Month: June 2013

Vet inte om det är detta otäcka regniga vädret som fått oss att bli griniga. Men igår så rök vi ihop.

Ett boxerbråk, med mycket ljud, klappande käftar och tassar som fightades. Jag tänker inte berätta vem som startade det hela men vi var båda två lika grininga och sura och båda vägrade att ge sig. Det var när det var dags att ge frukosten som det small. De flesta gånger så tas matskålarna upp på bordet, fylls på och sätts ner och vi får “varsågod” och så är det matdags. Nu stod skålarna på plats och matte hällde i mat i Zorros skål och vände sig om och tog en skopa som hon skulle hälla i min skål. Men innan hon kom så långt så small det oss emellan.

Det var så där lagom fräsigt och uppjagat att matte tydligen inte alls ville sticka ner några fingrar i mitten för att sära på oss. Vi fick fodergiven i huvudet men se det brydde varken jag eller brossan sig om. Sen så kom det en fot i sidan och därefter så kom husse och vi blev isärknuffade och fasthållna av vars en tvåbenting. Men sen när vi lugnat ner oss ett par sekunder så var allt frid och fröjd och inga mera problem.

Men jag säger då bara det, att Zorro ska nog lätta lite på trycket och inte komma här och tro att han äger hela tillställningen och kan bestämma och ta kommandot över mig. För han är lite roffig och tror ibland att han äger stället och alla leksakerna är hans. För det finns gränser för vad jag tål och blir det för mycket så säger jag ifrån jag med.

Men här så samsas vi och sammarbetar – så det är bara att gilla läget och sköta sig! och det gäller alla töser som grabbar…

Sen fick vi vara ensamma hemma ett par timmar medans de tvåbenta drog iväg på egna äventyr och ‘mofar’ kom och kissade oss en stund och utan minstra problem. Denna dagen har också gått i regnets tecken men idag så har vi gosat och lekt ihop som vanligt.

när det var dags för morgonpromenad. Ja eller vad tusan det kallas så här tidigt på dygnet. För idag så kom promenaden väldigt väldigt tidigt. Men det gav en liten bonus för jag fick vara lös nästan hela rundan. Det är så jobbigt att hela tiden hålla koll på matte så att hon inte går fel och försvinner ut i buskaget och bakom buskar och träd.

Sen så blev det lite simtur på kvällen, det är nästan som en rutin det också, dagliga promenader och var annandags simmning. Ja så mycker mer finns det inte att berätta.

Jag har tidigare haft mina klara funderingar på det där hur man mäter en promenad och vi har haft uppe tid och längd som faktorer i detta, Tid eller längd. Men se nu har det kommit in en ny variabel i ekvationen som kan påverka promenaden, upphetsning.

Så det var, återigen, en sån där promenad när man skulle gå superfint. Mycket eget ansvar att när kopplet blir sträckt själv komma på att gå tillbaka till mattes sida och ta ögonkontakt, gå nära och som resultat bra utdelning i form av godis. Så jag sköter mig och allt går finemang den första biten. Så kom första störningen! En hund som kom upp bakom oss som vi inte såg först. De hade tydligen lite bråttom så de kunde inte vänta ett par sekunder på att matte skulle få min kontakt och få in mig fint till sidan. Istället fick matte lite snabbt hala in mig i kopplet så att jag inte skulle hoppa och bussleka med den mindre hunden. Efter det fick vi ta en liten pause och lugnar ner oss, hitta fokus och så bar det vidare under samma förutsättningar.

Men se efter ytterligare en bits promenad så kom nästa störning, ett rådjur som med stora stora ögon stod på stigen och tittade på mig innan den hastigt skuttade iväg längs stigen. Då slog min upphetsningstermometer i toppen och jag sa att gå fint i kopel och ögonkontakt kunde vi skrota: Här ska spåras och jagas rådjur. Resultatet, behöver jag ens förklara det? Jo det blev att vi inte alls skulle ha så kul utan att vi fick gå hem. För min upphetsningsnivå hade slagit i taket och ville inte alls gå ner i botten igen. Så har nu konstaterat att en promenad även kan påverkas av upphetsnings nivån… livet är allt bra tuff för en boxerkille.

