Month: March 2013

Påskkalas och pilatesboll

Igår så fick inte vi hänga med på påskkalas men idag så fick vi följa med. Där kom även med andra nykomlingar för oss, bland annan en sån där lite tvåbenting som inte ens är högre än mig. Jag fick komma in och sniffa och pussa lite på henne. Zorro däremot han är så ivrig och överenergisk att han endast fick titta på avstånd.

Vi fick lite smaskigt att provsmaka också, så lyckan var nästan gjord.

Idag tittade solen fram och det var lite mysigt att den behagade dyka upp, men snön och is ligger fortfarande fläckvis kvar på promenadslingan. Så det är inte alls kul. Men då får man hitta på lite inomhusövningar också att komplettera med. Så vi har tränat lite extra på pilatesboll idag. Så det var lite vacker tass på bollen och sedan lite ligg, sitt och stå.

Vill du se mig in action :
Vacker tass på pilatesbollen
Ligg, Sitt och stå på pilatesbollen

Zorro han har också börjat köra lite övningar på bollen, men han får börja med att vänja sig vid bollen. Så efter att ha gjort lite doggy pushups så var det åter dags att ta sig upp på bollen. Han får lite hjälp med att kolla upp och sedan så var det relax på bollen som gällde som dagens övning.

Slappedag

Efter gårdagens äventyr som slutade med kräkspruta hos veterinären så har dagens aktivitet bestått av att slappa.
Vi har fattat tuffa beslut som om vi ska vila i sängen, bädden eller i uterummet.

Lite träning på balansbollen ha vi också ägnat oss åt, jag försökte övertyga matte om att vi skulle utses till provsmakare av påskmaten som fixades men det ärofylld uppdragen gick inte till oss i år heller.

Så slappa vidare – det är dagens melodi!

Zorro – han tror att han är en liten knähund. Så när matte satte sig framför brasan så var han där och förklarade att han visst fick plats i knäet.Så först kröp och knölade han sig upp i mattes knä.

Boxer knähund

Därefter så la han sig faktiskt och sova där, bekvämt ? Tydligen. Har sagt det förut och säger det igen. Han är lite märklig Zorro.

Boxer knähund

Kräk i kvadrat

Idag var det Blåkulla dagen – när alla häxor far till Blåkulla. Så matte hon drog iväg och fick lite hjälp av husse att starta igång kvasten.

Under tiden så såg jag till att förse mig med smaskiga inhandlingar till påsk. I ivren att få igång kvasten hade de missat ett paket vindruvor långt in på bänken. Men se det var väl ingen konst att lyckas få tag och få ner dem. Smaskiga var de också.

När husse kom hem så ringde han en vän och efter det så fick vi åka bil Scarlett och jag. In till farbror doktor. Vet ärligt talat inte om jag är så värst förtjust i det stället. Han hälsade och så och sedan fick vi vars en spruta Scarlett och jag. Det var en sådan där kräkspruta, jo se jag har ju redan testat det tidigare när jag åt bekämpningsmedel. Syrran hon har också testat det i sin tidigare ungdom när hon åt choklad och fick dra iväg och kräkas.

Så det kunde konstaterats att jag är något mer hoggig än Scarlett och hade tryckt i mig många fler vindruvor men hon var minnsan inte oskyldig hon heller. Så nu har vi ställning 2-2 i kräkningsstatisiken, fast undrar om inte jag vinner ändå för jag har klarat av det på dryga året och Scarlett hon har på sina 7,5 år inte klarat att få ihop mer än två gånger.

Matte sa att de var de dyraste vindruvor man kan tänka sig och var inte helt imponerad över mitt tilltag. Jag tror till och med att när hon kom hem, kallade mig lilla skit hund. Hallåå det heter väl isåfall lilla kräk hund. Hur som allt är bra med oss även om vi är lite deppiga och låga efter att ha tömt magen ut och in och inte fått någon ny mat i magen.

Frallor och träning

Husse han drog iväg mitt på en resa så vi fick lite egen tid att fixa där hemma. Så morgonen var lite städning. Det är då man i bästa fall går undan och låter matte fara fram som ett yrväder själv. Jag har försökt att engagera mig och jaga borsten, dammsugare och göra tigerhopp mot skurmoppen. Inget av mina städförsök har visat sig vara så populära.

Sen så blev det ut och promenera, snön ligger fortfarande och vill inte riktigt försvinna. Men solen sken på så det var en del ute i spåret så fick träna både på hund och människomöten. Det samma fick Scarlett göra och vi klarade oss båda bra.

