Man kan knappt tro det är sant, för det såg först ut som om de där tvåbenta så helt fullständigt missat och nästan glömt bort att jag faktiskt fyller år idag.
Men väl sent på kvällen så tog det sig och det blev skön(??)sång och hurrarop, ett litet paket och så lite goa grissvansar att tugga i sig.
Tycker ju det bara för ett lite ögonblinks sedan jag var 2 månader.
Dagen började bra med lite sovmorgon, ja inte sån sovmorgon där man sover länge utan först såg vi till att matte kom upp riktigt tidigt och vi fick ut och pinka. Sedan så bäddade vi ner oss i gästrummet och kröp ihop för att sova en stund till innan det blev ljust och fint ut.
När det väl var dags att stiga upp – ja ni vet hur det är när frukosttarmen skriker och pockar på uppmärksamhet. Så Scarlett såg till att vi kom upp och fick frukost innan vi sen drog iväg i bilen för en lång och rejäl promenad. Den blev lång och rejält! (tydligen lite för lång för mattes knä , men hallå gamling jag hängde med med mina skruttiga höfter och rygg så gnäll inte)
Men gnälla det kunde jag och Zorro allt få göra sen, för när vi kom hem så fick matte inte upp bagageluckan, den hade gått i baklås. Så det blev till att röja ut halva bilen, för det är ju så viktigt att ha lite extra saker i bilen. Koppel,spårlina, spårmarkörer, hushållspapper,block, isskrapa, snöborste, böcker, vattenskålar, vattenflaskor, ryggsäck, godis, bajspåsar, reflexvästar till både hund och tvåbent, vantar, sittunderlägg, paraply, lite utfällbar pall, solskydd, krok att fästa bakluckan med (när den går att öppna) ja och så lite till bra att ha saker….
När baksätet väl var röjt så fälldes sätena ner , det skruvades och pillades på buren och så kom Zorro ut lite enkelt och galant. Men på min sida fanns det bara utgång upptill, så jag fick lite hjälp men tog mig ur bilen och kunde sedan lugnt andas stående med fast mark och grönt gräs under tassarna. Kan bara säga vilken tur att det inte var ett nödfall, för inte hade vi kommit ur bilen på två röda direkt…
Vattenlöpband – Är det superskoj eller vad?
Nje, jag gillar det inte speciellt mycket när det brummar, låter och vattnet sakta men säkert kryper uppåt och ska sluka mig. Men med lite motivation i form av leksak så går det riktigt bra att traska på i vattenlöpbandet. Klart och ivrigt påhejad av Scarlett på utsidan – ja om man nu kan säga att påhejad när hon egentligen grymtar. MIN leksak i MIN vattenmaskin – hmpf bli färdig för tusan så det kan bli min tur igen.
Idag är det något med hjärta, man ska nog vara lite extra snäll och lite extra god då?
Men se jag är ju alltid ett stort hjärta (kanske ibland saknas hjärna säger Scarlett) men se man kan inte få allt. Sen vill jag inte säga att det saknas hjärna men kanske ibland kan ha lite kort tid för eftertanke.
Sen vet jag då inte vad Scarlett ska säga kring hjärna egentligen, för idag så fick vi börja förmiddagen med lite vattenlöpband, japp blir så när matte har aj aj i knäet. Hur som, Scarlett kan ju inte låta bli att fånga bubblor i treaden och har inte tid till annat än att plaska upp bubblor och fånga dem. Så genialt fick hon en tennisboll att ha i munnen och koncentrera sig på. (För övrigt den tennisbollen som jag får i min matskål för att jag ska dra nnneeeerrrr på tempot och äta långsammare.. hur som raket i kroppen och knoppen gör att det ibland går lite för snabbt även när man äter!)
