Month: April 2013

Idag så bar det iväg till våra gamla gamla badplats. Zorro han fick se den för första gången. Nu var det ju inte tänkt att vi skulle boda idag så de gick snabbt förbi den platsen. Vidare till ett härligt promandstråk där vi traskade på. Men som sagt vi kom ju nära vattnet ändå. Kunde ju bara inte låta bli utan var tvungen att ta ner tassarna och testa hur varmt vattnet var. Det var inte varm men jag var absolut redo för att simma. Om det nu inte hade varit för den lite “obraiga” saken att matte satt fast i andra änden på kopplet. Så fick nöja mig med att bada tassarna för matte var inte det minsta badsugen. Zorro han bara fnös åt vattnet och sa att jag inte var klok.

Därefter så stannade vi till vid en grillplats för lite passivitetsträning, ja det är ett annat ord för att ha tråkigt och vänta på att de tvåbenta vilar upp sig. Ja, ska man ha tråkigt så kan man ha tråkigt med lite stil och fantastiskt utsikt. Så jag hoppade upp och satte mig på bordet och njöt av utsikten.

Väl tillbaka till bilen så fick vi lite vatten och jag åkte in i bilen. Då försvann matte iväg. Husse han släppte iväg Zorro som skulle leta upp matte. Men se han var inte alls förjust i denna uppgiften, alvarligt husse ska jag behöva lämna bilen, dig och Scarlett för att leta upp matte? Hon är väl stor nog att klara sig själv. Jomen det tycker jag faktiskt att hon kan. Men efter lite peppande och lite hojtande från matte så gick han iväg, lite halvmesigt och sakta tog han sig in de få meterna i skogen och hittade henna. Väl tillbaka till bilen så hade ju husse försvunnit men efter lite övertalning så letade han upp honom också. Sen fick han sitta i bilen. Matte drog iväg ett par meter för att gömma sig igen, jag blev utsläppt ur bilen. Nu kan vi lugnt säga att jag inte har minsta tvekan i att leta upp någon bortkommen i skogen. Jag har varit ute flera gånger med matte där man fått ifrågasätta det inre kompasset hos henne och tvivla på om hon hittar tillbaka. Så jag visste att det är på riktigt, matte kan slarva bort sig i skogen. Så ut och var uppe i maxhastighet på ett par steg, drog vägen rakt fram, tvärnitade och bromsade in samtidigt som jag tog kurvan. In bakom trädet och där var hon! Japp mission completed. Matte var hittad.
Väl tillbaka till bilen nickade jag till Zorro – så här grabben, japp så här ska det gå till. Inte något meseri och fundera på livet, vädret, riktning etc i en evighet när man sakta går fram i terrängen.

Ja efter gårdagens diskussion kring tid och längd. Så bestämde jag mig för att skrida till verket.

Jag bara säger det – ur led är tiden. Då vet vi också vad som gäller – det är lääääännnnnnggggden inte tiden 😉

Men idag så hade vi tur för vi fick exakt lika lång promeand och vi gick alla hela familjen ihop så att jag verkligen hade koll på läget och inte blev lurad.

Lurad, det blev Scarlett sen på kvällen. Hon fick lägga sig ner och sedan körde matte ström genom henne. Jag vet hur det känns med ström genom kroppen för jag har lagt sidan mot ett elstängsel. Det är läbbigt gör ont och är bara otäckt. Men när matte gör det så heter det tydligen inte ström, utan det ska vara så märkvärdigt och heter då Elektroterapi. Snicke snack – ström som ström – otäckt är det så det så! Men Scarlett såg inte ut att tycka det var något fara. Hon tittade lite märkligt på det ett tag sedan drog hon en djup suck och sa, lika bra att ge efter och agera försökskanin åt matte. La sig tillrätta och bara var.

Så jag fick titta på när de körde två program, ett på höften och sedan ett på knäet. Men nej tack det där är inget för mig. Däremot så kröp jag upp i knäet på matte när det var dags för att vibba lite, det är mysigt och man kan faktiskt somna riktigt gott där om man vill.

Idag så var det en gamal goding favorit i repris. Det var länge sedan vi hade ballongleken. Ja,för Zorro så var det första gången. Hur som vi får ballonger som vi sedan får busa och leka med och så avslutas det med en pang. Zorro blev mycket mycket förbryllad över detta. Först över att ballongen sa pang, och sedan för att hans boll som han lekte med försvann. Hur mycket han än letade runt så kunde han inte hitta den. Det enda som fanns var ett par små plastbitar som matte direkt tog undan.Men det var dåliga ballonger för de höll inte många sekunder var.

Sen så var det allmänt springa och busa i trädgården, för det var ju extra lyxdag med extra matte semester, så vi var faktiskt ganska lagom genomkörda när vi bestämde oss för att det var dags för att kampa lite. Vad det gäller kamplek så har det alltid varit min paradgren. Royal den stora lunsen han råde aldrig på mig och min perfekta teknik. (jo okej då när jag var valp så hade jag ingen suck men därefter så var det jag som gick runt med honom och hade kollen.

