade stället för att gå på stigen. Spårade lite också, denna gången utan
sele och lina och spåret var lagt av ett rådjur. Men den typen av spår räknas inte
och man får inte hålla på med det heller utan då ska man kallas in …bläää…
Sen när vi hade gått långe långe i de torra obebygda markerna skulle jag stanna och
kopplas upp, jaha det kom 3 hästar på stigen… är så tråkigt för de luktar så gott
och jag tror att jag skulle kunna leka riktigt bra med dem. Men husse och matte anser
bara att de är fel storlek, är det inte för små djur så är det för stora, eller så har
de taggar..eller så är det något annat..
När det var dags att gå hem så var jag trött, fast inte trött nog för att tycka
deras ideé var bra. Ska jag berätta va de tyckte, jo att vi skulle gå på ett led.
Först husse, sen jag och sist matte, och det minsta jag försökte gå förbi husse resulterade
i att de stannade eller en harkling och sen först när jag var på plats igen kunde vi fortsätta
att gå. Som tur var gick vi förbi ‘momor’ och ‘mofar’ på hemvägen så jag fick gå in
där och få lite kel och mys och så.
Varför ska man behöva slita så hårt ?? Kan inte matte ge mig de delikata bitarna
av kokt hjärta ?? Nehe, de ska kastas ut över hela trädgården och sen ska jag slita
för att hitta dem. Fast det är faktiskt lite kul också… efter det fick jag leka lite
med katten (ja min pip-katt)
Sen bar det av till stan, fast det blev inte så kul. För jag fick sitta i bilen,
och sen åkte vi och sen fick jag sitta i bilen.. när det väl verkade att blir dags
för något roligare så ville inte bilen åka mer. Som tur var var vi nära ‘famor’ och ‘fafar’
så vi gick in där och fikade och träffade tax-kusinerna. Sen funkade bilen lite till
så vi kunde åka hem.