Senare fick jag en stund på pilatesbollen och visa upp mina konster, idag fick jag ihop en 360 gradare. Fråga mig inte hur och upprepningsmöjligheten kan vara si så där. Men jag stod upp på bollen och gick runt ett helt varv.

Nu har de kommit fram igen – de där förhatliga stavarna. Vi har återigen fått veta vad det innebär under vissa promenader denna veckan. Stavgång är inte riktigt som vanliga promenader. För det första så sitter man fast i matte med kopplet, hon har liksom ett bälte runt midjan som man spänns fast i. Därefter så är de stavarna man ska inte gå framför utan bakom eller vid sidan om. Man ska inte trampa på stavarna, knuffa på stavarna, leka med stavararna, eller tränga sig förbi dem. När det är stavgång så är det promenad på mattes villkor. Det går mycket snabbare och det är inte tillåtet att stanna och sniffa påvarje lite buske utan nu är det lite raskt promenadtempo som gäller.

Jag måste väl erkänna att jag har lite svårt för de där stavarna. Jag har nog svårt för dem på alla sätt. Det att man ska gå fint och bakom dem – svårt. Att man ska hålla tempo och inte sniffa på varje buske -svårt. Att inte trampa på dem eller ens acceptera dem som en gräns man inte får gå över – svårt. Sen ska jag inte säga det för jag gjorde dessutom en kullerbytta tidigare i veckan. De hade haft soptömning och där låg något spännande kvar på gatan. Jag tog sats och kastade mig ut i ett lejonhopp. Satt fast i mattes baggenbälte och det tog stop i luften. Gjorde en kullerbytta och landade på sidan i gatan. Kan man kalla det att göra ett platt fall?

Syrran är lite avundsjuk att jag så enkelt har straffat ut mig på stavarna för det resulterar i att de flesta stavpromenaderna hamnar på henne och jag klarar mig undan. Men idag så gick vi allihopa och tjejerna drog iväg med stavar och vi killar fick hänga på. Jag gillar och älskar ju fart men vill få styra det hela själv,fart, riktning, längd. Väl hemma sen så tog tjejerna faktiskt en liten vibbstund innan vi fick vila. Jag var lite avundsjuk över att de åkte till stan utan oss, men Scarlett hon jublade. Ingen social träning för henne på överbefolkad loppmarknad!

Har haft som en liten utväxt en liten vårta i rumpan. Den kom liksom från ingenstans för någon dag sedan och så var den bara där. Stor ungefär som två tändstickshuvud ihop. Matte tänkte att efter helgen var det till att boka tid hos veterinär för att kolla upp den med tanke på var den satt och att den såg lite mysko ut. Men idag så petade hon på den, då såg det nästan ut som en liten bloddroppe njee såg inte rätt ut. Så matte hon petade, tryckte och klämde på den lite till, något hände, så hon fortsatte och tänkte inte är den någon vårta. Det gjorde inte ont så hon fick fortsätta. Då kom det ut något. Jag vet att ni kanske tänker, var, blod eller annat geg – men nej ut kom en död fästing. Den hade väl bitit sig fast i rumpan på mig och borrat sig in där samtidigt som den liksom blivit lite inkapslad. Urghh

Dessa äckliga hiskeliga otäcka djur! Så baddad med lite antiseptiskt för att hålla rent och få det fint. Redan ett par timmar senare så började det dra sig tillbaka och se riktigt fint ut igen.

Ja för övrigt så har dagens gått i vilsamt tecken efter gårdagens fest och vi har vilat mest hela dagen förutom att vi på kvällen drog iväg för en simtur.

Idag var det festdags. Moster med barnen kom. Förstår nu har spännande det är med den bäbis. Lilla lilla Plopp som inte är mer än 3 månader. Jag förstod att jag fick vara försiktig så det var jag. Men jag pussade henne på örat, kinden, räknade alla tårna och fingrarna och var helt betagen.

Sen lekte jag med både Alex och Max. Jag hade varit så duktig på att passa barnen. Hade inte moster haft katter så hade jag kunnat komma och jobba som barnflicka ett litet tag. Casper ja han förstår nog faktiskt inte hur roligt och spännande det är med alla barnen, för det är ju hans vardag den lille “nannydog” som hans ras ju faktiskt ibland kallas.

