Jag erkänner att vi har tomtar på loftet, vättar i skogen och möss i väggen. Så jag förstår inte alls hur allting faller på mig?
Det skulle kunna hända, kanske, eventuellt, möjligtvis att jag någon gång skulle kunna sno, ursäkta jag menar ju ta en liten munsbit för överlevnad, från bänken i köket. Så hände även idag!
De tvåbetna försvann ju och då vet man ju inte om man kommer att dö av svält och om de någonsin kommer att komma tillbaka. Så jag tog ett litet slik på mackan som låg där. Oj den smakade annorlunda – så jag stod och dinglade med tungan och funderade på detta när matte kom in och frågade vad jag gjorde. Ingetings alls sa jag. Då gick hon upp där uppe en kort stund. Precis lagom stund för mig att ta mackan och äta upp hela den. Mackor brukar vara gott men denna var annorlunda, riktigt annorlunda.
Matte kom tillbaka lagom tills jag hade svalt ner dem och tittade på mig med stora stora förvånande ögon. Hon var inte arg utan mera förvånad och överraskad. För tydligen hade den specialpålägget med 1-2 matskedar av röd currypasta. Så matte räknade ut att jag skulle få mig en läxa, jo men jag fick faktiskt lite knip i magen en liten stund men då fick jag lite ris och vispgrädde och då gick det över på ett kick. I övrigt inga problem att rapportera utan ni får jag äntligen lite smakrikt mat – istället för tråkiga pyttor som smakar lika dant varje dag….