Year: 2013

Idag hade vi en tråkig förmiddag men regn och matte hade återigen en sån där död linje men när vi väl kommit förbi den döda linjen så blev det vår tur. Vi drog ut i skogen och hann knappt lämna bilen förrän himlen öppnade sig och det ösregnade.Helt rätt gissad så blev vi dygnsura på bara ett par minuter. Men när man väl är blöt så spelar det inte så stor roll så vi promenerade på i nästan 1,5 timme innan vi var tillbaka till bilen igen. Sista stunden var lite tråkig och då var jag nästan trött på det och ville hem och in i värmen. Så det var skönt att få komma hem, bli riktigt rejält avtorkad och sedan få krypa upp och lägga sig i bädden vid brasan och ha de varm och skönt.

Har ju tidigare pratat om Zorro och hans icke koppelvett, han snor alltid ihop sig, och mig och allt. Idag tog vi en bild på en vanlig Zorro knop. I detta fallet var det en typisk, tre varv ihop med kopplena och sen runt magen och liten sväng runt ena frambenet.

Matte blev rysligt frustrerad på mig idag. Kan inte alls förstå det!

Det var nymålat golv i den blivande tvättstugan och efter en stund när matte höll på att bära saker fram och tillbaka så passade jag på att smita in. In från trädgården med svarta lertassar och drog en vända över det inte helt torkade golvet. Blev lite grön om tassarna och klafsade vidare ut i hallen och lämnade efter mig lite boxer art. Matte hon bara imploderade, låter ju lite som att hon blev väldigt imponerad. Så imponerad att hon nästan blev helt tyst en lång stund. Inne ens en kopp te hjälpt igång talet och fick tillbaka min goa matte. Efter att hon helt och hållet behandlat mig som luft en stund så försvann hon iväg. Efter att hon varit hon momor och mofar en stund och även försökt att skänka bort mig till mobror så kom hon hem. Då var det min vanliga goa matte och jag passade på att krypa upp i knäet och gosa och säga att matte jag älskar dig över allt annat. Men se jag skulle bara hjälpa till lite och kolla läget så du gjort ett bra jobb!

Idag så var vi nästan på väg ut i bilen när telefonen ringde och så fick vi vänta. Istället för att åka bil kom den en kille i bil som sedan gick runt och ritade med färg på vår gräsmatta. Men när han väl ritat färdigt så drog vi så äntligen iväg till skog.

Idag blev det en längre promenad och vi ökade på vår upptäcktsfärd i området som ett fint tvåspann framför matte. Men se vi var inte helt och hållet alltid överens om sådana där svårigheter som takt, tempo och riktning. Så matte hon grälade på mig och sa att jag helt tappat huvudet och hade hon orkat hade jag åkt upp på ryggen och fått åka ryggsäck tillbaka. Tur man väger för mycket för det och istället fick gå på de små fyra och sniffa gris och rådjur.

På tal om de där vilda djuren så hittade vi ett ställe, det är nästan lite taskigt. Där lägger de ut mat till grisarna och de andra djuren i skogen. Men se när de sen ska stå där och gluffsa i sig ja då sitter där kanske en sån där jägare och skjuter dem i rumpan. Det gäller att man är på alerten och inte tappar huvudet. Om det verkar vara för bra för att vara sant jamen då är det säkert också det. Så mängder med mat som bara ligger i skogen, det ska man fatta att det är något lurt med det. Ja eller så bara struntar man i det och gluffsar i sig. Men se nej jag sniffade och testade men det verkade inte vara någon höjdare. Då var hästskiten på vägen bra mycket mer intressant.

Tycker dagens har gått i de tekniska detaljernas där det har varit besök där det pratats vatten och avlopp och även målarpenslen har kommit fram.

Så vad är bättre än att avsluta dagen med en teknikalitet – matte hävdar att jag inte bör eller ska eller tycker, ja något sånt om att lägga nosen på bordet och tigga.

