Man vet att det är vår när marken fylls av småkryp.
Promenadslingan är kantad av de söliga sniglarna, de är både de som flyttar med sitt hus och de utan hus. Jag tittade till dem och försökte komma fram till om de utan vikten av ett tungt hus gick snabbare – men oj det tog ju sån tid att jag gav upp.
Men när det sen gällde viktigare saker hemma i trädgården så gav jag då inte alls upp. Jag letade godis i gräsmattan när jag råkade ut för en olycksfall i arbetet. Även där fanns det småkryp, men av en elakare variant. Så jag gick där och sniffade för att hitta godisbiten, jag var nära, den var nära… bara ett par sniff till och jag skulle hitta den. Då brann det till, aj aj aj, jag kastade mig bakåt, fnös, frustade, drog nosen mot gräsmattan, sparkade med tassarna. Där var pissemyror och jag hade dragit in en i nosen när jag sniffade- det var en hemskt hemskt upplevelse!
När mattes kunder gått hem så fick vi träna lite, idag blev Zorro intvingad att gå lite han också… Efter fick han dock sitta och vibba till sig lite som kompensation.
