Idag så var det spårdags, det var riktigt länge sedan vi spårade sist. Ja nu pratar vi ju om såna där matte spår.
På morgonen så såg jag 4 rådjur som stod och retades på stigen och gick över. Jag sa direkt till matte släpp mig. Men inte fick jag dra efter, inte ens spåra efter dem fick jag. Då var det så f e l att bry sig om spår och vilja jobba. Men när matte vill då ska vi också vilja, men varför kan inte matte vilja när jag vill som mest??
Men matte kom hem efter en stund iväg och efter en stund hemma så packades vi in i bilen. Ja, ja vi kanske var något lite besvärliga som kom på att vi faktiskt inte alls ville åka bilen. Eller mer konkret inte villa hoppa upp bak i bilen. Zorro drog en repa och sedan försökte han förklara att han visst skulle sitta i baksätet och inte i någon hundbur. Jag ville inte hjälpa till utan tyckte att matte kunde lyfta in mig i buren. Men efter lite bök så fick jag upp framtassarna och åkte in i min bur och Zorro åkte in i sin.
Väl frame så var det dags för lite mer härlig övning. Spårning!
Mitt spår var lite klurigt idag, men det uppvägdes av att spår i snön är lite lättare att följa. Tydlig spårkärna om man säger så. Hur som, den gick i 4 vinklar och korsade en stig där det undgefär samtidigt som matte gått spår även gått två hundar och två människor. Jag struntade i att plocka upp någon av vantarna på vägen men markerade fint spårsnitslarna där de låg. Fokus uppåt istället för nedåt – strunt samma huvudsaken är väl att jag markerar något eller?
Sen var det Zorros tur ut, han drog iväg med en rasande fart.Klockrent i snöspåret men inte ens i närheten att matte skulle hinna med. Så han saktade sedan ner tempot och stannade till med jämna mellanrum och vände sig om för att kollade så att matte var med och hängde med där bak i spåret. Vi var lika goda kålsupare båda två för han ville inte heller varken markera eller plocka upp vantarna i spåret. Och först med lite övertalning så ville han busa och leka med spårslutet, fast hade han fått så hade han nog velat fortsätta att spåra lite till.
Matte grymtade något om att så här fint skulle vi spåra på barmark också, ja ja matte drömma kan du ju alltid få göra. Efter spårningen så blev det ingen extra promenad utan vi åkte hem och så tog vi en eftermiddagslur allihopa.