Men ber att få påpeka en inte ringa teknikalitet – jag har inte nosen på bordet! Jag har nosen på datorn – som i sin tur råkar ligga på bordet.

På dagens promenad så var jag en underbar kille – ivartfall om jag får säga det själv. Vi hade inte gått många meter förrän jag såg en vit rumpa – ja eller som matte kallar dem rådjur. Superhäftiga, snabba och ser ut som världens bästa lekkamrat. Men nu får man inte alls jaga efter dem och när man har tungmatte i kopplet efter så händer inte mycket.

Så jag stod där på två ben och drog, skuttade, grät, sprang höger och vänster, sniffade, kastade mig i kopplet. Ja så där underbart gosigt som bara jag kan vara. Matte hon surrade något i bakgrunden men hallåå har väl inte tid att lyssna på något ointressant som matte säger när jag ska hitta min lekkamrat vit rumpa. Så jag fick en tillsägelse men se det varade väl i en mikrosekund eller så. Vi försökte gå vidare på promenad men efter ett par meter med mig helt i egen världe och kastade mig från sida till sida i kopplet och öronen hade nog nästan trillat av. Japp då blev det utvisning med rött kort!

Det innebär att promenaden avslutades och jag fick gå hem igen. Matte hon sa något så där dumt som – idag älskar jag dig mindre! Mycket mindre! Men se jag är en slipad kille som har koll på läget. Så när vi väl kom ut på gatan och alla roliga och härliga dofter var borta och bara ett par meter kvar hem. Japp då fokuserade jag på att matte hade godis i fikan. Jag saktade ner tempot, gled upp vid sidan om henne och tog på mig mitt sötaste leende och tog ögonkontakt. Funkar utmärkt för matte smälte när rundan avslutades med bravur.

Sen fick Scarlett sin promenad hon gick och glänste hela vägen och gick helt fantastiskt – så matte så – jag älskar dig mer! Typiskt tjejer som ska få en att framstå i ännu sämre dager för att de sköter sig så exemplariskt.

Men jag hänger inte läpp för det, utan drog fram leksakslådan och välte den för leksaken som jag ville ha låg ju självklart i botten.

Matte hon flyttar alla sakerna från förrådet och bär och kånkar – hon säger att det är någon form av träning. Det verkar ibland vara en ganska kul träning. Zorro säger att han hade kunnat göra det supersnabbt och i toppfart! Jag däremot blev helt förtvivlad, matte flyttade och tog i flytvästen och simleksakerna och det utan att vi skulle iväg och simma.

Annars har vi ägnat oss åt mikroträning de senaste dagarna. Nu pratar vi inte om det nyttiga träningen som jag velat lära mig, hur man använder mikron. Utan det handlar om massa små korta korta träningspass. Efter att Zorro hade sönder konen Så har jag fått trä en ring på en läskeflaska men det gick bra. Vi har tränat på balansbollen . Även Zorro kan stänga kökslådorna nu så nu måste vi samsas och ta turlapp – skitdumt! Men ännu så länge har Zorro inte fått jobba så mycket med min BIB men det är väl bara en tidsfråga innan han också får träna med den.

Vi körde lite rulla boll också. Men idag så togs det till en ny nivå, där jag och Zorro skulle ligga mit emot varandra och rulla bollen mellan oss. Nej det gick inte utan då blev det lite gruffigt och ägande istället. Så vi fick sitta i en trekant och rulla till och från matte så var stämningen på topp.

Efter en dag med lite mikroträning kan man faktiskt bli ganska trött och då är det skönt att krypa upp i bädden på fällen och gosa ner sig i den rosa grisen.

Att lyckas med sina studier kräver goda förberedelser, en bra plats, ett gott stöd från sin omgivning.

Vi ger matte allt vårt stöd vi kan när vi lägger oss på var sida och peppar och stötter.

