Idag så kom vi inte långt, men vilken upplevelsedag det blev.
Vi parkerade där vi brukar och gick en liten liten bit in i skogen. Matte hittade några svampar och sedan strax efter så insåg vi att vi inte var ensamma i skogen. Bara en liten bit bort drog där förbi en fläckig gris, ja ett sånt där vildsvin. Vi har ju sniffat efter dem, sett deras uppbökade ställen, hittat deras gyttjepölar på sina ställen, deras klie träd och massor av gångar hittat grisaskit i skogen. Men just här i denna skogen såg man inte minsta spåret av att det finns gris,kanske en liten skit eller så, men se det fanns det!
Matte tyckte inte det var kul medan jag och Zorro ville dra iväg och jaga efter. Matte stod stilla och började sjunga högt och ljudligt. Efter ett litet tag så sprang ytterligare en gris iväg på andra hållet. Vi var ganska taggade och jag kände ju att matte tyckte det var läbbigt och hade gele i benen så vi gick koppla in boxerförsvars linjen istället.
Men på geleben kommer man ingenstans och inte kan man hålla kvar försvarslinjen heller. Så matte hon skrålade grisasången medans vi sakta tog oss tillbaka mot bilen. Grisasången går något så här, “Vi ingen gris vill se, vi ingen gris vill se, gå din väg och låt oss va’ ifred”. Den första vildsvinet som sprang iväg den drog i precis samma riktning som vi skulle gå så skogen var fylld med (skön) sång medans vi gick. Sista biten var lite mera små träd och tättare men matte tog ett djupt andetag och skrålade på medans vi hukade oss och gick igenom. Stor lättnadens suck när vi var ute på vägen igen och gick bort till bilen.
Så det hävdades att vi fick en upplevelsepromenad idag- mycket kort och intensiv.
Väl hemma så fick vi besök och det var en kille med en lasermaskin kom på besök och både jag och Zorro fick vars en behandling. Tror jag kan gilla det.
Efter så mycket upplevelser på en dag så blir man hungrig. Då är det inte de vanliga tiderna som gäller, jag struntar i dumheter som tidsomställning etc. Är jag hungrig så vill jag ha mat DÅ och inte sen och då får man säga till TYDLIGT (för matte är uppenbarligen både lite trög och döv…)