Så det har blivit lite lagoma promenader så att man inte blir för kall – även om jag självklart har en käpe (eller som det kanske heter cape en sån slängkappa som alla häftiga hjältar har)
Men efter ett tag så blir det lite kyligt om tassarna i allafall.

Så en tråkhelg där matte bara relaxat och husse varit halvseg och vädret varit kallt och otäckt..
Ja ja det blir väl snart vår och bättre.

Men vi har kört ett par omgång cirkustrix och lite apportering, matte försökte få mig att gå på något så hon ställde upp pallar vid sidan för att gränsla av – men jag hoppade istället upp på pallen. Så fick vi ett par doggy pushups på pallen och sedan var mattes energislut och övningen över.
Intressant brukar vara mitt intresse och fokus som falnar före mattes energislut.

Sen på kvällen så kom det massa folk hit och skulle ha något sånt där dumt pappersmöte, tror det hette styrelsemöte. Men jag och matte fick inte vara med utan vi höll till på ovanvåningen – vilket skit.

Hoppas att morgondagen blir bättre och att jag får lite ordentliga promenader och omvårdnad.

Det blev en massageomgång för Diesel också och sen blev det en liten vibbomgång för henne med. Jag var inne och tittade till henne. Men vi hade det bra och vi låg och vilade på var sin bädd också och bara kopplade av och hade det hur lugnt som helst. Hon kan komma på besök flera gånger bara hon lovar att inte försöka ta över min matte och knuffa undan mig…

Men han förstod sen att jag var supersöt och snäll. Nu fick jag inte knata runt som jag själv ville utan fick ligga och ha tråkigt och vänta på bädden och sedan fick jag gå en liten sväng och hälsa men när jag jagade upp mig så blev det tillbaka till bädden. Kan bara säga att jag nästan fick guldstjärna för gott uppförande.
I övrigt så är jag fortfarande lite halt men det ser ut som om jag nästan belastar vänster fullt ut, så det är ju mycket bättre än igår. Så lite vila och lugn till så är det inga problem alls.

Nu tog det mig inte lång tid innan den var sönder – och nu menar jag verkligen sönder. De andra grisarna har blivit lite tilltygade med pipen efter veckor och månader av användning. Men med denna så tog det mig knappa 2 minuter att slita av det enda örat och sedan drog jag ut delar av stoppningen, pipen den fixade jag också (och då hade husse dessutom lagat till den en gång med), så åkte mer av stoppningen ut och jag hade en redigt död gris.

Nu vet jag inte om det var något med karma eller vad som hände för sedan var jag ute en sväng i trädgården med grisen och in kom jag med min strimlade gris – och haltandes. La minimalt med vikt på vänster framben.
Så matte hon tog fram ispacket som finns i kylen och så körde vi lite kyla på benet och sedan så bidde det ingen promenad idag mer än en kort kissetur på kvällen.

Fick sen på kvällen lite uppmjukande massage, ja inte på benet utan vi körde bara lite ryggmassage och det var ganska okej – även om jag får jobba lite på att faktiskt njuta av det och verkligen slappna av.

Matte hon lyfte ut mig ur bilen och då sprang jag snabbt som tusan in på tomten och skulle ha koll på husse och gå in,
inte hade jag tid att bry mig om matte som ju övergett oss tidigare i veckan. Så matte fick nöja sig över att husse var glad över att hon var hemma för nope jag brydde mig inte det minsta och tänkte då inte vifta på svansen och krusa någon som övergett mig tidigare.

Så jag fick sällskap, mys och lite extra godis -livet är underbart och leker.
Och så har jag nu haft det alla dagarna, ja onsdag, torsdag och idag.

Sen så har det blivit promenader med husse och fått nanna i sängen på mattes kudde och under täcket, yess livet leker!