Fast när matte kom hem så lyste hon upp, fast inte av rätt orsak. Utan hon lyste upp och blev surgrinig. Nu förstår jag inte riktigt varför hon blev det. Att hon hade sett fram emot att få sätta sig ner och fika på de goda lördagsfrallorna efter att ha städat och promenerat oss. Fast nu hade jag istället varit upp och snott till mig påsen, tuggat sönder påsen, ätit upp frallorna. I samband med det så kan jag också tillägga att trycka i sig 4 frallor det smular ganska så rejält. Så utan mer diskussion så åkte jag in i buren på en time-out. Medans matte fick fika på knäckemackor istället…

Sen så fick jag gå en träningspromenad ner till stora vägen. Där har jag aldrig gått tidigare. Så massor av nya dofter och saker att undersöka. Väl nere vid stora vägen så fick jag sitta vid busshållplatsen och titta på trafiken som swichade förbi. Vi gick över gatan fram och tillbaka. Man går fram till vägen, sitter ner , väntar på varsågod och så går man över. Fram och tillbaka. Till slut så hade vi tur och det kom en stor buss. Men folk som kände matte och skulle hälsa på henne (och självklart mig också) och så var husse också med. Jag är lite hoppig men det var folk som ville hälsa på mig iallafall. Det älskar jag! Fast när jag hälsade så lyckades jag få mitt täcke att kasa ner lite så jag fastnade med benet i den, så jag damp lite i baken. Men sånt händer! (och det krävs en naturbegåvning för att lyckas sno in sig, runt sig, och jag är precis en sådan naturbegåvning säger matte!)

Så körde vi hem och hade knappt hunnit mer än hem innan det var dags att få gäster. Scarlett har lika svårt som jag att förstå konceptet att det kan komma besök som inte är här enbart för vår skull. Men det var trevlig och vi fick hälsa och kolla läget. Även om vi sedan fick tillsägning och uppmaning att gå och lägga oss i bädden och så lång var väl allt okej – men sedan förväntades vi faktiskt att ligga kvar där. Suck pust och stön så jobbigt och framförallt extremt trååååkkkkiiiigggttt. Men de säger att livet tydligen måste vara lite tråkigt ibland också…

Spårning o lathet

Idag så var det spårdags, det var riktigt länge sedan vi spårade sist. Ja nu pratar vi ju om såna där matte spår.
På morgonen så såg jag 4 rådjur som stod och retades på stigen och gick över. Jag sa direkt till matte släpp mig. Men inte fick jag dra efter, inte ens spåra efter dem fick jag. Då var det så f e l att bry sig om spår och vilja jobba. Men när matte vill då ska vi också vilja, men varför kan inte matte vilja när jag vill som mest??

Men matte kom hem efter en stund iväg och efter en stund hemma så packades vi in i bilen. Ja, ja vi kanske var något lite besvärliga som kom på att vi faktiskt inte alls ville åka bilen. Eller mer konkret inte villa hoppa upp bak i bilen. Zorro drog en repa och sedan försökte han förklara att han visst skulle sitta i baksätet och inte i någon hundbur. Jag ville inte hjälpa till utan tyckte att matte kunde lyfta in mig i buren. Men efter lite bök så fick jag upp framtassarna och åkte in i min bur och Zorro åkte in i sin.

Väl frame så var det dags för lite mer härlig övning. Spårning!
Mitt spår var lite klurigt idag, men det uppvägdes av att spår i snön är lite lättare att följa. Tydlig spårkärna om man säger så. Hur som, den gick i 4 vinklar och korsade en stig där det undgefär samtidigt som matte gått spår även gått två hundar och två människor. Jag struntade i att plocka upp någon av vantarna på vägen men markerade fint spårsnitslarna där de låg. Fokus uppåt istället för nedåt – strunt samma huvudsaken är väl att jag markerar något eller?

Sen var det Zorros tur ut, han drog iväg med en rasande fart.Klockrent i snöspåret men inte ens i närheten att matte skulle hinna med. Så han saktade sedan ner tempot och stannade till med jämna mellanrum och vände sig om för att kollade så att matte var med och hängde med där bak i spåret. Vi var lika goda kålsupare båda två för han ville inte heller varken markera eller plocka upp vantarna i spåret. Och först med lite övertalning så ville han busa och leka med spårslutet, fast hade han fått så hade han nog velat fortsätta att spåra lite till.

Matte grymtade något om att så här fint skulle vi spåra på barmark också, ja ja matte drömma kan du ju alltid få göra. Efter spårningen så blev det ingen extra promenad utan vi åkte hem och så tog vi en eftermiddagslur allihopa.

Snötur i gummiband

Idag så tog vi bilen ut i storskogen. Men eftersom det kom nästan 15 cm snö igår så var där uppskottat vallar längs hela vägen. Så vi fick köra förbi alla avtagssnuttar där man tidigare kunnat parkera. För nu var där bara snövallar. Men till slut så hittade i en korsning som var lite bredare och fick tjänstgöra som parkeringsplats också.

Så vi skuttade ut ur bilen, bliev ihopkopplade med mattes midjebälte och så bar det iväg. Ja ja jag hade kanske något mycket fart i början så att matte nästan fick samma fart som mig. Men då gnölades det och gnälldes om att jag skulle gå fint. Scarlett hon var så duktigt och fick beröm istället.

Sen så gick vi där och vallades fram och tillbaka, hittade ett härligt spår som både jag och Scarlett ville följa. Men då skulle vi ju självklart gå åt ett annat håll. Så riktningsbyten mest hela tiden för där fanns många spår, och med det så kom det träd i vägen. Så blev det till att träna på att trassla ur och gå på rätt sida om trädet. Jag börjar få häng på det och löser de flesta av dessa situationerna med bravur.

