Trädgårdsdag, idag så var vi ute från tidig förmiddag till sena eftermiddagen.
Det har klippts, räfsats, plockat bort saker ur de där så kallade rabatterna. Det finns också något som heter trädgårdsland. Det är avskärmat med en boxerknähögt hönsnät. Så vad är problemet där är ju bara att stuttsa över. Nu så får man tydligen inte det. Utan det ska agera som en avskärmning om så ska man bara låta bli. Ja, jomen, men nu har jag ju redan justerat de få delarn av nätet som snön inte tog. Så jag bara säger – försök igen! Har ju toppen utsikt i trädgårdslandet och så ska får jag inte vara där?? Varför då?!
Förutom att man tydligen inte får vara där, så får man inte jaga saker heller. Jag har jagat citronfjäril, fatta vad snabba de är och hur högt de kan flyga. Riktigt jobbigt men jag har varit uppe i luften i stora höga boxerskutt ett par omgångar och trott att jag nästan nästan fått tag i den. Därefter så gick jag över till lite mer behändiga offer. Små slöa bin – men Scarlett skällde ut mig efter noter och grälade på mig. Lyssnade inte på henne men då skäller husse och matte som en bandhund om att man inte får och ska och massa andra inte. Jag fick smäck på nosen och blev mycket förfärad över sådana hemskheter. Följde sedan det boxerblöta biet medans de gick på gräsmattan och försökte att torka upp och kunna bli flygfärdig igen.
Scarlett å sin sida är inte så mycket för jakten, utan hon passade på medans hon gick i trädgården att plocka upp en fripassagerare. Ett fästing! De är tydligen också hemskheter som inte alls får lifta med oss boxrar.
Men dagen slutade i bravur – och vi fick besök. Sötaste goaste Diesel kom på besök. Det började med att vi (framförallt jag) skällde ut henne. Scarlett fick ut och busa och hälsa på henne och sa hej på dig gamla vän! Sen gick Scarlett gå in och då kom jag, stuts och hoppbollen Zoooorrroooo. Kan väl säga att hon var lite lagom imponerad över mina energiska hälsning…utan hon sa till mig att lugna ner mig. Det gjorde jag ju, ivartfall lite,ett par sekunder.
Så var vi ute alla 3 tillsammans och det gick bra. Ja det vill säga ändå tills jag energade upp mig igen och var lite halvpestig för när sedan Disel, med all rätt, sa till mig att lugna ner mig. Ja då blev syrran Scarlett lite grining. Den enda som får säga till och skälla ut Zorro – det är hon och ingen annan får uppfostra hennes plutt- det sa hon till Diesel. Så vi fick vara ute en i taget med Disel och då var allt frid och fröjd. Ja självklart så bråkade vi lite kring märgben men vad kan man förvänta sig?? Kampa det kunde vi också Diesel och jag!
Som plåster på såren för att ha blivit boxerslemmad och boxerknuffad och så- fick Disel med sig ett nytt fint märgben hem som paket! (Men man kan undra över matte som alltid drar fram kameran, missade det nu)