När matte sen kallade på mig och jag gick in så blev hon lätt förvånad över att se att jag blödde, klöst vid båda ögonen så det blödde en del och det hade stänkt ner på nosen samt en liten skräma på nosen också. Mina i vanliga fall vita strumpor på tassara var nu blodfärgade. Så matte hämtade medikamenten och började tvätta rent mig för att se hur jag egentligen såg ut och hur illa det var. Samtidigt så gick husse ut och kollade i snön för att försöka förstå vad som hänt och kolla om där var någon mer som var skadad…
Så han fattade att det var en katt och att det vara bara jag som åkte på pyngel.
Matte sa att det inte såg så farlig ut och att hornhinnorna ser ut att ha klarat sig.
Fick lite förmaningar om att jag ska strunta i katter, igelkottar, grävlingar, ormar och annat så kan tänkas dyka upp och trigga till lite tuffare tag.

Innan på eftermiddagens så hade matte och jag tränat på vår “gå runt med bakbenen och frambenen på en skål” träning. Det går riktigt bra och husse blev lite imponerad när han sen också fick en förevisning av framstegen.

Sen kan jag inte mer än undrar vad som hänt om det hade varit Brossan som gått ut i trädgården och hittat en katt där…

Lite morgonvibbning när jag morrade nästan hela stunden för jag såg alla som var ute och gick förmiddagspromenad, får sån utmärkt utsikt när man står på vibben. Sen var det promenad där vi gick och lämnade lite viktiga papper till styrelsemedlemmarna så det var ett sånt där “very important walk”.

I övrigt så förflött dagen som vanlig – ändå fram tills kvällsträningen.
Har ju sagt att jag ska stå med framtassarna på en stor uppunedvänt rostfri matskål/bakskål och sedan så har jag fått en lite puff på bakbenen. Idag så föll poleten ner, jag ska steppa runt med baktassarna medans framtassarna är kvar på bunken. Jag körde ett helt varv runt (fattar ni hur god utdelning det är på det arbetet, klick och godis för varje liten tassförflyttning – och det krävs många tassförfluttningarna för att komma runt ett helt varv.

Så massor med godis till mig och strålande samarbete och utförande av mig, resulterade också i en supernöjd matte.
Sen så körde vi även lite apport och även det gick lysande och fantastiskt och jag hämtar de där träpinnarna också (sånna som man sen kan hitta i skogen när man spårar)

Så helgen avslutade med flaggan i topp och ett härlig träningsresultat!

Vad mer kan man säga än att – behövde vi detta nu??

Sen på kvällen så kom husse o mtte och hämtade mig och vi åkte hem och då lag jag mig på boxlången för att vila lite med husse… och jag tänker inte erkänna att jag kanske snarkade (och skulle jag nu ha gjort det så var det enbart lätta små snarkningar och inte tung timmerlass som matte hävdar…)

Sen så lugnade det ner sig och jag låg och gjorde lite gymnastik när det kom ett himskans brak och sedan kom ett tomteregn. Tavlan ovanför skänken trillade ner och i fallet så knuffade den till tomtarna som stod där fint uppställda och bara väntade på att bli nerplockade i lådan och undanställda till nästa år. Så det blev ett tomteregn när de trillade runt och ner. Det var tur för det var bara en tomte som fick en liten tåskada i övrigt så var de oskadda.

Men jag blev superrädd och trodde att världens ändå var här, dagen när det kommer en brak och det sedan börja regna prydnastomtar. Det tog ett tag innan jag bestämde mig för att våga vara i vardagsrummet igen…
(undrar om det var Royal som flög förbi i rasande fart och drog ner tavlan)

Men jag såg iallafall en boxer.
Sen väl hemma så är det träning på gång igen -
vet inte var detta ska sluta men jag ska stå med framtassarna på en upp o nedvänd matskål –
och sedan så puffar matte lite på mitt bakben och jag får godis när jag rör dem..
Klurigt men något är det som matte har i tankarna.