Men nu ska vi inte sticka under stol med att plugga faktiskt kan vara ganska så hårt och tufft arbete som kan trötta ut även den tuffaste killen. Så när matte lämnade platsen för en stund så tog Zorro över för att jobba vidare men se det tog fullständigt slut på hans energi och han somnade istället.

En extra uppsättning tänder är ju aldrig fel sa han – stolt kille i löständer!

Dagen började som ett blått streck.

Som värsta superhjälten for jag förbi i trädgården med nästan som en blå cape svept runt mig. Nu var det kanske inte helt och hållet planerat som en superhjälte. För jag hade först snott mattes ikeakasse och sedan snott in mig i den.

Lagom förödmjukad fick jag sedan be matte om hjälp med att ta bort den och Scarlett skällde som en bannhund på mig.

Sen förflöt dagen bra, med Scarlett hon fick nästan brytet när vi åkte iväg och gick förbi hennes blåa fina badställe men inte gick ner för att bada. Hon tittade mycket surt på matte, satte ner bakbenen och drog allt hon kunde – men det blev inte bad och sim för det. Vi fick istället titta på en stor trädätar maskin. Det var en stor maskin som brummade massor och så tog den tag i de stora stora träden och bara kapade av den och sedan flög kvistarna alla världens väg. Dum maskin som äter upp min fina skog!

På tal om äta så fick vi faktiskt också att äta, det var någon som hade varit i skogen och slängt betor och äpplen. Våra egna äpplen är ju slut och här i skogen låg fina fina röda äpplen. De var utlagda till skogens djur och just då var vi faktiskt skogens djur.

Sen är det ju så att det finns saker som man som hund inte får äta, tex choklad. Matte och husse åt fantastiskt goda chokladkakor till kvällen.Ja de luktade fantastsikt gott och jag försökte verkligen övertyga matte om att jag också skulle få smaka. Då visade hon tänderna och morrade åt mig, men hallåå ville ju bara smaka lite och råkade ha tungan lite långt ut och lite nära chokladkakan. Så surmulet gick jag och la mig. Men se när de tvåbenta kruppit till sängs så lät det tydligen lite konstigt när nerifrån för matte kom direkt ner och hittade det här.

Jag måste ärligt säga att jag inte har den blekaste aning om hur det blå pappret till chokladkakorna bara hamnat mellan mina tassar. Jag måste har gått i sömnen! Nu var där ju inga chokladkakor i men en smula eller två fanns där kvar…

De säger och har sådana konstigheter de där tvåbenta. Idag så hade matte en dödlinje, va då en linje som dött. Nehe det är något som på utrikiska heter Deadline, och innebär att man måste vara färdig tills den linjen kommer för annars dör man – ja eller något sånt konstigt. Jag förstod och lyssnade nog inte riktigt på vad hon sa. Men när de är såna där döda linjer så vet jag att det är lite tråkigt för oss, nästan så där lite dödtråkigt…

Hur som efter att den döda linjen väl passerats och ingen dött så blev det äntligen vår tur. Vi drog iväg ut i storskogen för en riktigt härlig 2 timmars promenad. Det var superhärligt. Jag och Zorro gick som ett superfint tvåspann. Fast första delen av promenad var det mycket intressant att sniffa på och det skulle pinkas både till höger och vänster och i kors med varandra. Men sen så försvann det som doftade så intressant så då blev det vanlig promenad igen.

Ja, nu har vi ibland lite olika uppfattning, matte hon hade tänkt sig att även plocka lite svamp. Men Zorro han sa direkt, du tycker det är tråkigt att rensa svampen så lika bra att vi bara satsar på riktigt stora svampar. Se de riktigt stora svamparna de hittar du även om vi håller god promenadtakt. Så det blev en god promenadtakt och inget mesigt söligt och titta hit och dit efter svamp promenad. Så 4 Karl-Johan och 2 större blek taggsvamp blev fångsten. Se det är inte alls dumt att bara satsa på de stora svamparna 😉

Jag eller så kanske man ska säga skittandborste…??

