Jag måste säga att jag älskar gästrummet och jag hatar gästrummet. När jag själv får välja och bestämma tycker jag om att smyga mig i gästrummet och hoppa upp och lägga mig tillrätta i soffan där och bara njuta. Men när matte lämnar huset, eller ens bara går ut i det där roliga huset på tomten där det bankas och spikas mest hela tiden. Jomen se då förväntas vi att var i gästrummet. Så varför nu detta då? Jo, för Zorro han är ett sådant utforskande litet monster att han sett till att jag blir kollektivt bestraffad. Om han nu äter choklad och beter sig när de tvåbenta är borta så kan HAN få sitta i gästrummet och uggla för sig själv när vi blir lämnade ensamma. Men se det går inte alls för sig för det ska vara rättvist i detta huset. Rättvist – det finns väl ingen rättvisa i att jag tvingas göra något jag inte alls vill bara för att han ställt till det och fått det infört med nya husregler. Jag blir klart sur och trumpen och bara vägrar att ens närma mig gästrummet när matte säger kom. Mutor med prinskorvar, godbitar etc går inte alls hem för jag vet minnsan att jag håller på att bli lurad. Fnys på sig lillebror som ställt till det. Superfnys på sig matte som inte bara stänger in honom och låter mig ha huset i lugn och ro för migsjälv utan att hitta på massa hyss och bus.
Som om det inte var nog med att bli orättvist bestraffad. Så är det pang och bomber på gång. Ja, att den där otäcka dagen fylld med bomber och granater närmar sig det har jag förstått. Idag så var det på en CD skiva med fyrverkerier och dessa pangande. De tvåbenta satt förundrat och tittat och sa ooo och aaaa och fiiiiinnntt och försökte bestämma sig för vilken raket det ska köpas. Själv så satte jag mig vid bordet för att få lite extra tygghet och säkerhet. Klart beredd att kasta mig under bordet om så behövdes. Där satt jag och tittade lite surt på dem och undrade om världen skulle rasa ihop idag eller inte. Zorro han hade krupit in i buren och där låg han helt oberörd och snarkade vidare.