Lille Zorro han har bra mycket bättre teknik och så är han så attans enveten! Så nu blir det lite rejäla kamplekar där vi båda två får kämpa och dra. Så uttröttade men ovilliga att sluta så körde Zorro tillslut, kasta sig ner på sidan taktiken. Då trodde han att hans vikt skulle få mig att ge upp och ge efter. Hahahah jag bara skrattar och säger, icke så nicke och så drog jag iväg med honom. Men får väl erkänna att det kommer att bli tufft när han lägger på sig sina kilon och matchar mig viktmässigt. Men huvudsaken är att vi har kul!

och bara för att visa på skillnaden, så här såg det ut för nästan ett år sedan

När lille Zorro var en liten pluttevalp som nästan nyss flyttat in.

Så när vi väl hade gått in för att vila upp oss, ja tror du inte vi blir störda då?? Två ekorrar som skuttade runt i MIN ek. Trots vilda protester så fick jag inte gå ut och jaga bort den. Matte hävdar att de är söta och gulliga. Skitsnack! Fick med mig Zorro i mina protester också men tyvärr så hjälpte det inte.

Idag satt den en sångfågel i trädet och sjöng en liten visa för mig när jag gick på morgonpromenad.

(och efter gårdagens fadäs från Zorro är det bäst han ligger lite lågt…)

Idag så drog vi iväg till storskogen och gick en härlig långpromenad där. Det luktade massor och vi gick även förbi ett ställe där de tydligen matar och utfodrar grisar. Ja inte såna där rosa grisar utan vildsvin som lever i skogen. Husse han såg rumpan på en liten gris och vi luktade och sniffade som tokar. Men gå vår egen väg fick vi inte utan vi fick lydigt gå med husse och matte. Fast ja, hade jag inte haft det där kopplet på mig hade jag nog dragit en repa för att kolla läget.

Väl hemma fick vi rusha runt lite i trädgården innan vi blev lämnade att ensamma vakta huset. Det händer det helt oväntade. In genom dörren kom ett stor hemskt monster, den struntade i oss men gick direkt bort till fönsterkarmen och tog tag i lampan som stod där. Jag bestämde mig för att inte offra mitt liv för en lampa utan låg kvar. Men Zorro som är beredd att göra allt för sin älskade matte. Han kastade sig fram, utmanar monstret utan minsta tvekan för sin egen säkerhet. Det rullar runt, slår varandra, kastas hit och dit och monster flyger runt i luften. Efter ett par rejäla punshar och fight så lyckas Zorro få det hemska monstret att ta till flykt och försvinna (för att förhoppningsvis aldrig mer komma tillbaka…)

Men i stridens hetta så fick monstret tag i lampan – det som han kom för att stjäla med sig – och den gick i golvet. Upprepade gånger slets den i stycken och finfördelades, självklart i samband med monsterfighten. Inget av detta var ju på något vis Zorros fel, utan allt var det hemska monstret.

När de tvåbenta kom hem, så blev matte inte glad. Inte minsta glad. Trots att Zorro verkligen försökte förklara hur det stora hemska monstret trängs sig in, hur hjältemodig han varit så var matte ledsen över sin lilla lampa. Inte en enda gång sa hon att han hade varit modig, så jag visste väl att jag gjorde rätt när jag la mig ner och inte blandade mig i.

Så full med rött glitter på nosen – sa Zorro – matte jag kämpade väl är du inte stolt?

Idag så gjorde vi en liten pulstest på matte.

Grinden visade sig inte varit stängd ordentligt och sedan blåst upp. Så när var ute i trädgården så passade vi på att ta oss en repa utanför också och se runt på ägorna runt omkring. Fast denna gången utan restrektioner som koppel och förmaningar. Så fria som vinden och snabba som vinden rushade vi runt.

Matte hon fick tydligen hjärtsnörp när hon insåg att det det bruna snabbaste som flickade förbi ögonvrån, ja det var nog en hund i superfart. Inte vilken hund som helst heller utan två extremt underbara och kreativa boxrar. Inte nog med det heller utan det var ju dessutom jag och Scarlett.

Såå hade nästan gett vad som helst för att se matte när hon insåg att grinden var öppen och att vi rushade runt själva utan halsband eller något annat på oss. Inte ofta man ser någon direkt toppfart på matte men idag så fick hon upp ganska hyfsad fart både på pulsen och sig själv.

Hon kom utrusande med koppel och halsband i ena handen och telefonen i andra för tydligen var det dessutom en skvallrande granne som berättade om att vi var ute och sprang förbi honom. Men se vi var ju precis utanför tomten då. Så när matte slet up grinden och vrålade ut, Scaaarrrllleeett och ZZoooorrrrooo – KOOOOOOOMMMMM.
Ja då tog det inte många sekunder innan Scarlett kom glidande i sakta gemak som en lady som varit på en finare utflykt och promenad. Därefter så kom jag ju på att jag kunde gå miste om något godis eller belöning så jag kom i högsta hastighet och sladdade in på tomten. En djup suck av lättnad och så fick vi vars en godisbit också och en klapp. Matte fick pratat med grannen och sedan gick vi alla in och andades ut.