Vi borstar ju tänderna ganska så ofta och regelbundet, vet inte om det har något alls med att göra med min förkärlek till skit. Kaninpluttar, rådjur och älg står ganska högt på listan över godsaker, liksom chokladpraliner som bara ligger och väntar på en när man åker iväg till storskogarna.

Men se jag sliter ganska hårt på min tandborste, men idag så bet jag av skaftet…

Så kanske dags för en ny borste???

Så upp tidigt på morgonen och ut när det fortfarande var mörkt ute. Detta var första gången som Zorro var ute och gick med “dagsljuslampan”. Japp det är ju som en billampa och svisch så är det som dagsljus där man går. De stackars rådjuren hade bara precis hunnit stiga upp så Zorro han drog och stretate överallt och skulle spåra. Sen drog matte iväg på eget äventyr utan oss.

Men väl hemma igen så snackar vi goa tider, ute i solen i trädgården och mysa och sedan börjades det baka kanelbullar. Bra initiativ matte! Så sedan låg jag i solen i uterummet medans jag skickade ut Zorro i köket att hålla ett övervakande öga på kanelbullsbaket. Han var väldigt nära och hade stenkoll och nosen ett par gånger lite väl högt upp på diskbänken. Men från det att bakmaskinen togs fram tills de färdiga bullarna låg för avsvalning på spisen så övervakade han hela processen.

Så där var de, härligt doftande nybakta bullar. Jag gick ut i köket och så satt vi båda två där så fint som små ljus och sa, JA tack!. Jag stängde lådorna som stod lite på glänt och knuffade igen diskmaskinen och sen satte jag mig fint igen, inte minsta utdelning. Jaha då var loppen kört och jag blev lite ledsen i ögat och slokade med huvudet.

Men sen tänkte jag att det är ingen att hänga läpp för och blev nästan lite grining –
Så taskmört sa jag och räckte ut tungan!

Försöker övertyga mig om att jag ska ta en metal apport. Men se jag är inte alls intresserad av den. Jag superdissar den och tar min lilla mjukisdjur istället.

Därmed inte sagt att jag inte kan bära tunga saker för se det kan jag, hantel som apport

Sen vill jag ju också visa på att jag har lite talang, ja eller som Scarlett säger.
Bredflabbad käft och girig som få…
Ja ja hon är bara avundsjuk att jag så enkelt får plats med två leksaker samtidigt.
Så kom nu inte och säg att pojkar inte kan göra flera saker samtidigt för jag har dubbla leksaker i munnen – samtidigt som jag balanserar och kissar – Slå det om ni kan -tjejer!

Ja, nosen i vädret hade jag en del idag. Då tänker ni att det spelar väl ingen roll om man har nosen i vädret eller inte. Men se det kan det faktiskt ha. När man spårar så ska man tydligen ha nosen ner i marken. Ja, jag kan säga att både jag och Zorro nådde fram till sluten även om vi båda två inte var så där mycket nos ner fint i marken. Jag tänker inte heller kommentera att jag drog av spåret ett par gånger rejält och faktiskt satte mig ner framför matte för att få hjälp. Det vill säga efter att jag hade ställt mig upp på bakbenen mot ett par trädstammar för att sniffa och se om de kanske var köttbullsträd eller så…
Fast ni är detta ju inte hela sanningen för när vi gick promenad medans mattespåret fick ligga till sig, då hade vi nosarna så fint ner i marken och gick efter både älg, rådjur och grisa spåren så fint så fint.

Så kontentan är att motivationen inte riktigt ville infinna sig på så tråkiga saker som mattespår???

På tal om motivation så fick jag äntligen ha apan en liten stund, nu när det var nylagad efter en massiv ansiktsskada och dubbel amputation av benen. Då när jag sen busar och lekar med den, då blev Zorro så exalterad att han liksom satte luften i halsen och lät superkonstigt. Så jag kastade mig fram och sniffade på honom för att säkerställa att han var okej min lille plutt. Nu var det ju ingen fara med honom alls men det är ju bäst att kolla läget. Men jag var taktiskt och var snabbt tillbaka och plockade upp apan igen så han inte bara gjorde en avledande manöver för att stjäla apan.

