Så upp tidigt på morgonen och ut när det fortfarande var mörkt ute. Detta var första gången som Zorro var ute och gick med “dagsljuslampan”. Japp det är ju som en billampa och svisch så är det som dagsljus där man går. De stackars rådjuren hade bara precis hunnit stiga upp så Zorro han drog och stretate överallt och skulle spåra. Sen drog matte iväg på eget äventyr utan oss.
Men väl hemma igen så snackar vi goa tider, ute i solen i trädgården och mysa och sedan börjades det baka kanelbullar. Bra initiativ matte! Så sedan låg jag i solen i uterummet medans jag skickade ut Zorro i köket att hålla ett övervakande öga på kanelbullsbaket. Han var väldigt nära och hade stenkoll och nosen ett par gånger lite väl högt upp på diskbänken. Men från det att bakmaskinen togs fram tills de färdiga bullarna låg för avsvalning på spisen så övervakade han hela processen.
Så där var de, härligt doftande nybakta bullar. Jag gick ut i köket och så satt vi båda två där så fint som små ljus och sa, JA tack!. Jag stängde lådorna som stod lite på glänt och knuffade igen diskmaskinen och sen satte jag mig fint igen, inte minsta utdelning. Jaha då var loppen kört och jag blev lite ledsen i ögat och slokade med huvudet.
Men sen tänkte jag att det är ingen att hänga läpp för och blev nästan lite grining –
Så taskmört sa jag och räckte ut tungan!
