Vet ni hur jobbigt det är att vara med det i #Blogg100, det innebär att man ska blogga VARJE dag i 100 dagar. Pust vilket jobb det är. Kan berätta att det inte alltid är lätt att slänga ihop de där svarta krumelurerana så att det blir något bra av dem. Det är svårt för en boxer att alltid få de där svarta krumelurerna i rätt ordning och så men det funkar för det mesta tycker jag. Inte nog med att det är svårt – man blir dessutom trött av det också.
Sen håller jag ju inte bara på med bloggen och datorn utan jag kör även lite “old school” med papper och penna när man ska släppa loss den kreativa tanken och göra upp fina och fylliga planer.
Förutom det så har jag övervakat målningsarbetet, jag har hjälpt till med att gå förbi och skaka av mig lite hår – klart jag vill bli förevigad genom att mitt hår målas in och fastnar i färgen. Mycket konstigt men detta var inget som uppskattades. Jaja – var glad att jag inte gick med smutsiga tassar på det nymålade golvet som jag gjorde, hmm jag menar något inbrottstjuv eller objuden gäst gjorde sist…