Idag hade vi något som kallas för fokus och koncentrationsövningar i skogen.
Eller som jag kallar det, virriga matte som hela tiden går fel sida om trädet så man fastnar med kopplet.

Det är SKITJOBBIGT!. Så tror man man hänger med och så sitter man fast på fel sida trädet. Tro nu inte att man får hjälp för det får man inte utan nu är det eget ansvar och problemlösning som gäller. Så man ska gå runt trädet så att man sedan kan fortsätta (och fasta i nästa träd). Jag lovar även om man tycker att man är uppmärksam så fastnar man. Ja eller ivartfall så fastnar jag i träden. Scarlett däremot hon skuttar runt på lätt fot och sitter knappt aldrig fast. Skulle hon komma på fel sida så skuttar hon snabbt rätt och är fri och ledig igen.

Så här kommer en bild på hur det hela kan se ut när man kört fast.

Till slut så kan man faktiskt också tröttna på den givna lösningen att gå runt och trassla ur sig. Så det finns ju faktiskt en mycket mycket enklar lösning på problemet…

Nu vann min lösning på problemet att bita av kopplet ingen större framgång, men var värt ett försök iallfall

Idag så hade vi besök på förmiddagen, nu är det ett attans skit för vi fick inte vara med utan vara i vardagsrummet och sitta i vår bädd eller så och se dekorativa ut. Ja det innebär att jag lägger mig ner och att Zorro ställer sig med tassarna på “tassbrädan” mellan krukorna och sedan så trycker han nosen mot rutan och klenar den fram och tillbaka och gärna skälla något skall och sedan gnälla lite och kollar om grinden fortfarande är för ut mot uterummet eller inte…

Men sen fick vi vara ute i trädgården och sola och njuta av det fina vädret, ja för efter regn kommer sol och idag fick vi både och. När husse kom hem så drog vi iväg på lite roligt kul för oss boxrar. Vi fick ut och spåra – oj vad det var länge sedan sist, men det sitter kvar så det tuggade på ganska så bra. Kan väl inte säg att jag gick klockrent, men jag hittade alla sakerna i spåret och framförallt så hittade jag spårslutet. Spårslutet idag var kvällsmat! Väl framme så fick matte allt skynda sig att slita av locket så man fick glufsa i sig sin kvällsmat. Zorro han tog första delen av spåret riktigt fint och bra (skrytpojk) men så slog han lite i slutet men även han blev nöjd över att hitta sin kvällsmat ute i skogen. Jag tänkte inte inte ens förklara för honom att jag faktiskt har lite längre och lite klurigare spår.

Denna helgen så har vi jobbat på vinden, jag och matte vill säga. Där fanns massor av saker och så fanns där något gult stikigt (tror det hette gullfiber men det var inte alls något gulligt med det, utan mer stickigt i nosen) Jag var ju tvungen att kolla läget så jag tog mig också in på smygen och knatade runt där även när man knappt kunde få plats där.Sen så kollade jag läget och övervakade ganska mycket. Sen så plockade jag undan lite också, tejprullen tog jag och gick iväg med. Tog med den ut för att lägga undan den i boden. Fast husse han såg mig med stora stora tejprullen i munnen och konfiskerade den. Matte i sin tur kliade sig i huvudet och undrade var tusan hon förlagt tejpen… Sen var det några halvsura miner över att det var bitmärken i tejpen så den gick av hela tiden för det liksom var hål i kanten på rullen… jaja efter ett antal varv så var det inga problem längre.

Idag på eftermiddagen när det allt var röjt och fixat och gångplatsen nästan stort som en autobahn ja först då bestämde sig Scarlett för att hon också skulle kolla läget.