Fast jag måste nog erkänna att jag nog gärna hade utforskad lite till när man nu hade möjligheten. Scarlett berättade att senaste gången det var en liten olovlig utflykt var när hon var bra mycket , yngre utforskare

Men jag som är en sådan kelegris så jag hade ju inte klarat mig någon längre stund utan de där härliga tvåbentingarna. Så att sitta i knäet och vara en lagom stor (?) knähund är ju inte fel och så boxerpussar som hör till.

Men när vi kommer till lite rejäla tungkyssar så är husse lite avvaktande och svår flörtad

Vi får leta efter godis i trädgården mest hela tiden och man kan tycka att det är en enkel övning som inte borde vålla några problem. Ja för mig gör den inte det. Jag går in för arbetsuppgiften är uthållig och metodisk i mitt arbete och hittar oftast massor med godis. Zorro ja han är också uthållig men se de där med att vara metodisk och fokuserd ja det vinner han inte alltid pris i de två senaste grenarna.

Så godis de letar vi alltid ihop och då brukar jag få Zorro efter mig som kollar om jag hittar något och så rushar han runt. Men idag så skulle det letas toarullar med godis i. För det första så gick matte ut och gömde dem i trädgården och sedan kom hon in igen och satte sig lugnt tillrätta. Jag satt tyst och lugnt och väntade vid dörren och tänkte för eller senare så… Zorro han gol, skällde och grät! Sedan sa han, matte jag är såååå kissenödig så du måste släppa ut mig. Matte sa till honom att hon inte gick på hans dramautspel om att vara kissenödig utan att han fick lugna ner sig innan det kunde bli tal om att leta toarullar i trädgården. Så sur och trumpen satte han sig tyst innanför dörren och väntade.

Upplägget var som följde 2 gömda rullar för mig på nya tomten, 2 gömda rullar för Zorro på gamla. Allt för rättvisas eller vad det nu kallas och heter.
Jag drog iväg på uppgiften och kämpade på min sida av staketet.
Zorro han drog iväg och så nu händer det grejer! Nu är det godis på gång.

Insåg att grinden var stängd! Vägrade fullständigt att tro att han också hade rullar på sin sida av tomten utan undrade varför han var på fel sida och utestängd från det roliga. Så han tryckte sig mot staketet och sa, jag har förbannat kul och ler åt situationen…

Själv så jobbade jag på och sökte av och igenom trädgården.

Tycker bestämt att det luktar uppåt här, kan den ligga i trädklykan??

Så medan jag hade hittat min första rulle så var Zorro bara pissesur, så han gjorde som ordet säger. Han pissade på däcket! Spelar roll tyckte han ?!

Men han hittade till slut en av sina rullar, men verkade grymta lite iallafall..

Efter det så ville han inte alls fortsätta på sin sida och leta efter sin sista rulle,utan insisterade på att grinden skulle öppnas – så ja då öppnades grinden.
Men idag så säger jag bara “Tuff luck baby brother” för jag ger inte bort mina rullar och jag hittade den först…

Sen behöver jag ju inte säga mer, men medan han letade igenom min del (som ju nu redan var tömd) så gick jag och hämtade hans sista rulle på hans sida… Så går det när man gapar efter mycket..

Det finns något som heter Boxerplats, och det innebär att det ALLTID finns plats för en boxer. Det spelar ingen roll var, när eller hur. För det finns alltid plats för en boxer.

För att bevisa mitt påstående.
Scarlett ligger i bädden och myser och hon är såååå konstig för sällan som hon kommer på iden att krypa upp i knäet på tvåbentingarna. Så matte satte sig tillrätta med bok och te bredvid Scarlett för att ha en mysstund.

Två sekunder senare så stod jag där och ville få plats att vara med. Man går tillväga så här, backa upp rumpan något mot bädden. Tryck upp rumpan medans frambenen fortfarande står på golvet. Vänta en liten stund. Fortsätt sedan försiktigt men bestämt att backa upp. Innan du vet ordet av så har du fått upp hela kroppen och det är bara frambenen kvar. I värsta fall får man låta dem vara kvar på golvet men jobbar man på lite extra bra och även vänder sig om och tittar med stora stora bedjande boxerögon så brukar det lösa sig.

Vid sådana här tillfället så får man ta det för vad det är. Denna gången så fick jag plats men sedan blev jag grymt utnyttjad och fick agare bokstöd. Men vad gör man inte för att få vara med!?

Men sedan efter ett tag så lämnade matte oss åt vårt öde och jag som legat så bra i mattes knä. Ihopknölad men med stöd för lilla rumpan. Ja nu låg ju liksom rumpan utanför bädden när jag inte hade något stöd, fast vilken tur. För då fick kanten på vedlådan agera stöd åt min lilla rumpa. Spelar inte så stor roll om rumpan hänger lite utanför bara man får vara med…