Det är härligt att vara i drömmarnas land. En stund där man springer på gröna ängar och djupaste skog och lever loppan. Benen rör sig och självklart blir det lite snack samtidigt, lite morr, grymt och gläfs.
Men sen är det då inte det minsta roligt när man väcks upp ur sin dröm av något litet ljud – klart glömsk över att man krupit in under det låga låga soffbordet. Bordet lyfte sig lite lätt vid denna manöver och jag tittade sen mycket förbaskat och surt över det dumma bordet som så orättvist hoppade på mig och attackerade mig i goa drömtillvaro. Så det sa bang och det lite aj i mötet mellan boxerhuvud och träbord. Tur att man har en tjock skalle! (Scarlett frågade om jag verkligen sa rätt, kanske menade jag tjockskalle, då sa jag dum syrran, vilken taskmört du är – jag har en tjock skalle men är ingen tjockskalle!)