Idag så blev det en konstig dag. Istället för promenad och att matte drog till jobbet så blev det ingen promenad och sängliggandes. Matte mådde inge bra och ulkade på toan. Jag sa till henne att gå ut och ät lite långa goa grässtrån så går det hela över på ett kick. Men hon lyssnade inte på det örat.
Därefter så tänkte jag, sjuk – då behöver hon boxervård. Omvårdande av en boxer vad kan vara bättre?
Så när hon låg på sidan så kröp jag upp,satte mig på hennes höft och sedan la jag mig ner uppepå matte och vilade mitt huvud mot hennes huvud. Det var inte alls uppskattat utan blev ombädd att lägga mig bredvid istället. Så här försöker man verkligen att göra sitt bästa och ge sin absoluta omvårdnad och så är den inte uppskattat.
Scarlett hon kom och kollade läget på matte men bestämde sig för att det var ett förlorat slag och la sig i uterummet och mös i värmen. Jag gav inte upp så lätt utan knölade in mig under täcket och kastade mig mot mattes mage. Inte heller det var uppskattat kan jag säga. Så efter ett tag så gav jag upp omvårdnadstankarna och bara la mig vid sidan om och sov.
Framåt kvällen efter att bara ha fått vara ute en par kortare omgångar i trädgården och kvällsmaten uppfattades som försenad så var Scarletts tålamod slut. Hon gick fram, blåste matte i ansiktet och sedan så skällde och gnällde hon medans hon kraftfullt försökte gräva fram matte från täcket. Efter ett tag blev det resultat att det serverades mat till oss iallafall. Men idag var det inga regler om att sitta fint vid matskålen eller sånt, utan det bara var i med maten i skålen och sedan la matte sig igen.
Så efter en av världens tråkigaste dagar blev det extra stort jubel när husse äntligen kom hem och vi fick en riktigt härlig långpromenad och någon som orkade bry sig om oss. Det är livet!