Zorro däremot han var lite yster och yvig och försökte i sin iver att göra “strike” på barnen så han fick faktiskt sitta i gården merparten av när vi var ute i trädgården. Fast det är ju liksom inte så farlig för man är ju nästan med iallafall för gården är ju precis vid däcket och bordet ute. Sen så fick ha promenad med mofar också. När vi satt inne och åt så fick jag för rättvisan hålla Zorro sällskap i gästrummet – suck. Medans vår kära besökare Casper fick inta vår bädd och relaxa eller vara i uterummet. Men se han har koll på att inte tigga mat från barnen vid bordet. Jag ser det kanske mer som en möjlighet till lite extra smaskigheter.

Hur som man skulle ju då kunna tro att det var en helt fantastisk och härlig dag. Så var det absolut inte! För morgonen började med strålande solsken i en liten liten stund. Sedan kom det, ÅSKA. Jag hatar och avskyr blixt och dunder. Så medan himlen brött ut i värsta ovädret och mullrade och skickade ut regn. Så gick jag in i badrummet och försökte lägga mig under badrumsskåpet. Jag lyckades inte! Efter en stund kom husse in och skulle duscha då smet jag snabbt in i duschen och så vägrade jag att flytta på mig. Men husse lyftkran lyfte ut mig trots att jag stretade och spjärnade emot. Så medans jag låg i badrummet och darrade och tyckte livet var pest, då låg Zorro på golvet i köket och sov.

och kan säga att när gästerna gått hem, ja då sov vi både jag och Zorro så gott så gott!

Fullspäckad dag idag.

Dagens började med en skogspromenad innan vi fick åka bilen in till stan. Det började ganska okej att gå liten promenad i stan. Men så kom vi ut vid gatan där bilarna körde över något brunnslock. Så varje bil fick det att smälla och skramla till. Oj vad jag tyckte att det var jobbigt men jag fortsatte och hängde på och gick fint med svansen högt upp. Zorro han brydde sig inte alls utan gick bara på och sniffade höger och vänster på alla nya spännande dofter. Så tog vi en liten pause i härliga lilla grönområdet med bänkar. Det kom fram en främlig och pratade lite med husse och matte så det tog lite tid men det var helt okej för min del. Så efter pausen så promenaders det igen, nu genom stan. Usch nje det var faktiskt jobbigt och jag gillade de inte och försökte se om jag inte kunde få gå in i en butik och gömma mig. Men ingenstans fick jag gömma mig och svansen var nu sänkt och jag sa kan jag få åka hem nu. Men nu fick inte jag bestämma det utan vi skulle arbeta på lite till med stadsträning. Jag fick däremot pausa på parkbänk två gånger innan vi slutligen tog oss fram till torget.

Då övergav husse oss, för att komma tillbaka en kort stund senare med glass. Det var lite snål för vi fick ingen egen glass utan fick bara smaka av deras glassar. Husses glass fick två poäng eller så,mjukglass smakar ju inte så mycket. Mattes glass däremot smakade jordgubb och blåbär och fick toppbetyg. Sen bar det äntligen bort till bilen, nu med svansen återigen uppåt och på svaj och med ett faktiskt ganska gott slutresultat ändå.

Efter detta så körde vi vidare, nu till simstället. Redan innan vi var framme så hörde vi att det var barn som plaskade och lekte på vår plats. Så vi gick ner till det första viken istället, där är grund och väldigt kladdig och lerig botten. Men vi gick i där och plaskade på. Vi var inte ensamma i vattnet för där fanns en pippi fågel med sina ungar. Husse som kan sina fåglar sa att det var en Knipa. Efter en sådan händelsefull dag så var det inga problem att bli lämande ensamma hemma när de tvåbenta drog iväg på kalas.

Mofar och momor är änglar. Inte en sån ängel som bor i himlen utan en sån där bra toppen ängel. Idag så ryckte enda delen av änglarna ut och räddade åter husse ur knipan. Knipan i att inte lyckas komma hem i tid och prioritera oss fyrbenta. I förra veckan så var det den andra hälften som fick göra en insats och hjälpa till. Det är tur vi har momor och mofar som kan hjälpa till ibland när det knivar till sig för husse…

Så tack för att ni finns!

I övrigt så misskötte Zorro sig på promenad, han fick hälsa på två stycken. Då hoppade han upp, och hennes vita fina tröja var inte längre vit och fin. Utan den hade stora svarta leriga tassavtryck på sig. Matte skämdes något förfärligt 🙁 och Zorro han var lika glad för det.