Var helt förtvivlad på kvällen för efter att vi hade tränat lite med klickern så glömde de där tvåbenta bort att
ge mig kvällsmat – men efter att ha gråtit ut en stund så kom de då äntligen på det och jag fick mat.
*suck*

Väl hemma så var det lite träningsstund, matte och jag kämpade på med lite clicerträning, men det blir ibland lite frustrerat när vi inte förstår varandra. Men sakta men säkert så ska vi säkert komma till samförstånd.
Det är någon hon vill att jag ska göra med targeten men jag förstår inte vad, hur mycket jag än slår med framtassarna eller pushar med nosen så ger det ingen utdelning… och så petar hon på mina baktassar men nope fattar inte vad jag ska göra. Det klickar till och jag får godis men vet inte riktigt varför….

Sen så åkte det fram en skål som ställdes upp o ner, och då fick jag klick o godis när jag stod med framtassarna på den, hmm undrar vad jag ska göra sen med den…

Sen tog jag och matte och vilade lite eftermiddagsvila, tills alarmet gick och så var det dags för att jobba lite till.
På kvällsrundan så var det någon som hade varit och gått där före oss, något djur eller så för nosen var i backen nästan hela tiden och uppmärksamheten på övriga omvärlden var minimal. Då trillade dessutom små små vita bomullstussar från himlen – gillad solskenet bättre…

Sen så kom mofar o Bea förbi och jag dansade hula hula så mycket jag någonsin kunde och kan säga att det är en dans som jag kan väl.

Men så möts man av fullständig nonschalans och inte förrän jag har lugnat ner mig så blir det hälsningsdags.
Skulle jag då varva upp mig igen som nonschas jag igen – jädra skit agerande *suck*

Royal
Min älskade pojk
Din sammetslena hjässa mot min kind
Ditt tunga huvud lutat mot min axel
Dina försiktiga pussar
Dina djupa kloka ögon och vår nästan telepatiska förståelse och kommunikation
Nu är allt det borta
Nu klipper vi bandet , bandet som i alla år funnits mellan oss.
Min hjärtehund, min kloka vän – nu ger du dig ut på egna äventyr.
Saknar dig oändligt -men du finns i mitt hjärta!
Farväl

och jag lägger till – Brossan jag saknar dig (och det gör husse också)

Väl hemma så körde vi ett litet vibbpass och så lite lek och skutt i trädgården innan matte försvann iväg till jobbet. När husse väl kom hem så var jag som vanligt överlycklig och tyckte det var skönt att han kom hem så att jag kunde lägga mig ner och slappa och koppla av.

Senare på kvällen så kom Mofar kom förbi med lite kartonger och saker och när han sen gick så la jag mig och relaxade igen. Jag kopplade av så mycket att jag inte ens hörde matte komma hem – så jag fick nog sparken som vaktvovve.
Först när matte gömde sig bakom kartongerna och började att prata högt och ljudligt så insåg jag att hon var hemma. Så jag gjorde den berömda hula hula dansen och efter maten så kröp jag upp hos matte och myste och vilade.
Livet är ganska okej ändå.

När sedan husse kom hem så hade vi en liten kampstund vilket fick mitt tandkött att blöda men skojigt var det iallafall. Det regnade en hel del så det var inte så kul att vara ute så istället körde vi ett träningspass inne, idag så gällde det apport. Det är konstigt ett kommando som tog mig si så där nästan 6 år för att få polletten att trilla ner (ja nu kan jag ju inte säga att vi tränat på det i 6 år utan mer sporadiskt med lite mellanrum för att se om polletten trillat ner) när den väl trillade ner för ett par månaders sedan så börjar den sitta riktigt bra och vi har nu börjat träna lite extra med träpinnarna som sedan ligger och stör i skogen när man är ute och spårar. Ja det vill säga när man kör personspår. Men jag fattar bara inte hur man kan tro att någon frivillig byter ner sig från en härlig godig klöv till lite träpinnar och godis…
Hur som träningen gick bra och efter det så blev det lite sträck övningar – det är high-five från liggande och sittande kombinerat med vad vi får kalla low-five. så man sträcker sig ner och sedan upp och långa fina grasiösa rörelser- matte säger att det är vackert att se mig göra det.