Husse han drog iväg mitt på en resa så vi fick lite egen tid att fixa där hemma. Så morgonen var lite städning. Det är då man i bästa fall går undan och låter matte fara fram som ett yrväder själv. Jag har försökt att engagera mig och jaga borsten, dammsugare och göra tigerhopp mot skurmoppen. Inget av mina städförsök har visat sig vara så populära.
Sen så blev det ut och promenera, snön ligger fortfarande och vill inte riktigt försvinna. Men solen sken på så det var en del ute i spåret så fick träna både på hund och människomöten. Det samma fick Scarlett göra och vi klarade oss båda bra.
Fast när matte kom hem så lyste hon upp, fast inte av rätt orsak. Utan hon lyste upp och blev surgrinig. Nu förstår jag inte riktigt varför hon blev det. Att hon hade sett fram emot att få sätta sig ner och fika på de goda lördagsfrallorna efter att ha städat och promenerat oss. Fast nu hade jag istället varit upp och snott till mig påsen, tuggat sönder påsen, ätit upp frallorna. I samband med det så kan jag också tillägga att trycka i sig 4 frallor det smular ganska så rejält. Så utan mer diskussion så åkte jag in i buren på en time-out. Medans matte fick fika på knäckemackor istället…
Sen så fick jag gå en träningspromenad ner till stora vägen. Där har jag aldrig gått tidigare. Så massor av nya dofter och saker att undersöka. Väl nere vid stora vägen så fick jag sitta vid busshållplatsen och titta på trafiken som swichade förbi. Vi gick över gatan fram och tillbaka. Man går fram till vägen, sitter ner , väntar på varsågod och så går man över. Fram och tillbaka. Till slut så hade vi tur och det kom en stor buss. Men folk som kände matte och skulle hälsa på henne (och självklart mig också) och så var husse också med. Jag är lite hoppig men det var folk som ville hälsa på mig iallafall. Det älskar jag! Fast när jag hälsade så lyckades jag få mitt täcke att kasa ner lite så jag fastnade med benet i den, så jag damp lite i baken. Men sånt händer! (och det krävs en naturbegåvning för att lyckas sno in sig, runt sig, och jag är precis en sådan naturbegåvning säger matte!)
Så körde vi hem och hade knappt hunnit mer än hem innan det var dags att få gäster. Scarlett har lika svårt som jag att förstå konceptet att det kan komma besök som inte är här enbart för vår skull. Men det var trevlig och vi fick hälsa och kolla läget. Även om vi sedan fick tillsägning och uppmaning att gå och lägga oss i bädden och så lång var väl allt okej – men sedan förväntades vi faktiskt att ligga kvar där. Suck pust och stön så jobbigt och framförallt extremt trååååkkkkiiiigggttt. Men de säger att livet tydligen måste vara lite tråkigt ibland också…