Däremot så blev det lite upprättelse för honom när balansbollen kom fram. Idag så lyckades han att faktiskt vara och hålla sig på pilatesbollen utan att glidra runt som en oljad blixt på latex. Han tog sig upp på den själv utan hjälp, han satt på den, gjorde vacker tass och så några sitt och ligg. Sedan var jag också uppe och drog hela min repetuar.

Önskar att jag hade lite dynamit, eller fick visa hur extra stor och stark jag är och ta bort stenbumlingarna. De har nu satt upp ytterligare stenbumlingar på vägarna i skogen. Så för ett tag sedan så sattes det en stenbumling vid sista vägen ner mot vår badpöl. Idag så hade de lagt ytterligare en stenbumling på den första vägen så man inte alls kommer dit med bil.

De senaste månaderna har det kommit upp en handfull stenbumlingar som stänger av småvägarn runt om i “våra” spår och promenadskogar. Det har även satts upp vägbommar som är låsta. Så nu blir det till att använda apostlahästarna så mycket mera för vissa av våra finplatser och spårställen och promenadrundor ligger nu en 1-3 km enkel väg från möjlighet att parkera. Trist säger matte, finemang säger jag – mera promenad!

Så idag fick vi gå lite en liten bit extra för att komma till vattnet. Det är inte så farligt långt men Scarlett blir lite uppjagad. Tänka sig, där går vi med simväskan -och då finns det bara ett mål och det är i vattnet så fort som möjligt! Nu gick vi med simväskan och nästan framme vid vattnet så lämnade vi väskan för att gå vidare och först gå en promenad. Scarlett undrade om de tvåbenta fått en temporär sinnesförvirring som så tokigt lämnade simväskan när vi nästan var framme för att gå iskogen.

Väl efter promenaden så hämtades simväskan och det blev en 20 minuters plasketur. Husse kastade leksakerna och matte hon plockade glasbitar. De som grillat där tidigare hade eldat och slagit sönder en glasflaska så det fanns glasbitar överallt.

Idag när vi kom bort till vår plaskepöl. Då var där redan folk och hundar. De skulle vara där hela dagen liksom med massa filtar, kylväskor och grill. Så vill jag också ha det men vi är bara i och simmar och åker hem igen.

Hur som så där kom vi som vanligt ner till vattnet, och deras hundar stod på land och skällde och höll på. Men med stort fokus på vatten och simtur så brydde jag mig inte så mycket alls (vilket kanske är märkligt för i vanliga fall med hundmöten så låter jag som ett stort lejon). Zorro han var lite mera intresserad men det var nog för att hunden stod framför honom och först inte blev inhalad från sin 5 meters lina.

På med västarna och i, men se de var inte nöjda med att vi var i och simmade. Hundarna de gillade inte när vi fick våra leksaker kastade och de tvåbenta tyckte att vi hade klampat in och tagit “deras” ställe.Man ska vänta på sin tur och man ska fråga om lov. Jag simmade på och hade det hur bra som helst i vattnet och brydde mig inte det minsta. Men efter en stunds klagande så sa matte att det var inga problem, deras hundar fick ju också vara i vattnet om de ville – så länge som de inte snodde våra leksaker så. Men de hundarna älskade leksaker så det gick inte sa deras tvåbentingar. Men matte tittade på klockan och sa, vi är ändå färdiga om ca 5 minuter för då har vi simmat 20 minuter. Så det bestämde sig för att vänta ytterligare 5 minuter innan de släppte i sina hundar. När vi sedan åkte hem så sa matte att det var en nyhet att allemansrätten numera blivit utbytt mot “jag-var-här-först”. Strunt samma jag fick mitt sim och jobbade på bra i vattnet det är allt som betyder något.

Sen på kvällen så kom det besök, vi har ju lite svårt att lugna ner och utan blir lite uppjagade men med lite time out i hundgården så förlöppte det hela riktigt bra. Ja förutom en liten incident där Zorro skuttade till och skulle ställa sig på två ben men missbedömde allt ihop och det blev en stjärnsmäll med huvudet i bänkskivan istället. Han fick nog en mindre liten jordbävning i huvudet. Jaja, det var kanske några saker som hoppade rätt då ???

