Vi har dödläge,
Ja när det gäller leksaker så kan vi hamna i ett dödläget, men se efter det så ger jag mig alltid. Zorro han bar dundrar på och tar för sig det han vill ha. Oavsett om jag har leksaken i munnen eller den ligger bredvid mig. Matte hjälper mig ibland när hon ser det, men säger att jag måste ha lite självbevarelsedrift.
Men de det har jag,ivartfall när det gäller – MINA ÄPPLE (ja de må vara omogna och svåra att nå ännu så länge) men det spelar ingen roll för äpple är mina och jag skulle nästan kunna gå i döden för dem.
Så när Zorro kom fram på samma maner och trodde att han skulle klara sig undan med att kunna fjäska sig till ett äpple, eller faktiskt till och med få för sig att lyfta lite på min läpp och se om han kunde ta äpplet ur munnen på mig. Men se där går gränsen från vanligt dödläge till ett dödligt läge. Då djävlar var det pyngeldags och jag flög på honom som värsta tigrinnan och han backade ju självklar inte en tum – så morren från djupaste bröstkorgen ljöd och häftarna glappade och slog till höger och vänster medans vi for runt och jordkockorna flög. Vi fick en sopborste i sidan och så särade husse på oss.
Så nu är reglerna som följer : det jag har i munnen är mitt! Det som ligger på marken eller en bit ifrån mig är lagligt byte. Ser matte att Zorro snor något från mig så får han en sur matte efter sig som kräver att han spottar ut stöldgodset och så återlämnas hon det till mig – den rätta ägaren! Bra arrangemang!