Idag så blev det inget simma av, men får väl vara okej eftersom vi simmat både igår och i förgår. Men idag så fick vi istället två omgångar på balansbollen och så lite träning i att stänga lådor. Ett kommando som jag nu nästan behärskar fullt ut, ja ja kan ibland behöva lite hjälp och hint att komma ihåg vad det är jag ska göra men annars låda, nos, knuff = godis.

Scarlett hon fick lite extra kärleksfull behandling med lite ström genom både höften och låret, oj vad det är intressant. Jag vill gärna fram med hela mig och titta och kolla läget något som ingen av tjejerna uppskattar utan jag får höra att jag ska gå min väg. Suck hur ska man kunna lära sig något om man inte får vara med där det händer. Men man kan se att muskeln hoppar lite ibland, intressant!

Idag blev det en sådan där päsdag, då händer det inte mycket. Men solen har lyst och det är fortfarande sommar mys i luften. Så vi har legat och päst i trädgården, inget skoj alls har hänt för våran del men det får man väl överleva ibland antar jag. Efter att matte först suttit i gräset och läst bok och varit tråkig, suttit vid datorn och varit tråkig försvann hon under carporten och målade och var tråkig.

Men så kom det äntligen något rolig, hon gick bort till torkvindan. Jag hängde med och övervakade noga varje steg och handrörelse. Han sträckte sig efter ikea kassen, YES!!! Sedan la hon ner 2 handdukar, mirakeltrasa, 2 leksaker och 2 flytvästar. Det var dag för simmning, jag dansade i piruetter med bort till grinden och väntade otåligt innan grinden öppnades och jag fick springa ut i bilen. Jag satte mig i buren som man ska och alltid gör. Zorro tänkte fel och hoppade in i baksätet och satte sig där.

Men han fick bassning och ut igen och sätta sig i buren innan vi kunde brumma iväg till simningen. Väl framme så fick jag lillturen och vääännntttaaa medans Zorro fick simma första turen. Sen var det äntligen min tur och jag rusade i. Det var härligt, fast vi hade ett litet missöde, både leksakerna låg i. De ser likadana ut men är olika. Så jag vägrade att hämta den ena, den som inte var min. Så fast matte tog bort min och där bara låg den andra kvar och guppade i vattnet så simmade jag ut till den nosade på den och letade efter MIN leksak. Mycket övertalning innan jag till slut hämtade den så matte slapp att hoppa i.

Så var det dags för lite logistik och in i bilen. Ja då kom där givetvis bilar körande på vägen. Så jag stod i flytväst utan halsband och koppel och Zorro som precis kommit in i sin bur han kastade sig ut igen för att ta leksaken jag hade i munnen. Matte fick viftat åt bilarna så de saktade ner och så höll hon oss två i nackskinnet medans de körde förbi. De var hundägare som glatt vinkade till oss medans matte nickade glatt tillbaka med en boxer i var hand.

Nu är det så att köket är en central del i huset, förutom skrubben där vår mat står så är detta liksom himmelriket.

Då är det väl inte så konstigt att man placerar sig strategiskt och övervakar allt som händer i köket så att skulle det serveras eller tappas något så är man med och mitt i.

Så då får man ta sin kudde, lägga sig tillrätta mitt i så man verkligen ligger strategiskt och inte kan missa något alls.

Det kanske fälls en och annan kommentar om att jag är i vägen, men de har så fel, jag är strategisk placerad utifrån väl gjorda kalkylerade beräkningar och antagande.

Ja när vi sen ändå höll till i köket så passade vi på att även träna vidare på att stänga lådorna med nosen. Scarlett var ju självklart tvungen att komma dit och glänsa och visa hur det ska göras.Å Scarletts nacke är nog nästan helt bra nu, för som sagt hon hade inga problem att kasta sig fram och dra igen alla lådorna framför nosen på mig. Show off. Men jag kan faktiskt också! Även om jag kanske ibland råkar glömma bort mig och stänger dem med tassen. Aja baja är det, det är nosen som gäller.