Matte hon vaknade ju givetvis upp så där lagom tidigt på morgonen och då gick vi ut ett kort stråk för morgonkissning. Men sen så kunde vi tjejer inte somna om, så vi bestämde oss för att gå ut en långpromenad innan frukosten. Var lite orolig när vi gick förbi det stället där det började bom boma igår. Men när vi traskat på en stund så brydde jag mig inte längre. Det som intresserade mig mest var nog faktiskt alla kaninerna. Vi pratar många kaniner. Vi var nog först ute så ingen hade varit och skrämt iväg dem. Så de satt överallt, och först när man kom nära så skuttade de iväg. Jag ville så gärna få jaga dem, men se det fick jag inte alls.

Så blev det frukostdags och de andra var också vakna så jag fick hälsa på alla och räkna in dem alla igen. Men efter frukosten var det dags att packa ihop allt igen och bege sig hemåt. Vi kom hem och slängde in väskan, bytte kläder och då blev jag lite stressig och undrade vad som hände och var på gång. Men kunde vara lugn, vi tog med oss paket och sedan så var det dags att gå hem till momor och mofar. Zorro han blev så glad att se oss alla! Han viftade på hela kroppen och hälsade oss välkomna. Så vi hälsade runt och sedan så fick Zorro och jag prata igen allt vi upplevt under gårdagen. Zorro han hade fått lång skogspromenad med mofar, goda matbitar från alla. Zorro han kan ju vara lite extra kreativ så momor och mofar bestämde sig för att ha koll på läget så när det blev nattedags så var det sovrummet som gällde. Lyx att ligga i sovrummet och samtidigt en möjlighet att visat hur stor, lång och bred en boxer kan bli när han sträcker ut sig

Sen så fick vi lägga oss att vila lite ihop medans det var lite kalas. Lillmoster hon blir en stor damidag. Men självklart så fick vi även lite kalasmat- mums. Men måste faktiskt säga att när det väl var slut och dags att gå hem så var det faktiskt ganska skönt att få komma hem och lägga sig i sin egen bädd och sova som en stock.

Dagen var inte riktigt som vanlig det fattade jag direkt. Det var packning och väskor. Där stod väskor till oss alla. Så vi packades alla in i bilen. Så bar det iväg till momor och mofar. Där så lämnade vi av Zorro, han skulle få lov att vara på “lyxpensionat” och bli så där lagom bortskämd och omklemad.

Själv så åkte vi vidare, en lång lång resa var det innan vi äntligen stannade en stund. Det blev ett bra bilstopp, för det severades korv. Sen bar det vidare med bilen. Vi kom fram och det var dags för en släktträff med husses släkt. Det började si så där. Där var en hund som jag inte såg, inte förrän den fräste åt mig genom staketet, då fräste jag tillbaka sen så var det inget mer med det. Efter en kort fika så gick vi på promenad och det var då det började gå riktit åt skogen. Mitt på rundan kom det, bom bom, otäcka Tor som flög över himlavalvet och slog med sin hammare. Blixt och dunder – jag HATAR blixt och dunder. Blev skiträdd och orolig och hade inte ens en säker punkt att försöka ta mig till. Men vi gick hemåt i regnet och kom hem lagom blöt och med bom bom över oss. Jag gick in och la mig på sängen och bestämde mig för att inte vara kontaktbar. Låg och bara flämtade och dregglade och sa – kul idé att åka hit – INTE!

Men efter en timme eller två så lugnade jag ner mig något, och så kom det mera folk. I början så är de ganska så oroliga och nästan lite rädda för mig men sen så lugnar de tvåbenta ner sig och inser att jag inte är så farlig.

Jag passade maten och la mig strategiskt för att ha full koll på läget och var alla var. Fick ett märgben men hade inte riktigt ro till att fundera på den utan lät den vara. Men när det sen framåt natten var dags att gå och lägga sig så måste jag erkänna att det var ganska skönt att få krypa in i vårt lilla rum och lägga sig tillrätta vid mattes fötter. Innan jag somnade in i en djup god sömn så tänkte jag lite på lillebror och undrade hur han hade det hos momor och mofar. Så djupt sömn att man kanske till och med snarkar, men inget jag märkte så jag tror jag skyller eventuella snarkningar på husse.