Ojsan

Idag var det häktiskt på morgonen det skulle läggas bandage. Ett stort bra bandage
och sen gick vi en liten runda. Vet ni vad som hände sen, matte gick. Fast
efter ett tag så kom ‘moster’ och vi vilade och tog det lugnt mest hela dagen.
När hon sen gick, blev jag ensam igen ..en stund innan matte kom. Jag hade faktiskt varit
duktig och bandaget samt på så fint och bra, så det blev en kort kisserunda sen
bar det av till klubben. Jag tycker faktiskt att jag sköter mig ganska så bra.
Det är svårt när man inte har fått springa och blivit av med allt spring i benen
men jag kunde koncentrera mig hyfsat… särskilt om man tänker på hur mycket tid
matte inte har haft till min träning..
Jag fick gå en det ena hållet en det andra vid mattes sida. Sitta kvar, lägga sig snabbt.
Skyller på min sko att det gick långsamt.. inte allt på att jag är seg i läggandet.
Sen fick jag sitta en stund i bilen och sen var det dags en liten stund till att uppföra sig
väl på plan. Fast då var det inget kul, både jag o matte var trötta i huvudet. Tror tom att
matte var mer trött än vad jag var ‘fniss’. Men det var en konstig övning, jag skulle sitta
still bredvis matte när det kom fram folk för att hälsa på henne – och inte på MIG!
Den tråkigaste övning jag varit med om, jag menar jag var direkt med på noterna och
hoppade upp för att hälsa – men icke det fick man inte. Till slut så sat jag faktiskt
ner men kan bara säga -dum övning.
Efter den dumma övningen var det dags för att ligga ner och vänta, vänta och vänta.
Jag låg en mycket kortare stund än alla de andra hundarna men det var för matte sa slut
långt innan de andra. Hon tyckte att jag gjorde det så bra och ville att jag skulle lyckas
efter att misslyckande vi haft innan med det där momentet.