Apelsin och stavar

Upp och nervända morgonen var det idag. Men det är jag inte det minsta ledsen över. För det innebär att det glömdes 2 apelsiner frame. Så vad kan vara mer lämpligt än att då ha en liten fruktstund sen tillsammans. Ja det var ju jag som plockade åt mig de glömda apelsinerna. Men jag tänker inte berätta sedan hur syrran och jag delade. Men snäll som man är så fick hon väl iallafall en liten bit.

Jag vet att matte är lite rädd om sin ena matta, det är mattan där man inte får ligga och tugga märgben och annat klaffsigt. Nu tyckte jag inte att hundmattan 10 cm bort var lika skön. Så jag la mig och mosade och tuggade apelsin i den tuffsiga fina mattan. Nu är det så att när man äter apelsin själv så är det så mycket mer besvärligt. Ja att liksom få bort det där dumma skalet. När man får apelsinklyftor serverade så är ju skalet borta.

Frånsett det så förflöt dagen sig likt. Förutom när det var dags för kvällspromenad. Då var det stavgång. De där otäcka stavaran var med och så skulle man träna och vara duktig på att inte gå framför dem. Scarlett var först ut och kom hem och återrapporterade att hon sköt sig utmärkt. Hon fick gå med kopplet löst hängande efter sig och gå bakom matte och stavarna. Kom hon förbi så räckte det med en liten harkling och så föll hon in bakom igen.

Så var det min tur, ja den första biten gick väl bra. Men sen guuuuuuddddd vad tråkigt. Allvarligt menar du att jag ska gå här bakom och ha tråkigt. Inte dra åt sidan, framåt, korsa som en minsvepare, dra på spår höger, dra på spår vänster. Sno in baktass, sno in matte, sno in stav, sno in mage, sno in framtass, fastna som i ögla, snubbla på stavarna. Jag fick också gå med kopplet löst hängande efter mig, nu hade jag lite problem med att förstå VARFÖR jag skulle gå bakom. Så jag rushade fram emellanåt. Men då blev det tvärnit med stamp på kopplet och åter i ledet.

Sen dansade vi fram, ja inte att det gick som en dans utan mer att täcka upp. När jag försökte dra förbi på högersidan så var matte där rakt framför. Smet jag då och vänster så var matte där också och täckte upp. Så en stund så gick jag faktiskt riktigt fint och travade på och kände mig nästan besegrad. Ja inte fullt ut behagligt för jag snubblade in i stavarna titt som tätt. När jag bonkade in i stavarna så fick det matte lite ur balans – skojig lek.

Fast sista biten, nej då var där massor av häftiga spår från rådjuren som gått förbi precis så då räckte det inte med stamp på kopplet. Så då fick man hållas i kopplet ordentligt. Då hade vi en lite dispyt matte och jag och hur vi skulle gå. Men det resulterade i att matte nästan tappade humöret på mig – men istället så satte vi oss ner på stigen och gosade en liten stund innan vi med djupa andetag och undanlagda stavar klarade av den sista lilla lilla biten hem.

2 thoughts on “Apelsin och stavar”

  1. Då har jag väl ärvt det från min kära mamma istället 😉

    Men sen skulle jag inte vilja kalla mig busig, utan mer en äventyrlig, kreativ och utforskande pojk! 😉

    //Zorro

  2. min matte säger så här min son när hon läser om dina bravader : ha ha ha en sådan buse inte alls lik sin far kram på dig Pappa Roni

Comments are closed.