Men något hurran och bravur var det inte när jag nästan drog iväg med matte, eller fick kopplet nere vid vaden på matte och drog till. Eller när jag lyckades sno in 3 ben på mig själv samt låsa fast Scarlett i mitt koppel. Men säger bara som det är – jag ÄR en naturbegåvning när det gäller koppel och att sno in sig i dem.

Jag har ju lite problem med magen för tillfället. Det innebär att man inte får äta vad man vill (ja i ännu mindre utsträckning än tidigare..) Så jag får ris, fisk/kyckling, psylliumfrön och inte något annat får man äta.
Så vad gör man då?
Jo först så stjäl man ett äpple ,fast det fick jag inte äta för matte såg mig.
Sedan på promenaden så hittade jag ju skit som jag liksom inhalerade i mig.
Men hemska tanke nu pratar matte om att hon kommit på en lösning, munkorg!
Munkorg så att man inte KAN äta ? En monsterhund i munkorg för att han äter allt han kommer över?

Nej, nu du dumma mage får du bli bra så att jag kan stoppa i mig allt och lite till utan problem!

Vitt fnöff

Ja idag när vi steg upp, så var hela marken täckt av ett lager vitt fnöff – ja snö. Men nu är det helt fel med snö. Det ska vara blommor och spriande grönt ute inte vit och snö.

Ja det är vi iallafall två som tycker, jag och matte. Jo jag tycker också det är kul med snö och att leka med snöbollar men nu har vi gjort det så nu kan vi istället börja fokusera med den riktiga höjdpunkten i livet – att simma. Men med denna takten lär det väl inte bli något simmande alls i år. Snö vik hädan!

Zorro, däremot ja han sprang runt och jagade snöflingorna för idag var de massor av dem och de singlade dessutom lagom långsamt. Ja, ja vi har olika prioriteringar här i livet brossan och jag.

Hos veterinären

Idag så bar det av i bilen,och efter att matte har legat i säng och hostat och snörvlat ett antal dagar så var detta en trevlig överraskning.

Fast nu blev det ju inte s å fantastiskt i slutändan. Där vi skulle ha gått var det isigt och snorhalt och det andra stället var avstängt så man inte kom fram med bilen. Så det blev mycket bilkörande och sen en liten kort vända i skogen precis vid vägen för vi hade tid att passa. Men Zorro han var så nöjd för han hittade självklart lite skit att inhalera i sig på promenaden. Vi gick så fint båda två i mattes nya slangbella, hon har bälte runt magen och där sätter man i kopplet. Nu gick vi båda två i den samtidigt – Snitsigt värre.

Sen bar det iväg till farbror doktorn. Först fick Zorro gå in och stuttsa runt och bli känd och klämd på och så avslutades besöket med en spruta i nacken. Sen var det min tur och gå in och få bli känd och klämd på. Han kan känna och klämma bäst han vill. Men ingen och jag menar verkligen ingen, kan, dra bak och stretcha mina bakben fullt ut. Jag klämmer och håller emot. Så han fick titta! Därefter så fick även jag en spruta och vi var klara.

Ja nästan klara iallafall, för på vägen ut så fick jag väga mig. Jag ber nu att få informera att jag väger UNDER 30 kg. Så matte kan vi hem och fira detta nu – gärna med lite gott godis eller såååå.

Fast jag vet inte alls vad jag egentligen tycker för väl hemma så var det något riktig oordning med maten igen. Zorro har ju lite strul med magen. Men jag kan på inga sätt acceptera att han ska få mat flera gånger om dagen och så får jag bara vanliga 2 gånger. Var så här häromdagen också – men trodde vi var över det. Men denna gången blev Zorro inte dålig av att vara hos doktorn. Utan var precis som vanligt!

Mysdag och 8

Idag så blev vi överraskade, när vi låg och vilade förmiddagsvila så kom matte hem. Hon hade bara varit en liten tittom på jobbet och kom hem tidigt. Efter att vi fått springa av oss en stund i trädgården i det fina vårvädret så gick vi in och fortsatte vila alla tre ihop. Så här skulle man ha det mest hela tiden.

Fast förutom mys så har man ju lite träning också, har helt glömt att berätta om mattes nya tilltag. Jag har ju länge fått gå som en 8 mellan benen på matte. Det är ju inga problem. De senaste dagarna har Zorro fått försöka sig på detta konststycke. Men det är ju skrattretande att se på. Han lägger sig ner, ålar och kryper runt, boxar med framtassarna och fjantar runt. Man kan ju bara sucka åt det…

Jag har dessutom visat honom så att han kan få se hur det hela ska gå till på riktigt men nope det vill inte trilla ner riktigt. Idag så lyckades han få till nästan ett varv, så får vi ser hur lång tid det tar innan han fattar galloppen helt ut och kan snurrar runt 8 åt höger och vänster med galans och finess.