Så vad hände då med min lilla boll? Jomen klart lilla hjärtat bet sönder den. Vet ni vad som händer med en tennisboll med håll i som ligger i vatten. Jo se den sjunker till botten. Så nu körde Scarlett stepp inne i löpbandet för att fånga bollen på botten och försökte dra ner huvudet alltihopa samtidigt som bandet gick och vips kastade hon sig runt och skulle jaga boll. Matte fick stop på ekipaget och fick ta fram hoven och fiska upp bollen och så var det ingen mera boll i löpbandet. Efter det så var det min tur att traska i vattnet, måste nog ärligt erkänna att jag inte alls är så tagen som Scarlett. Jag tycker mest det är något skit mitt emellan – det är varken gång eller sim och jag vet då rakt inte hur jag ska hantera mina fyra tassar och hur jag ska få till en avslappnad gångstil… särskilt inte när man utanför dörren har en Scarlett som vrålglor och vill in! (även om hon precis haft sitt träningspass)
Men en sak vet jag då – det är att man ska visa kärlek och uppskattning! Scarlett jag diggar dig!
Tänka sig vad vi har skrivit i denna bloggen om dåliga skitknän, framförallt Royal men även jag lite granna. Men se idag så var det mattes tur. Hon såg sig inte för utan drog knäet i bordsbenet och sedan gick hon ner för däck. Så det var mycket aj, aj, aj och sedan linkade hon runt här och var ynklig. Så ynklig att det inte blev någon promenad för oss tvåbenta. Tyvärr så kom husse hem och även han var ynklig, en kråka i näsan ynklig. Så då fick det bli en superkort promenad med halta asslöa matte och sedan lite träning i trädgården med stillastående matte som bara gav order till höger och vänster.
Men kan konstatera att hundknä och människoknä behandlas lite lika, vid akut aj, aj på med is! Länge och väl.
Sedan är det vila, lite bandage eller knäskydd. Komplettera lite med försiktiga böj och sträck övningar flera gånger om dagen. Har man tillgång till laser så absolut! Inga snabba och häftiga sidrörelser (eller knappt några rörelser alls om man ser på sniglen matte). Så matte nu får du fixa till och bli bra så vi kan få gå på långpromenad – vi har spring i benen!
Jag har gått och blivit fotostjärna och typ modell eller vad det heter!
Det var en kille och en tjej här och de tog massor och åter massor av bilder på mig (ja matte hon fick vara med hon också) Fast matte tycker ju det är så där att vara med på bild, men se hon kan gott allt få känna hur vi känner oss när hon jagar oss med kameran! Hihi
Men se jag hade nog lite problem att ändå göra som det sas, var lite för mycket intresserad av att hälsa, busa och stuttsa och klart mindre av lyssna, lyda och utföra. Men med så många bilder som de tog måste där ha blivit någon riktigt bra – det är jag säker på! (huvudsaken att jag är snygg, sen struntar jag i matte!)
Se jag har då hört att modeller och fotostjärnor har riktigt bra betalt, men se det tycker jag då inte alls jag fick. Ett par tråkiga torrfodersbitar var all utdelning och som om inte det var nog så drogs den “lönen” dessutom av på kvällsutbetalningen. Sen så har jag också hört att för att vara sån där fotostjärna så måste man vara supersmall och knappt äta något så nej den karriären är inget för mig. Däremot cirkushund kanske ?!
Ja, nu är det ju en hel evighet sedan vi fick tillgång till datorn och kunde skriva lite här i bloggen. Så vad är vi sysslat med under tiden då??
Jomen se det där “roliga huset” som de tvåbenta har filurat i – det har visat sig faktiskt vara förbaskat roligt. VI har fått vår alldels egna vattenlöpband och träningsstudie.
Nu så är det ju lite dumt – för jag måste ju faktiskt dela den även med Zorro.
Som om det inte var nog så gick det inte många dagar förrän jag insåg att jag även måste dela den med andra helt främmande hundar, hundkunder säger matte. Hmpf!!! Jag som trodde det var bara mitt!
Men det är bara att gilla läget och jag kan ju faktiskt inte springa i det hela tiden, eller?!
Brukar springa ner till dörren och ställa mig och försklara för matte att NUUU är det superbra tid att träna men se hon går bara på det en bråkdel av de gångerna jag säger till. Undrars om matte gått och blivit lite trög på att förstå hundspråk?